Lottie Nilsson hittades död på en gård utanför Sjöbo. 2009-08-03

Det blir alltid en kallelse till socialförvaltningen när någon anmälan är gjord. Där får man sedan veta varför man är där. Dom tar upp familjesituationen och vill veta hur den är, är det anmält om missbruk får urinprov lämnas. De finns ju de personer som blir utsatta för oförskylda anmälningar och då läggs det snart ner.I övrigt ska en utredning göras där man kontaktar där barnen kan vistas i såsom dagis, skola, barnavårdcentral etc. Det kan ta ett helt år med en utredning om de nu inte ändrat den. I en annan kommun skulle inte en familj som denna komma undan gång på gång.

Ja, men i det fallet vi diskuterar i denna tråden har ju barnen farit rejält illa under flera år.

Fyra månader är den maximala utredningstiden om det inte finns synnerliga skäl, dvs att det tillkommer nya omständigheter eller man måste vänta in ett viktigt intyg eller andra papper.

I fallet David och hans familj har soc varit inkopplade så länge det funnits barn i familjen och både skola, privatpersoner och andra som kommit i kontakt med barnen genom åren har slagit larm.

Hur kan socialförvaltningen då låta dessa barn bo kvar om de ha underlag att gå vidare med om anmälningar fortsätter att komma in. Det fanns ju en fosterfamilj att återvända till. Va de en eller flera fosterhemsfamiljer det rörde sig om?

Säger vårdnadshavaren nej till placering kan soc ansöka om LVU-vård av barnen hos länsrätten, men det ska jävligt mycket till för att barn ska omhändertas i Sverige, tvärt emot vad folk tror. Dessutom är det länsrätten som beslutar om LVU, inte soc. En rättslig prövning av fakta i målet, inget känslopjunk och allmänt tyckande.

Det fetmarkerade inger ett visst hopp.
Jag är medveten om den ungefärliga gången, men blir då och då väldigt upprörd när tragiska fall uppdagas.
Det är inte alltid soc.myndigheternas fel, de har lagar att gå efter och tvår säkerligen sina händer ibland. De vill göra mer, men kan inte eftersom regelverket säger stopp.

Vet vi att anmälningar har fortsatt att komma in?

Jag tror att det många gånger kan vara så att grannar och övrig omgivning skvallrar med varandra; varför gör inte myndigheterna något? Men de kan ju inte göra något om ingen anmäler.
Handen på hjärtat - har inte vi alla sett familjer där vi har reagerat på vissa företeelser men vi har valt att inte göra något?

Jag tycker ändå att det är märkligt i deras situation. Mamman borde psykundersökas och borde väl inte kunna säga nej till den. Hon var ju oförmögen att ta hand om sina barn och det har det ju visat sig vara sant.

Jovisst men i den grad jag bevittnade ledde till ett omhändertagande och desa barn fick aldrig komma hem igen. Det var inte ens hälften av det som den familj i tråden gjort.

Jag har sett motsatsen; barn som har haft det mycket illa och ändå har föräldrarna fått tillbaka barnen. Det är inte klokt.

För att inte driva det mer OT bör vi nog avsluta detta sidospår här och nu, men det är en intressant diskussion.

De var för lång tid och de var så små när de blev omhändertagna, men å andra sidan, hur många familjehem gick de igenom de åren?
Dom kanske har blivit omplacerade flera gånger, inget ovanligt alls när de gäller omhändertagna barn

De kan vara sant, men de beror på hur de placeras, ni ska inte tro allt blir så mycke bättre på ett familjehem, de kan sluta med " ur askan i elden" om de vill sig riktigt illa

Han hade i vart fall inget intresse av att medverka i vårdnadsutredningen. Med tanke på hans missbruk och domar (fängelsevistelser) hade nog barnen inte heller haft det så bra hos honom.

Yacoubian. Jag ser att du skriver hur det borde gå till, enligt lag. Du verkar blunda för all JO- och länsstyrelsekritik mot socialtjänsten, där det mycket tydligt framkommer att lagboken långt ifrån alltid följs.