Jag har alltid varit naturligt tankspridd.
Vad du än gör, skäll inte mer på en unge för att han råkar vara lite mer glömsk än syskonen. I mina föräldrars ögon fanns ingenting som hette att vara tankspridd. Glömde man något var det för att man var nonchalant eller inte brydde sig tillräckligt mycket. Det fick mig att känna mig som ett svin varje gång jag glömde något, vilket var rätt ofta
Något som kan hjälpa är att försöka införa rutiner, t.ex. att stanna upp och fundera om man glömt något varje gång man lämnar huset. Gäller att bygga upp associationer i stil med "gå ut"-->"har jag glömt något?". Se till att göra det på ett bra sätt bara så att det inte känns som ett gräl/en utskällning bara