Det var en gång en kvinna vid tjugo års åldern som jobbade på ett hotell, hon var receptionist.
En dag så kom det in en man i hotellet, och han bad henne om ett rum, ett snöre och en apelsin.
Kvinnan tyckte så klart att detta var väldigt ovanligt, men gick med på mannens krav, och gav mannen det han bad om, samt hyrde ut ett av rummen till mannen.
Snart därefter så hörde kvinnan hur det kom ett ovanligt läte från övervåningen, det "dunsande", kvinnan ignorerade ljuden, och på morgonen nästa dag, så lämnade mannen hotellet utan ett ord.
Ett år senare, på samma hotell, kommer samma man in och ber om ett rum, en apelsin och ett snöre, precis som förra året.
Kvinnan tyckte då självklart att detta var ytters ovanligt, men fullföljde mannens krav, och gav han det han bad om.
Senare på kvällen kunde samma, dunsande ljud höras; "Schla-dunk, Schla-dunk" Hörde man, om och om igen.
Kvinnan bestämde sig för att utforska detta ovanliga ljud, och började sakta ta sig till trappan, men vid trappans tröskel, insåg hon att detta har ju faktiskt inte hon något med att göra, och hon går till baka till receptionen.
Mannen lämnar hotellet tidigt nästa morgon.
Ytterligare ett år senare, kommer samma mystiska man in, och ber om, precis som de andra åren, om ett rum, en apelsin och ett snöre.
Kvinnan gör som mannen ber, och ger han en apelsin, ett snöre och en rumsnyckel.
Senare inpå kvällen så hörde kvinnan samma ljud som hon hört de andra åren som mannen spenderat på hotellet. "Schla-dunk, Schla-dunk" Om och om igen.
Hon bestämmer sig för att ta reda på vad mannen håller på med, och beger sig med raska steg mot trappan. När hon når övervåningen så hör hon ljudet, och det är nu säkert att det kommer från mannens rum, bara några meter därifrån. Hon smyger mot dörren, en aning orolig om vad hon kommer att se när hon väl öppnar dörren.
När kvinnan står utanför dörren, så börjar hon bli orolig, hon "nojjar" och fegar ur, hon beger sig ner mot receptionen, än en gång.
Mannen lämnar hotellet tidigt nästa morgon utan ett ord.
Ytterligare ett år senare, kommer samma man in, och han ber om- ja, ni fattar.
Störigt va? Det finns inget slut, du fortsätter helt enkelt med historien tills någon påpekar tiden det tar, och då förklarar du att, ja- dom har helt rätt, det finns inget slut. Man vet inte heller vad mannen gör med apelsinen och snöret, det lämnas helt enkelt åt fantasin.
En dag så kom det in en man i hotellet, och han bad henne om ett rum, ett snöre och en apelsin.
Kvinnan tyckte så klart att detta var väldigt ovanligt, men gick med på mannens krav, och gav mannen det han bad om, samt hyrde ut ett av rummen till mannen.
Snart därefter så hörde kvinnan hur det kom ett ovanligt läte från övervåningen, det "dunsande", kvinnan ignorerade ljuden, och på morgonen nästa dag, så lämnade mannen hotellet utan ett ord.
Ett år senare, på samma hotell, kommer samma man in och ber om ett rum, en apelsin och ett snöre, precis som förra året.
Kvinnan tyckte då självklart att detta var ytters ovanligt, men fullföljde mannens krav, och gav han det han bad om.
Senare på kvällen kunde samma, dunsande ljud höras; "Schla-dunk, Schla-dunk" Hörde man, om och om igen.
Kvinnan bestämde sig för att utforska detta ovanliga ljud, och började sakta ta sig till trappan, men vid trappans tröskel, insåg hon att detta har ju faktiskt inte hon något med att göra, och hon går till baka till receptionen.
Mannen lämnar hotellet tidigt nästa morgon.
Ytterligare ett år senare, kommer samma mystiska man in, och ber om, precis som de andra åren, om ett rum, en apelsin och ett snöre.
Kvinnan gör som mannen ber, och ger han en apelsin, ett snöre och en rumsnyckel.
Senare inpå kvällen så hörde kvinnan samma ljud som hon hört de andra åren som mannen spenderat på hotellet. "Schla-dunk, Schla-dunk" Om och om igen.
Hon bestämmer sig för att ta reda på vad mannen håller på med, och beger sig med raska steg mot trappan. När hon når övervåningen så hör hon ljudet, och det är nu säkert att det kommer från mannens rum, bara några meter därifrån. Hon smyger mot dörren, en aning orolig om vad hon kommer att se när hon väl öppnar dörren.
När kvinnan står utanför dörren, så börjar hon bli orolig, hon "nojjar" och fegar ur, hon beger sig ner mot receptionen, än en gång.
Mannen lämnar hotellet tidigt nästa morgon utan ett ord.
Ytterligare ett år senare, kommer samma man in, och han ber om- ja, ni fattar.
Störigt va? Det finns inget slut, du fortsätter helt enkelt med historien tills någon påpekar tiden det tar, och då förklarar du att, ja- dom har helt rätt, det finns inget slut. Man vet inte heller vad mannen gör med apelsinen och snöret, det lämnas helt enkelt åt fantasin.
