Hjälp, min polares liv går under!

Hejsan! Nu är det såhär, att min polare mår allt annat än bra, och jag behöver fan seriös hjälp med att fixa det här, för när han mår dåligt, mår jag också dåligt, och jag vet inte vad jag ska göra. Han är 19, och jag är lite äldre.

Från början då, min polare blev tillsammans med en tjej, dem var lyckliga och allt det där i typ 1½ år, och han skaffade jobb och allt verkade gå riktigt fint. Sen hände något mellan dem, som jag inte vet någonting om, men det vart strul iallafall, och dem gjorde slut, eller "tog paus" som det så fint heter, och han förlorade sitt jobb, och hade det struligt hemma. Hans morsa flyttade till nån kille, och kvar stod då han, utan jobb, utan lägenhet, och utan sin älskade flickvän som han verkligen älskade, och älskar än idag, vad jag tror. Hans morsa lyckades iallafall fixa en lägenhet till han, som han bott i, i ungefär 3 månader tror ja väl det är, men han har ju inget jobb, så han kan inte betala nån hyra, så hans morsa får göra det, och hon har ju inte så mycket pengar heller, så det blir jobbigt.

Eftersom jag har jobb, och fortfarande bodde hemma, så bestämde vi oss för att jag skulle flytta in, och betala halva hyran, vilket han gladeligen gick med på, eftersom vi är väldigt nära polare, vi har känt varandra i mer än 15 år. Så just nu, betalar jag halva hyran, jobbar, och försöker leva så gott jag kan, och jag tycker det går ganska bra, men när jag kommer hem, och ser att min polare mår som han mår, börjar jag också må riktigt dåligt.

Han har inget jobb, nästan inga pengar (jag har lånat ut belopp i tusen till han så han ska ha råd med mat), och han mår skit över sitt ex. Precis när dem gjorde slut, så började min polare knarka (röka hash) och det tyckte jag var riktigt jobbigt, så jag fick han att sluta, och det verkade som allt var på bättringsvägen, för han verkade må bättre ett tag, men nu har han börjat höra av sig till henne igen, och därav, börjat knarka igen, Medan jag bor här. Detta tycker jag såklart inte om, och jag har sagt det till han, men jag ska inte ljuga, jag har också varit där, jag vet hur jobbigt det är. Jag vill inte säga åt han att ta tag i sitt liv, skaffa ett jävla jobb och glömma kärringen, eftersom jag är riktigt rädd för reaktionen, då han kan bli lite aggressiv ibland, och jag är absolut inte sån, jag gillar inte att slåss, och det är lite därför jag vänder mig hit, för jag behöver råd, jag vet inte hur jag ska handskas med den här situationen, han har alltså inget jobb, nästan inga pengar, svårt att betala hyran, mår dåligt över sitt ex, röker på, och har ingen som helst motivation till någonting alls, och jag är seriöst jävligt orolig, jag får panik.

Jag vill få han att hitta motivationen att hitta ett jobb, att han ska sluta höra av sig till sitt ex, gå vidare, sluta knarka, och bara må bra, och jag mår som sagt jävligt dåligt själv när det känns som jag inte kan göra någonting för att hjälpa han.

Snälla, hjälp mig, jag går snart under, det är inte lätt att själv må bra, när personen man bor med mår såhär dåligt. Jag vet att jag upprepar många saker flera gånger, men just nu vill jag bara få ur mig allt, orkar inte hålla inne allt det här längre.

Förlåt för den långa texten, som också kan uppfattas för osammanhängande, och är det i fel ämneslåda, så flytta den gärna, men han är min familj just nu, så jag la den här.

Mvh, en ledsen polare till en ännu mer ledsen person

Ibland kan enda vägen vara att just det, ta tag i livet och gå vidare.
Att älta det som varit, hur hårt det än må ha tagit löser inte problemet.

Alla har vi blivit av med både jobb och flickvänner någon gång i livet.

Det första han borde ta tag i är att skaffa sig en sysselsättning, vare sig det är jobb, studier eller något annat. Något som gör att han tänker på något annat och får möjligheten att skapa nya relationer.

Resten brukar lösa sig när man väl satt bollen i rullning.

ja, jag anser att du har 100% rätt, men det svåra är att få han att skaffa motivation till det hela, just nu så vill han ingenting i princip, och jag vet inte hur jag ska hantera det riktigt..

Har faktiskt nästan samma problem med en polare, Det är riktigt svårt med såna här problem för man känner sig så hjälplös. Det finns inte mycket man kan göra för man kan ju inte styra någon annans känslor. Va positiv och prata om roliga minnen och saker som kan göra att man känner hopp. Röker han hash och är deprimerad bli saken bara värre

det låter som rätt mycket för en polare att ta tag i. be om hjälp!
jag tror att en psykolog kan vara en bra början, mest för hans skull men också för din. det är naturligtvis oerhört snällt och generöst av dig att hjälpa honom, men jag tror att ett proffs kan hjälpa honom med konkreta råd så att han själv klarar av att hantera tjejsituationen, mamman och kan skaffa ett jobb och klara sig ekonomiskt. jag tycker att ni ska börja med den psykologiska biten och att genast lägga av med drogerna!! knark har en tendens att göra allting värre, gör vad du kan för att han ska sluta. (mariapol verkar ha bra program för missbrukare och anhöriga)

jag tror dessutom att det är ohälsosamt för dig att behöva handskas med allt det här så berätta för nån du litar på, eller skriv av dig, och prata med din vän!!! om han verkligen förstår vad du går igenom kanske han för din skull hjälper sig själv på något sätt?
keep up the good work och lycka till

Jag säger som personen över mig här, försök få honom att hitta något stimulerande. Ta med honom på sånt du tror att han skulle tycka om. Prata mycket med honom, försök stötta så mycket som möjligt och se till att alltid finnas där som stöd.

Ha disskusioner om sånt ni tycker är intressant. Vi säger att ni två är väldigt intresserande politik. Om du då håller dagliga diskussioner med honom om politik så kanske han blir mer och mer intresserad av det och till slut kanske beslutar sig för att sysselsätta sig med det. Därav får han ett intresse där han kan "ventilera" sig lite.

Lägg även fram att du tycker det är sjukt jobbigt att han röker på när ni bor tillsammans, att du såklart inte klandrar honom för att vara nere, men ändå tycker att han borde försöka gå vidare genom att göra diverse olika saker som får honom att känna sig stimulerad, etc.

Håller tummarna för att det ska bli bättre!

Först och främst vill jag säga att jag blir glad av att se att det fortfarande finns folk som bryr sig om sina vänner!

Han måste självklart få vädra ut all sin bitterhet och ångest. (Din uppgift som vän är att fungera som slasktratt i detta avseende.) Men sedan måste du få honom att fatta att det finns en gräns för allt. Vad som en gång varit går inte att ändra på. Du måste få honom att tro på att han kommer hitta en ännu snyggare och bättre tjej än den han hade tidigare! Du måste få honom att börja tänka i termer av revansch gentemot exet och omgivningen i stort! Om 10 år ska tjejen som dumpade honom kunna tänka att "fan, tänk vad jag gick miste om!" i stället för "gud vilken tur att jag inte fortsatte med den där losern!"...

Lycka till!

Vänner som du växer inte på träd.

Det jag tycker du ska göra är att sätta dig ner, förklara läget för han, för jag tror inte han inser det själv. Börja med en grej i taget, få han att sluta med drogerna, därefter jobb och när han väl har kommit igenom det så har han glömt sin tjej.

Sitter i en liknande sits som du men med skillnaden att det inte finns penga- och missbruksproblem med i bilden. Problemet min polare har är nån form av depression i kombination med en personlighet som gör att han gärna hamnar i ett grönsaksliknande tillstånd så fort det går honom emot. Om jag går in och sparkar honom framför mig funkar hans dagliga liv men så fort jag slutar så sitter karln där framför tv:n och gör bokstavligt talat ingenting. Han går inte ens ut efter posten, betalar räkningar, går ut med sopor eller nåt annat än tv-tittande....

Vad driver mig? Jag orkar inte se honom sjunka mer och mer för var dag som går men det finns en gräns nånstans. Jag kan inte leva hans liv åt honom men så fort jag föreslår professionell hjälp/arbete/sociala aktiviteter etc skriker han rakt ut. Paradoxalt nog så påstår han att förstår att läget inte är bra och att han vill ha ett annat liv men jag tror att han gör det för att det är "rätt" sak att svara och att han inte riktigt har insikt i hur illa det är. Så vad gör jag? Jag vet inte hur jag skall fortsätta då handlingsalternativen börjar ta slut. Frustrationen och förtvivlan jag känner är kanske inte så stor som du känner men trenden är inte bra.

Skicka gärna ett pm om du känner för att diskutera vidare då vi verkar sitta i samma båt.

Tror detta kan bli lite övermäktigt för dig att sköta. be om hjälp som nån sa? Finns det någon annan i hans omgivning som han lyssnar på?
Svårt som fan men det är skönt att läsa att det finns polare som du.

okej, först o främst, tack alla ni som tycker att jag är en bra polare, det känns skönt att höra det, då det inte känns som det, eftersom man bara kan stå vid sidan om och kolla på?

jag ska snacka med någon om hela situationen, men jag kan inte snacka med någon annan om drogerna, finns risk att han måste åka in eller nått då, och Det vill jag inte. Vem jag ska snacka med har jag ingen aning om, men tror det är en bra början att berätta för min mamma, för hon har alltid varit bra på att stötta folk.

Att prata med psykolog är i nuläget inte aktuellt, då han som sagt inte har motivation till någonting, men förhoppningsvis går han med på det till slut.

Tack till allt stöd, känns bra att det finns vettigt folk som verkligen kommer med konkreta svar, jag nöter på och försöker lösa situationen, alternativt göra det bästa av den.

Tack igen till alla som svarat, det hjälper!

Du verkar vara en jävligt bra vän, det borde finnas fler av samma kaliber. Samtidigt tycker jag att du borde avskärma dig från honom lite, hitta ett eget ställe, annars finns det en risk att du själv åker ner i skiten och det hjälper varken dig eller din polare särskilt mycket.