Åklagaren medger alltså själv att mamman kan vara inblandad. Men varför drar han en så klen snyftis på slutet?
Citat:
11.45: Enligt åklagaren har 15-åringen mördat sin syster.
Åklagaren lägger fram en teori om att barnens mamma kan ha upptäckt att 15-åringen mördat dottern, och mutade honom med ett fiskespöet för att vara tyst.
– Blod är tjockare än vatten. Tänk er in N.Ns (mammans) situation, säger Bengt Åsbäck.
Mamman ville inte förlora ännu ett barn. Den här gången till polisen.
– Vi låter polisen utreda det här. Vi säger ingenting. Så kan det ha gått till, säger Bengt Åsbäck.
– Räddas det som räddas kan.
Bevisningen pekar enbart mot 15-åringen enligt åklagaren.
Han avslutar slutpläderingen:
– Låt bevisningen leda er i det här åtalet. Inte några konspirationsteorier.
Åklagaren väljer att vänta med att yrka på straffpåföljd tills 15-åringen genomgått en rättspsykiatrisk undersökning.