Finns det något ämne som det skrivits fler rader om än WWII och judeförföljelsen? Får personligen en viss avsmak i munnen så fort jag ser en bok som förefaller avhandla ämnet. Med det i åtanke, det absurda överflöd av historiska avhandlingar, autobiografier, försök till förklaringar, personportätt, förhärligandet av de allierade och revisionistisk högerlitteratur, vad bör man faktiskt ha läst?
Mein Kampf som idéhistorisk skrift känns som en viktig utgångspunkt, även om det stundtals är ett rent mekaniskt slavarbete att tröska sig genom. Vad mer? Har hört mycket om Anthony Beevor, är hans böcker något att titta på?
Jag vill personligen slå ett slag för Albert Speers böcker och då främst Dagbok från Spandau. Förutom att ge ett mänskligt porträtt av den fallna tyska staben (något som jag saknar i västerländsk litteraturtradition, särskilt med tanke på hur mycket det skrivits och fortfarande skrivs i ämnet) så ger boken en kuslig inblick i hur Speer gör upp med sitt förflutna, främst det som han var delaktig i under kriget som en av Hitlers närmaste män. Boken har stora litterära kvalitéer och Speer ter sig i mina ögon som en väldigt djupsinnig och i grunden medmänsklig och empatisk man som tyvärr deltog i ett av de största brotten mot mänskligheten någonsin. Man får också ta del av Speers tankar om många av de andra som deltog på hög nivå, inte minst führern själv. Boken är skriven i ren dagboksform som dock redigerats ordentligt av Speer i efterhand (mängden anteckningar han hann göra på de 20 år han satt där är helt enorm) och man bygger snabbt upp en personlig relation till historien och vill snarast veta vad som skall komma härnäst. Ett verk med sällsynt många och intressanta dimensioner. Bör inte förbises av någon i min mening.
Så, det måste finnas mer, några tips?
Mein Kampf som idéhistorisk skrift känns som en viktig utgångspunkt, även om det stundtals är ett rent mekaniskt slavarbete att tröska sig genom. Vad mer? Har hört mycket om Anthony Beevor, är hans böcker något att titta på?
Jag vill personligen slå ett slag för Albert Speers böcker och då främst Dagbok från Spandau. Förutom att ge ett mänskligt porträtt av den fallna tyska staben (något som jag saknar i västerländsk litteraturtradition, särskilt med tanke på hur mycket det skrivits och fortfarande skrivs i ämnet) så ger boken en kuslig inblick i hur Speer gör upp med sitt förflutna, främst det som han var delaktig i under kriget som en av Hitlers närmaste män. Boken har stora litterära kvalitéer och Speer ter sig i mina ögon som en väldigt djupsinnig och i grunden medmänsklig och empatisk man som tyvärr deltog i ett av de största brotten mot mänskligheten någonsin. Man får också ta del av Speers tankar om många av de andra som deltog på hög nivå, inte minst führern själv. Boken är skriven i ren dagboksform som dock redigerats ordentligt av Speer i efterhand (mängden anteckningar han hann göra på de 20 år han satt där är helt enorm) och man bygger snabbt upp en personlig relation till historien och vill snarast veta vad som skall komma härnäst. Ett verk med sällsynt många och intressanta dimensioner. Bör inte förbises av någon i min mening.
Så, det måste finnas mer, några tips?
