Alternativa utläsningar av kvantmekanikens impulsmomentsnomenklatur

Det från spektroskopin härstammande bruket att beteckna orbitala kvanttal med bokstäverna s, p, d och f är något som förmodligen alltid irriterat rationellt sinnade fysikstudenter, särskilt som följden l = 0,1,2,3 är betydligt mer självklar. 1800-talets spektroskopister hade säkerligen sina orsaker när de kategoriserade de observerade spektrallinjerna som "sharp", "principal", "diffuse" och "fine", men för en modern student ter sig dessa konventioner säkerligen en smula godtyckliga.

Så varför inte hitta på lite egna betydelser och narras lite med denna arkaiska tradition?

Exempel:

s: Serendipitous
p: Puffy
d: Dim
f: Fuzzy




(Ja, det är förmodligen bara 1 person på 10 000 000 som tycker att det här är ens lite lustigt.)

Underbart initiativ!

S = Störningsteoriturken
P = Partikel i låda-Turken
D = Degenererad materia-Turken
F = Fotoelektrisk effekt-Turken

Detta torde höra hemma under nörd humor tråden men OK...

...vad hände med spektralklassernas

Oh be a fine girl, kiss me