Systemfel vid uträkning av räntan (KPI, inflation, etc)

Som ni vet så används KPI för att räkna ut inflationen och det ligger till grund för reporäntan. Men samtidigt ligger reporäntan till grund för bolåneräntorna som är inräknade i KPI. Det blir ett konstigt förhållande när sänkning av reporäntan gör att KPI sänks och därmed så sänks inflationen trots att penningmängden (M3) ökar och även det är inflation enligt den österrikiska skolan. Eftersom bostadspriser inte är inräknade i KPI så kan dessa stiga väldigt mycket utan att det syns på varken inflation eller räntor. Det är inte förrän dessa pengar letar sig in i de produkter som finns i KPI som det påverkar inflationen.

Jag anser att detta är ett systemfel men vad bör man göra för att rätta till det? Ska man inkludera bostadspriser i KPI? Ska man ta bort räntan helt eller använda en fast ränta som i KPIX?

EU räknar inflation på ett annat sätt. Deras mått kallas HICP (på svenska HIKP) och i det ingår inte räntekostnaderna för egna hem, i alla fall inte lika mycket som enligt KPI. Enligt det måttet hade Sverige i juni 1,6 % inflation, jämfört med -0,6 % enligt SCB:s mått. Klicka på länken här:

http://www.ft.com/cms/s/0/5f950aae-7129-11de-877c-00144feabdc0.html

Det finns argument för att börja använda HICP som officellt mått istället för KPI, helt klart.

Man borde ta hänsyn till bostadspriserna när man sätter räntan, ja. Det finns en diskussion om det.

Systemfelet ligger i att blanda in räntan. Den har inget med vare sig konsumentprisindex eller inflation att göra.
(Däremot kan naturligtvis av Centralbanken manipulerad ränta t ex orsaka inflation då penningmängden ändras).

En ränteändring påverkar såväl inlåningsräntor som utlåningsräntor. Ändras inte bankernas räntenetto så är påverkan neutral, och är varken pris eller inflationspåverkande. (Däremot sker en omfördelning av räntebetalningar mellan personer).

Även om bankernas räntenetto skulle ändras blir påverkan iaf neutral då omfördelningen av pengaflödet bara blir marginellt annolunda.


Skälet till att man blandat in räntan är rent politisk. Sittande regering har alltid (möjligen med något undantag) ett intresse av att skapa viss inflation då den är förmånstagaren. Dvs skälet är rent manipulativt/bedrägligt.

(Fö kompletteringsköpte jag en innerdörr nyligen. Den var 50% dyrare än förra sommaren. Samma butik, samma fabrikat. Appropå officiell KPI).

Tycker om Gromphs argument. Verkar rationellt på nåt sätt. Argumentet för att blanda in räntan är väl att det allmänt anses vara "priset" på pengar/krediter. Men då det blir en direkt återkoppling så borde detta kanske modelleras genom dess indirekta konsekvenser som uppgång på bostads och aktiemarknaden.

Vet inte riktigt hur man bäst skulle gå tillväga. Det är ingen hemlighet att både bostäder och aktieindex på synnerligen kort tid kan falla med kanske 50%. Som inflationsindex skulle detta då antagligen resultera i en registrerad stark deflation. Det jag försöker peka på är att ett brett mått på inflation med en riktig koppling till kapitalvarumarknaderna antagligen skulle bli betydligt svängigare än något index som enbart följer varupriser.

Vi kanske bara ska införa ett brett inflationsmått extra? Röstar för att vi borde generera siffror för dessa mått:

1. Bred inflation. Inkluderar rubbet i form av bostadspriser, kapitalmarknader, varupriser, tjänstepriser. (ny påhittad och behövd)

2. Vanliga KPI.

3. Underliggande inflation (core inflation), där omvärlden har kopplats bort genom främst slopande av råvarupriser.