2009-08-03, 14:50
#13
Citat:
Ursprungligen postat av R.R
Jodå, nog kan jag svara.
Det som triggade igång allt var att en vän var självmordsbenägen.
Det jag menade med att det inte var så "allvarligt" var att denna vän tyvärr var ganska jobbig och det inte var första gången självmord var på tal vilket gjorde att jag inte tog det på fullt allvar. Samtidigt är det svårt att inte bli orolig när man pratar med någon som stoppat i sig en massa tabletter och är ute och funderar på att göra något "dumt". Den gången avlöpte det förresten väl, jag ringde polisen och de hittade henne. Senare bröt vi kontakten av andra anledningar.
Nja, finns väl tyvärr inga universalknep.
Jag brukar göra en del av det du nämner, såsom att vara ute och gå/springa, umgås med folk eller prata i telefon med vänner. Vissa aktiviteter finner jag inte alls rofyllda, t ex blir det snarare värre av att sitta/ligga still framför datorn eller läsa en bok. Blir så lätt att man börjar tänka då och jaga upp sig ännu mer, antingen satsar jag på hård fysisk aktivitet eller umgås med andra så man inte är ensam.
Vet inte hur ofta du haft ångest men jag har haft det så många gånger förut (både vanlig och PÅ) att jag är ganska van att hantera det och därmed oroar jag mig inte så mycket, visst är det jobbigt men man vet numera att det går över så småningom (till skillnad från första gångerna).
Hoppas det blir bättre snart
Det som triggade igång allt var att en vän var självmordsbenägen.
Det jag menade med att det inte var så "allvarligt" var att denna vän tyvärr var ganska jobbig och det inte var första gången självmord var på tal vilket gjorde att jag inte tog det på fullt allvar. Samtidigt är det svårt att inte bli orolig när man pratar med någon som stoppat i sig en massa tabletter och är ute och funderar på att göra något "dumt". Den gången avlöpte det förresten väl, jag ringde polisen och de hittade henne. Senare bröt vi kontakten av andra anledningar.
Nja, finns väl tyvärr inga universalknep.
Jag brukar göra en del av det du nämner, såsom att vara ute och gå/springa, umgås med folk eller prata i telefon med vänner. Vissa aktiviteter finner jag inte alls rofyllda, t ex blir det snarare värre av att sitta/ligga still framför datorn eller läsa en bok. Blir så lätt att man börjar tänka då och jaga upp sig ännu mer, antingen satsar jag på hård fysisk aktivitet eller umgås med andra så man inte är ensam.
Vet inte hur ofta du haft ångest men jag har haft det så många gånger förut (både vanlig och PÅ) att jag är ganska van att hantera det och därmed oroar jag mig inte så mycket, visst är det jobbigt men man vet numera att det går över så småningom (till skillnad från första gångerna).
Hoppas det blir bättre snart

Usch då, verkar inte alls spännande att ha en kompis som handlar på det sättet. Det gör en upprörd på olika sätt. Hade en kompis med det beteendet för ca 8 år sedan eller nåt i den stilen. Vi är inte vänner i nuläget men hon lever än idag vet jag.
Det jag känner är jobbigt med min PÅ är att jag verkligen skäms så otroligt mycket för mitt beteende och vill inte visa mig bland folk överhuvudtaget. Försöker undvika människor i största mån när jag har PÅ faktiskt..vilket kanske är dumt då jag inser logiken i det hela när du berättar.
Jag vet inte riktigt hur ofta jag har (vanlig) ångest faktiskt. Tycker det är så himla svårdefinierat på något vis. Det är ju inte som nästan var man beskriver "Åh shit, jag glömde gå ut med soporna..vilken ångest jag har nu!" eller "Usch, jag har en finne på hakan..vilken ångest!".
Jag tror inte jag känner verklig ångest särskilt ofta faktiskt. Lite allt eller inget på något vis för min del. Möjligtvis om jag sagt någonting dumt till någon..då kan jag få abnorma skuldkänslor och det är nog lite vad jag kallar ångest.