Min första psykedeliska upplevelse
Kön: Man
Ålder: 19
Tidigare erfarenheter: Cannabis, alkohol, kokain, Amfetamin
Drog: Mexican Cubensis 2.4g
Vi hade lyckats komma över ett gäng svampar till kvällens bravader, och hade planerat allt.
Vi var tre som skulle trippa, vi kan kalla dom Erik och Johan.
Jag och Erik var helt färska när det gäller svamp, Johan hade testat en gång tidigare. Så vi alla var väl färskingar.
Vi hade fixat allt hemma hos Erik, så att allt skulle vara färdigt när vi trippa. Käkar svampen runt 18.00, vilket jag inte hade några problem alls med vilket jag trodde…
Tog väl en 10 minuter innan alla lyckas få i sig allt, jag börjar rulla en splif som inledelse på kvällen.
Beger oss ut till balkongen och börjar röka, jointen passas runt cirkeln. Allt jag kunde tänka på under den här tiden är ”Känner jag nått än eller?”.
Försöker släppa det, och försöker inse att när det väl kommer så kommer jag att märka det…
Och när vi sitter där känner jag hur ruset börjar smyga sig på, känns bara som jag är mycket mer beng än jag blir normalt, kan inte bli så beng av att röka en gås.
Så då visste jag, ”nu kommer det”.
Vid det här laget är jag den ända som börjat känna av effekterna, försöker förklara att vi ska ut och köpa cigaretter. Men det på något sätt känns helt omöjligt, ord kommer fram men inget sammanhang överhuvudtaget, försöker verkligen förklara mig. Men det går inte, det slutar med att jag börjar skratta högt oavbrutet i 10 minuter.
Johan börjar känna hur det ligger och pyr vid det här laget, Erik sitter fortfarande och klagar över att det inte fungerar.
Dunkar på med lite Infected Mushroom, och Shpongle. Jag fastnar verkligen i musiken, och börjar stirra på en vacker tavla på väggen.
Är en vas med mängder av olika sommarblommor, börjar se hur livet vaknar till liv i tavlan och blommorna börjar dansa i takt med musiken.
Tycker självklart att detta är oerhört fantastiskt, och ju längre jag stirrar känner jag hur omvärlden börjar skeva ur.
Allting runtom mig börjar röra på mig, Johan hojtar till på mig efter jag stirrat in i tavlan ett tag. Och det är dags att ge oss ut i skogen!
NU, på vägen mellan lägenheterna är vi allihopa trippade!
Fanns en skog precis bakom lägenheten vi var i, men jag trilskades om att vi skulle gå en annan väg! Det är någonting jag absolut inte KAN förklara, för jag vet verkligen hur jag tänkte. Det är samma skog, bara en lång jävla omväg. Men det lät logiskt i mitt huvud just då.
På en liten skogsväg precis innan vi hittar in till skogen träffar vi på en äldre dam med två hundar i koppel, och jag FATTAR verkligen inte hur jag ska bete mig.
Allting känns så jävla första gången, känns som att allt är nytt nu. Och jag vet inte hur jag ska göra för att hon inte ska märka att jag är svampad. Vi ställer oss alla o väntar på att hon ska passera, jag kan verkligen inte hålla mig för skratt när jag ser hennes lilla Shih Tzu. Kollar rakt in i hundens ögon o hundens i mina, hundens ögon förstoras och blir lika stora som hunden. Då börjar jag skratta som en tjej, aldrig hört mig själv göra det ljudet förut…
Slutar med att vi springer från platsen, in mot skogen. Och efter det hoppas jag att vi slipper träffa mer nyktra människor!
NU ÄR VI DÄR, vi är i skogen!
Nu är det verkligen häftigt, kändes som att direkt när vi kom in i skogen intensifierades trippen 10x, efter att ha sprungit runt som glada oskyldiga barn i X antal minuter så slår vi oss ner mitt ute i skogen och tittar på den fantastiska naturen.
Känner en riktig samhörighet med naturen, känns som att jag är en del av naturen och naturen en del av mig.
Hade inte ens tänkt en tanke på mitt hem under trippen, för just då. Kändes det som att skogen var mitt hem, och jag vill stanna där för evigt, allt var så jävla otroligt.
Satt o tittade hela gänget på ett fält med ormbunkar, för mig kändes det som att ormbunkarna var hattifnattar från mumindalen som tittade upp på oss o spejade.
Börjar bli lite rädd för allt flum som jag ser sväva runt i ormbunkarna, så jag föreslår att vi beger oss iväg igen.
Vid det här laget börjar vår vän Erik bete sig himla underligt, han säger att han vill gå ner och möta en vän till honom. Men jag och Johan är starkt emot det, vi vill vara kvar uppe i skogen, bara vi tre.
Inte träffa några utomstående, men Erik är som han är. Han skulle prompt möta honom, vi vågar inte följa med och träffa hans vän, så vi står o spejar uppe i skogen!
Sen efter en sådär 10 minuter går vi ner från skogen och ska prata med Erik, han har bestämts att dumpa oss och vara med sin kompis Robban följt av ett fjortiscrew.
Självklart försöker vi övertala honom, men vi lyckas inte. Så vi får nycklarna till lägenheten så vi kan gå dit om vi vill…
Rent ut sagt blev man rätt förbannad, men jag o Johan tänker inte hänga läpp för det.
Vi får för oss att vi måste köpa cigaretter (vilket vi inte gjort sen jag försökt förklara det), så vi måste bege oss upp till lägenheten för att hämta pengar.
När vi har gått en liten stund så ringer Erik, säger att han snear. Att han måste vara med oss, klarar inte av dom där människorna.
Så vi säger åt honom att komma upp till lägenheten.
Väl där uppe så fastnar jag i den vackra tavlan igen, tillsammans med samma musik. Ända skillnaden är att Johan nu också fastna på samma grej.
När vi sitter där helt inne i tavlan så knackar det på dörren, det är Erik.
Han ramlar in i lägenheten och skrattar såinihelvete, jag bara tittar på honom o tänker för mig själv ”Du har fan inte sneat, färsking”…
Är fortfarande arg vid det här tillfället att han gjorde som han gjorde tidigare…
Ganska snart efter att Erik kommit, så drar vi ut igen i förhoppning av att köpa cigaretter. Men nej, Handlarn var stängd!
Går upp till lägenheten och har en del riktigt djupa diskussioner om vad man gått igenom dom senaste timmarna.
Men då slår det en, ”vad snackar jag om, jag är fan fortfarande trippad som fan”. Det kändes nästan som att det var över, men det ligger där o pyr känner man…
Jag börjar mecka en gås, och den blir bara större o större för jag kan inte bestämma mig. Tycker att jag aldrig riktigt får en bra mix weed/tobak, så jag fortsätter späda ut. Lite mer weed, lite mer tobak, lite mer weed, lite mer tobak…
Slutar med att vi har en riktig bamsing, går ut i skogen och njuter.
När vi kommer upp från skogen och in i lägenheten igen börjar Erik med sitt jidder igen, han vill iväg till Robban igen.
Då lessna jag totalt, så jag och Johan drog hem till mig vilket är 15 minuters promenad därifrån lite drygt.
Avsluta kvällen med att diskutera denna massiva upplevelse!
Kön: Man
Ålder: 19
Tidigare erfarenheter: Cannabis, alkohol, kokain, Amfetamin
Drog: Mexican Cubensis 2.4g
Vi hade lyckats komma över ett gäng svampar till kvällens bravader, och hade planerat allt.
Vi var tre som skulle trippa, vi kan kalla dom Erik och Johan.
Jag och Erik var helt färska när det gäller svamp, Johan hade testat en gång tidigare. Så vi alla var väl färskingar.
Vi hade fixat allt hemma hos Erik, så att allt skulle vara färdigt när vi trippa. Käkar svampen runt 18.00, vilket jag inte hade några problem alls med vilket jag trodde…
Tog väl en 10 minuter innan alla lyckas få i sig allt, jag börjar rulla en splif som inledelse på kvällen.
Beger oss ut till balkongen och börjar röka, jointen passas runt cirkeln. Allt jag kunde tänka på under den här tiden är ”Känner jag nått än eller?”.
Försöker släppa det, och försöker inse att när det väl kommer så kommer jag att märka det…
Och när vi sitter där känner jag hur ruset börjar smyga sig på, känns bara som jag är mycket mer beng än jag blir normalt, kan inte bli så beng av att röka en gås.
Så då visste jag, ”nu kommer det”.
Vid det här laget är jag den ända som börjat känna av effekterna, försöker förklara att vi ska ut och köpa cigaretter. Men det på något sätt känns helt omöjligt, ord kommer fram men inget sammanhang överhuvudtaget, försöker verkligen förklara mig. Men det går inte, det slutar med att jag börjar skratta högt oavbrutet i 10 minuter.
Johan börjar känna hur det ligger och pyr vid det här laget, Erik sitter fortfarande och klagar över att det inte fungerar.
Dunkar på med lite Infected Mushroom, och Shpongle. Jag fastnar verkligen i musiken, och börjar stirra på en vacker tavla på väggen.
Är en vas med mängder av olika sommarblommor, börjar se hur livet vaknar till liv i tavlan och blommorna börjar dansa i takt med musiken.
Tycker självklart att detta är oerhört fantastiskt, och ju längre jag stirrar känner jag hur omvärlden börjar skeva ur.
Allting runtom mig börjar röra på mig, Johan hojtar till på mig efter jag stirrat in i tavlan ett tag. Och det är dags att ge oss ut i skogen!
NU, på vägen mellan lägenheterna är vi allihopa trippade!
Fanns en skog precis bakom lägenheten vi var i, men jag trilskades om att vi skulle gå en annan väg! Det är någonting jag absolut inte KAN förklara, för jag vet verkligen hur jag tänkte. Det är samma skog, bara en lång jävla omväg. Men det lät logiskt i mitt huvud just då.
På en liten skogsväg precis innan vi hittar in till skogen träffar vi på en äldre dam med två hundar i koppel, och jag FATTAR verkligen inte hur jag ska bete mig.
Allting känns så jävla första gången, känns som att allt är nytt nu. Och jag vet inte hur jag ska göra för att hon inte ska märka att jag är svampad. Vi ställer oss alla o väntar på att hon ska passera, jag kan verkligen inte hålla mig för skratt när jag ser hennes lilla Shih Tzu. Kollar rakt in i hundens ögon o hundens i mina, hundens ögon förstoras och blir lika stora som hunden. Då börjar jag skratta som en tjej, aldrig hört mig själv göra det ljudet förut…
Slutar med att vi springer från platsen, in mot skogen. Och efter det hoppas jag att vi slipper träffa mer nyktra människor!
NU ÄR VI DÄR, vi är i skogen!
Nu är det verkligen häftigt, kändes som att direkt när vi kom in i skogen intensifierades trippen 10x, efter att ha sprungit runt som glada oskyldiga barn i X antal minuter så slår vi oss ner mitt ute i skogen och tittar på den fantastiska naturen.
Känner en riktig samhörighet med naturen, känns som att jag är en del av naturen och naturen en del av mig.
Hade inte ens tänkt en tanke på mitt hem under trippen, för just då. Kändes det som att skogen var mitt hem, och jag vill stanna där för evigt, allt var så jävla otroligt.
Satt o tittade hela gänget på ett fält med ormbunkar, för mig kändes det som att ormbunkarna var hattifnattar från mumindalen som tittade upp på oss o spejade.
Börjar bli lite rädd för allt flum som jag ser sväva runt i ormbunkarna, så jag föreslår att vi beger oss iväg igen.
Vid det här laget börjar vår vän Erik bete sig himla underligt, han säger att han vill gå ner och möta en vän till honom. Men jag och Johan är starkt emot det, vi vill vara kvar uppe i skogen, bara vi tre.
Inte träffa några utomstående, men Erik är som han är. Han skulle prompt möta honom, vi vågar inte följa med och träffa hans vän, så vi står o spejar uppe i skogen!
Sen efter en sådär 10 minuter går vi ner från skogen och ska prata med Erik, han har bestämts att dumpa oss och vara med sin kompis Robban följt av ett fjortiscrew.
Självklart försöker vi övertala honom, men vi lyckas inte. Så vi får nycklarna till lägenheten så vi kan gå dit om vi vill…
Rent ut sagt blev man rätt förbannad, men jag o Johan tänker inte hänga läpp för det.
Vi får för oss att vi måste köpa cigaretter (vilket vi inte gjort sen jag försökt förklara det), så vi måste bege oss upp till lägenheten för att hämta pengar.
När vi har gått en liten stund så ringer Erik, säger att han snear. Att han måste vara med oss, klarar inte av dom där människorna.
Så vi säger åt honom att komma upp till lägenheten.
Väl där uppe så fastnar jag i den vackra tavlan igen, tillsammans med samma musik. Ända skillnaden är att Johan nu också fastna på samma grej.
När vi sitter där helt inne i tavlan så knackar det på dörren, det är Erik.
Han ramlar in i lägenheten och skrattar såinihelvete, jag bara tittar på honom o tänker för mig själv ”Du har fan inte sneat, färsking”…
Är fortfarande arg vid det här tillfället att han gjorde som han gjorde tidigare…
Ganska snart efter att Erik kommit, så drar vi ut igen i förhoppning av att köpa cigaretter. Men nej, Handlarn var stängd!
Går upp till lägenheten och har en del riktigt djupa diskussioner om vad man gått igenom dom senaste timmarna.
Men då slår det en, ”vad snackar jag om, jag är fan fortfarande trippad som fan”. Det kändes nästan som att det var över, men det ligger där o pyr känner man…
Jag börjar mecka en gås, och den blir bara större o större för jag kan inte bestämma mig. Tycker att jag aldrig riktigt får en bra mix weed/tobak, så jag fortsätter späda ut. Lite mer weed, lite mer tobak, lite mer weed, lite mer tobak…
Slutar med att vi har en riktig bamsing, går ut i skogen och njuter.
När vi kommer upp från skogen och in i lägenheten igen börjar Erik med sitt jidder igen, han vill iväg till Robban igen.
Då lessna jag totalt, så jag och Johan drog hem till mig vilket är 15 minuters promenad därifrån lite drygt.
Avsluta kvällen med att diskutera denna massiva upplevelse!
