Citat:
Ursprungligen postat av dekonstrueramig
Jag reagerade också på ordet allmänbildad. För att bli allmänbildad behövs det inte direkt egentligen läsas några böcker utan det räcker att känna till dem och läsa deras wikipediasida. Däremot om man vill bli bildad i den västerländska kulturens historia är ju att läsa de ryska klassiska författarna något man kan göra, även Strindberg för att ta till den svenska och en hel bunt andra författare som haft betydelse för utvecklingen i västvärlden (eller varför inte för hela mänskligheten?).
Nja, det är mer
uppfattningen om att man är allmänbildad i så fall. Jag är t.ex. väldigt bra på att tala för mig, vilket gör att för mig räcker det att skimma en artikel på wikipedia för att jag ska kunna framstå som allmänbildad i det ämnet. När jag diskuterar det ämnet med lärare, klasskamrater, vänner, etcetera, så tror de att jag vet mer än vad jag faktiskt gör, men det är deras uppfattning om min kunskap angående det ämnet som är fel.
Jag tror att det egentligen är det som är frågan i många av dessa trådar: Vad är TS syfte? Vill han vara allmänbildad - eller vill han att folk ska tro att han är det? I grunden handlar det om man som jag, söker kunskap för kunskapens skull, eller om man söker kunskap för att projicera en intellektuell bild av sig själv till andra.
Citat:
Ursprungligen postat av dekonstrueramig
Som sagt, om en annan i klassen har läst om dessa verk så kan han ju vara allmänbildad. Om du läser sådan litteratur, och kan analysera de och se de i sin kontext och tid, så är du ju sannerligen bildad i en del utav kulturhistorien. Om du har mer förståelse för en del utav kulturarvet och den intellektuella utvecklingen, kan använda dessa kunskaper i samtal, argumentation och referera på ett finurligt sätt så skulle jag faktiskt kunna kalla dig intellektuell. (att bara veta gör ju ingen smart, att däremot kunna utnyttja det man vet kräver ju tankekraft!)
Jag håller med dig till stor del om hur du definierar intellektuell, men inte helt och hållet. Läs nedan:
Citat:
Ursprungligen postat av dekonstrueramig
Jag kan hålla med dig till en viss bit här. Jag finner det också störande med ideologiskt övertygade som aldrig kan erkänna att de inte sitter på sanningen. Samtidigt har jag mött både kommunister, nyliberaler, feminister och kristna som inte är så aggressiva eller konfrontativa utan erkänner att de ger sin bild och analys av världen och att de är övertygade om att deras är bättre men inte nödvändigtvis mer sant. Dessa är så kallade ödmjuka tänkare, tyvärr syns det inte alltid då de mer aggressiva tar sig fram bättre. Så jag håller inte med dig om att en person som har en övertygelse inte kan vara intellektuell - om man ska vara kritisk mot allting så hamnar vi i en skepticistisk tankebana där ingenting har mening, inte ens dina intressen har ju någon mening för dig då du inte ens vet om det är dina intressen eller om du faktiskt ens vill göra det du vill göra, För mycket tänkande paralyserar människans intellekt, det alienerar den från det som finns utanför en själv.
Det är exakt den slutsatsen jag har nått efter åratal av funderingar: ingenting har en mening och ingen värdering kan vara korrekt (för objektiva värden saknas). Därför anser jag att
det är vägen till kunskapen som är viktigare, och om man stannar upp för att man är övertygad om att man har rätt, så gör man misstaget och blir därmed, enligt mig, per defintion icke-intellektuell.
Jag säger inte att jag har rätt (höhö!), att mina tankar är speciellt positiva - de är väl snarare rätt sorgliga - eller att de kommer att leda världen till fred. Jag säger egentligen bara att det är dumt att stanna upp (för att inte nämna mitt äckel inför kommunister som hyllar Mao, Stalin, Lenin, etc, medan de antingen inte vet om eller helt enkelt förnekar dessa massmord; alternativt säger, "men, näääh, de va itte kommunism, fan") och tro att man har nått ett mål.
Det här är dock egentligen mänsklig psykologi: vi behöver en grupp och vi älskar att stå upp mot etablissemanget. Det här är anledningen till att vi ser feminister få psykiskt sammanbrott över löjliga saker ("hur fan vågar de ge min dotter en docka och min son en bil?") och kommunister som kastar stenar och skriker om revolution helt jävla tappade bakom flötet när det kommer till verkligheten.
Citat:
Ursprungligen postat av dekonstrueramig
Det handlar mest om brist på ödmjukhet. Dessutom om alla skulle hela tiden tvivla på sina handlingar, tankar och tro så skulle ju litteraturen bli den mest tråkiga då antagonisten och protagonisten inte ens vill söka upp en konflikt då de tvivlar på sig själva hela tiden.
Jag håller helt med dig här. Tro mig, om jag kunde skulle jag brinna för någonting annat än evolution, dess psykologi och vetenskap i allmänhet, för det besvarar inte mina inre frågor om moral och mitt ansvar eller icke-ansvar till världen, men vad ska jag göra? Alternativet är att förråda mig själv till simpla, tankelösa ideologier och visioner som kanske får mig att må bra, men som aldrig skulle fungera. Kanske kommer det en dag när jag får en filosofisk insikt; kanske finns hemligheten där ute om hur vi skulle kunna etablera ett samhälle utan hyckleri och som har en fast moralisk ståndpunkt att stå på, men än har den dagen inte kommit.
Citat:
Ursprungligen postat av dekonstrueramig
Mänskligheten drivs framåt av konflikter. Konflikter är ett perfekt medel för att få folk att prestera bättre, hamna i nya banor i livet och hitta kärleken.
Jag håller med dig. Det är viktigt för idéer att mötas så att en tredje, kanske bättre, kan formas, liksom det är viktigt för evolutionen att kasta olika arter mot varandra så att de via konflikter kan bli bättre på att överleva.
Citat:
Ursprungligen postat av dekonstrueramig
Som jag skrev innan blir det problem när man använder termer som allmänbildad i ett nischat forum som litteratur, allmänbildning går ju ut på hela flashbackforumet, från droger till "Om flashback". För att bli allmänbildad krävs det bara att vara lyhörd, nyfiken och bra på att minnas det man lärt. Däremot om man vill känna till litteraturhistorien finns det en mängd författare som inspirerat varandra, påverkat språket, berättarstrukturen, problematiserat den vetenskapliga eller ideologiska utveckling, arkiverat att mänskliga känslor på 1600-talet inte var mycket annorlunda än de känslor vi har idag och mycket mer. Själv tycker jag däremot inte att det är så smickrande att vilja bli allmänbildad eller läsa litteratur endast för skrytsamma samtal på cocktail-partyn men att ändå vilja ta del utav vårt kulturella arv ser jag som något positivt - och mycket väl en början på att utveckla sin hjärna och förståelse för människan. Att bli en humanist!
Jo, men jag upplever mest att de som söker sig till kunskap också söker sig till författare vars argument kan användas vid debatter, t.ex. vänsterdebattörer som aldrig skulle komma på tanken att ifrågasätta sina värderingar med att ta del av annan kunskap. Sedan har vi ju även fenomenet med att söka skimmad allmänbildning för att låta intellektuell på cocktail-partyn, vilket är så ytligt att det blir vidrigt.
De som söker kunskap för att veta mer och gör det för sig själva är tyvärr väldigt få, enligt min erfarenhet, men det har väl alltid varit så. Förr i tiden var det adeln som läste vad som var på senaste modet för att kunna diskutera det i sina kretsar och därmed verka bildad; i dag är det vänsterdebattörer i SVT (och folk blir på allvar förvånade över att jag inte äger en TV) som diskuterar med nyliberaler, men alla är överens om en sak: européer är elaka, genusvetenskap är bra och vår historia är ond. Det blir så enformigt och tråkigt, men, som sagt, det har väl aldrig varit annorlunda. Eliten har alltid dikterat.
Citat:
Ursprungligen postat av dekonstrueramig
Nu har jag tillochmed glömd bort varför jag svarade på ditt inlägg men nu ska jag läsa James Joyces Ulysses då den har sin roll i moderna litteraturen. Hoppas att jag inte är alltför dryg att jag opponerar mig emot dig, men i och med denna lilla konflikt så blir ju Flashback ett litet mer dynamiskt och intressant forum.
Hejdå

Den står på min lista av "böcker man bör ha läst".