"Drog": Mexikansk Cubensis
Dos: 2.2 Gram
Drogerfarenheter:
Cannabis, Alkohol (+ kaffe några gånger, är även lite av en
te-missbrukare) + svamp 1 gång (den jag kommer beskriva här)
Inledning:
Först vill jag bara säga att jag har ibland skrivit om mina spirituella upplevelser som om det är 100% bevisat och klart att grejer som Gaia-sinnet och externa världar existerar, så ska det inte tolkas utan det är såklart bara teorier och möjligheter, om inte bara någon invecklad skum process i hjärnan som sker.
Under festivalen Vuuv, 2009, bestämde jag mig för att äta några svampar. Jag hade aldrig ätit svamp förut, men var hyfsat insatt på vad den kan ge för effekter.
Jag kände mig redo helt enkelt.. är alltid försiktig när det gäller att testa något nytt. Innan jag kommit fram till festivalen var jag osäker på om miljön skulle vara rätt för att ta svamp. Det visade sig att det var helt rätt. Jag gick över till grannen (där jag tidigare köpt bra gräs) och frågade ifall det fanns någon svamp till salu. Tjejen visade mig sina hemmaodlade mexikanska Cubensis (har jag för mig att det var). Jag köpte 2,2 gram som jag åt med en banan vid vårat camp ungefär klockan 19. Hade ätit en redig portion potatisröra av nåt slag med skrumblat ägg samma dag vid 13:30-14:00 nån gång. För övrigt hade jag rökt en hel del av mitt gräs tidigare samma dag, kände av rökat en aning när jag åt svampen.
Trippen:
Inom vad som kändes som en halvtimme började jag skratta en hel del åt småsaker, det var rätt svårt att sluta ibland. Skrattade lite från och till i ca en timme. Jag kände mig smått pårökt, fast annorlunda, klarare i huvet eller vad man ska säga. Tiden hade jag inte riktigt koll på, så jag vet inte exakta klockslag, men hur som helst gick jag och en annan från campet till Electro Body Floor (chill-"flooret"). Där satt vi oss ner på gräset och musiken var hur skön som helst. Nu kändes det inte alls som att jag hade rökt (= Psilocybinet börjar trolla). Han som hängde med mig (vi kallar honom nåt så klassiskt som Pelle) försökte få mig att skratta åt en massa saker han pekade på, det kunde vara tex en snubbe som gjorde nåt halvkul eller vad som helst, jag skrattade sjukt mycket
. Efter allt skrattande till och från i en och en halvtimme slutade jag vara så lättskrattad. Jag var småskrattig, lycklig, under hela kvällen dock.
En fridfull känsla var i luften. Den var där förut under skrattperioden också, men nu var den dominerande. Jag kände mig väldigt hemma där jag satt vid den trippigt utsmyckade scenen precis bredvid skogen. Jag var medveten av -och levde i -varje sekund. Jag kände, och uppskattade vinden, musiken, folket, stämningen och närheten till naturen på ett högre plan än jag annars gör. Det var en känsla av att jag tillhörde naturen och festivalen. Det var som om allt kändes mycket verkligare och mer naturligt. Jag var mer medveten om allt än normalt.
Jag längtade inte ens till när Psynema skulle köra igång Main Floor Opening, jag fattade att det inte hjälper att längta och att jag lika bra kan njuta så mycket som möjligt fram tills den började. Mitt huvud var helt klart, förutom att när jag skulle förklara mitt sinnestillstånd för Pelle kunde jag prata på ett bra tag och sedan mitt i en mening glömma vad jag nyss sagt (som på cannabis, fast jag kom inte av mig lika ofta).
Trippen är inte likt ett cannabis-tillstånd (okej, det kan finnas en liten likhet (lugnet), men det är ändå väldigt långt ifrån). Att föreställa sig trippen är som att föreställa sig en ny färg i färgskalan, ett annat sätt att tänka och uppleva saker och ting. Jag KÄNDE allting. Det känndes inte som ett rus, utan mer som att jag fått en ny världsbild.
"Fattade man vad jag mena?" fick jag säga ett antal gånger den kvällen eftersom att jag kom av mig så ofta xD. Vi var kvar på Electro Body Floor ett bra tag. Marken var aningen ojämn (små gräskullar var utspridda över hela stället nästan). Här kommer en utav mina få hallucinationer jag fick den här kvällen; marken börjar bete sig som segt vatten i slow-motion. Kullarna växer en aning på vissa ställen, samtidigt som de sjunker en aning på andra. Det varar i vad som kändes som 20-30 minuter. Pelle rökte en joint sen snackade vi lite musik, svamp och livet med en DJ vi träffade.
På väg in till marknadsområdet och Psynema-showen stannade vi på ett ställe och jag snackade på som en galning. I säkert en halvtimme (eller mer) stog vi på samma ställe. Jag höll ett litet föredrag av nåt slag xD. Jag tog upp mycket av allt jag läst om på internet; allting är överallt och ingenstans på samma gång (kvantfysik), space-time, massa om Terence Mckennas teorier och upplevelser.
Jag kände att mitt sinne (eller själ, eller vad man nu vill kalla det) verkligen var i min kropp som om det var ett objekt och inte mig själv. Det var inte ego-death direkt. Jag kände fortfarande min kropp och allt, det var bara det att jag var medveten om mitt inre/yttre jag xD.
[Jag tror inte heller att jag är en kropp, utan jag tror att jag är mitt sinne i en kropp. Det låter mer logiskt för mig i alla fall.]
En hallucination till; Jag kommer ihåg att vi skulle köpa nånting innan vi drog till Main Floor, och när jag skulle ta upp ett par mynt kändes det som att jag tappade nånting ur plånboken. Ett konstigt kort (typ 0.5 sek), skramlande elektroniskt metalljud hördes. Enligt Pelle var det bara nån papperslapp som trillade ut. Kom på nu att det kanske var skramlandet av mynten i plånboken som lät och förvrängdes.
Dos: 2.2 Gram
Drogerfarenheter:
Cannabis, Alkohol (+ kaffe några gånger, är även lite av en
te-missbrukare) + svamp 1 gång (den jag kommer beskriva här)
Inledning:
Först vill jag bara säga att jag har ibland skrivit om mina spirituella upplevelser som om det är 100% bevisat och klart att grejer som Gaia-sinnet och externa världar existerar, så ska det inte tolkas utan det är såklart bara teorier och möjligheter, om inte bara någon invecklad skum process i hjärnan som sker.
Under festivalen Vuuv, 2009, bestämde jag mig för att äta några svampar. Jag hade aldrig ätit svamp förut, men var hyfsat insatt på vad den kan ge för effekter.
Jag kände mig redo helt enkelt.. är alltid försiktig när det gäller att testa något nytt. Innan jag kommit fram till festivalen var jag osäker på om miljön skulle vara rätt för att ta svamp. Det visade sig att det var helt rätt. Jag gick över till grannen (där jag tidigare köpt bra gräs) och frågade ifall det fanns någon svamp till salu. Tjejen visade mig sina hemmaodlade mexikanska Cubensis (har jag för mig att det var). Jag köpte 2,2 gram som jag åt med en banan vid vårat camp ungefär klockan 19. Hade ätit en redig portion potatisröra av nåt slag med skrumblat ägg samma dag vid 13:30-14:00 nån gång. För övrigt hade jag rökt en hel del av mitt gräs tidigare samma dag, kände av rökat en aning när jag åt svampen.
Trippen:
Inom vad som kändes som en halvtimme började jag skratta en hel del åt småsaker, det var rätt svårt att sluta ibland. Skrattade lite från och till i ca en timme. Jag kände mig smått pårökt, fast annorlunda, klarare i huvet eller vad man ska säga. Tiden hade jag inte riktigt koll på, så jag vet inte exakta klockslag, men hur som helst gick jag och en annan från campet till Electro Body Floor (chill-"flooret"). Där satt vi oss ner på gräset och musiken var hur skön som helst. Nu kändes det inte alls som att jag hade rökt (= Psilocybinet börjar trolla). Han som hängde med mig (vi kallar honom nåt så klassiskt som Pelle) försökte få mig att skratta åt en massa saker han pekade på, det kunde vara tex en snubbe som gjorde nåt halvkul eller vad som helst, jag skrattade sjukt mycket
. Efter allt skrattande till och från i en och en halvtimme slutade jag vara så lättskrattad. Jag var småskrattig, lycklig, under hela kvällen dock. En fridfull känsla var i luften. Den var där förut under skrattperioden också, men nu var den dominerande. Jag kände mig väldigt hemma där jag satt vid den trippigt utsmyckade scenen precis bredvid skogen. Jag var medveten av -och levde i -varje sekund. Jag kände, och uppskattade vinden, musiken, folket, stämningen och närheten till naturen på ett högre plan än jag annars gör. Det var en känsla av att jag tillhörde naturen och festivalen. Det var som om allt kändes mycket verkligare och mer naturligt. Jag var mer medveten om allt än normalt.
Jag längtade inte ens till när Psynema skulle köra igång Main Floor Opening, jag fattade att det inte hjälper att längta och att jag lika bra kan njuta så mycket som möjligt fram tills den började. Mitt huvud var helt klart, förutom att när jag skulle förklara mitt sinnestillstånd för Pelle kunde jag prata på ett bra tag och sedan mitt i en mening glömma vad jag nyss sagt (som på cannabis, fast jag kom inte av mig lika ofta).
Trippen är inte likt ett cannabis-tillstånd (okej, det kan finnas en liten likhet (lugnet), men det är ändå väldigt långt ifrån). Att föreställa sig trippen är som att föreställa sig en ny färg i färgskalan, ett annat sätt att tänka och uppleva saker och ting. Jag KÄNDE allting. Det känndes inte som ett rus, utan mer som att jag fått en ny världsbild.
"Fattade man vad jag mena?" fick jag säga ett antal gånger den kvällen eftersom att jag kom av mig så ofta xD. Vi var kvar på Electro Body Floor ett bra tag. Marken var aningen ojämn (små gräskullar var utspridda över hela stället nästan). Här kommer en utav mina få hallucinationer jag fick den här kvällen; marken börjar bete sig som segt vatten i slow-motion. Kullarna växer en aning på vissa ställen, samtidigt som de sjunker en aning på andra. Det varar i vad som kändes som 20-30 minuter. Pelle rökte en joint sen snackade vi lite musik, svamp och livet med en DJ vi träffade.
På väg in till marknadsområdet och Psynema-showen stannade vi på ett ställe och jag snackade på som en galning. I säkert en halvtimme (eller mer) stog vi på samma ställe. Jag höll ett litet föredrag av nåt slag xD. Jag tog upp mycket av allt jag läst om på internet; allting är överallt och ingenstans på samma gång (kvantfysik), space-time, massa om Terence Mckennas teorier och upplevelser.
Jag kände att mitt sinne (eller själ, eller vad man nu vill kalla det) verkligen var i min kropp som om det var ett objekt och inte mig själv. Det var inte ego-death direkt. Jag kände fortfarande min kropp och allt, det var bara det att jag var medveten om mitt inre/yttre jag xD.
[Jag tror inte heller att jag är en kropp, utan jag tror att jag är mitt sinne i en kropp. Det låter mer logiskt för mig i alla fall.]
En hallucination till; Jag kommer ihåg att vi skulle köpa nånting innan vi drog till Main Floor, och när jag skulle ta upp ett par mynt kändes det som att jag tappade nånting ur plånboken. Ett konstigt kort (typ 0.5 sek), skramlande elektroniskt metalljud hördes. Enligt Pelle var det bara nån papperslapp som trillade ut. Kom på nu att det kanske var skramlandet av mynten i plånboken som lät och förvrängdes.
hade du några svårigheter med att prata med folk eller inte?