Hur blir jag av med morsans snubbe?

Föräldrar har försörjningsplikt vilket betyder att man måste förse ungarna med det nödvändigaste: bla tak över huvudet och mat. Det betyder inte på något sätt att föräldrar är skyldiga att betala hyra åt en unge som vill flytta hemifrån.

Även jag har utgått från att det som TS skrivit har varit sant.
Men som någon annan sade: man hittar bara undanflykter från TS. Det plus den stora oviljan att mot soc gör att jag tycker att det luktar inte så lite överdrift av alltihopa.

Jag tror mer på att morsan har hittat en ny snubbe och ungarna vill ha morsan ifred för att det är enklare att linda henne runt lillfingret.

Jag skulle verkligen behöva hjälp med att bli av med morsans nya snubbe.
Han är gammal tjackpundare och allmänt psykiskt störd. Han får ryck på mig och mina två brorsor så fort vi gör minsta lilla misstag (glömmer plocka ur diskmaskinen, inte låst cykeln, inte lyckats stänga dörren ordentligt, osv) och han tror verkligen att han kan bete sig hur som helst i vår familj.
Den enda som tycker om honom är min morsa. Vad hon ser i honom har jag ingen aning om, för det finns inget som är bra med psykfallet.

Iallafall. Den här snubben flyttar in hos oss utan att vi ens känner honom. Han tror att han kan leka ny farsa och bestämma över oss, säga åt oss massa grejer, skälla ut oss osv. Han klagar på oss hela jävla tiden och kallar oss "bortskämda snorungar" och liknande.

Jag är den som lider minst av det egentligen, för det är min storebror han trakasserar hela tiden och det är min lillebror som är mest känslig.
Jag förstår inte hur min morsa kan låta en gammal pundare (som hade återfall senast i höstas när han hade flyttat in hos oss) bo hemma hos oss. Vem fan utsätter sina barn för något sånt? Det hade ju varit lugnt om han var schysst och normal, men det är han inte.
Jag är mest irriterad för att min lillebror bara var 13 år när han flyttade hit. I mina ögon är han fortfarande en liten pojke. Han är fan för liten för att behöva bo med en sån människa. Det är det som är det värsta. Min lillebrors behöver en fadersfigur att se upp till, då han inte träffar vår pappa så ofta. Är den här gamla pundaren en bra förebild? Knappast.

Nu undrar jag alltså om någon vet hur fan man blir av med såna här parasiter. Jag har snackat med morsan och berättat precis vad jag tycker om kräket, jag har snackat med min farsa, jag har fått ryck och skrikit på psykfallet och sagt vad jag tycker om honom.. Han finns fortfarande kvar. Samtidigt vill jag inte heller göra min morsa ledsen.

Det är ett jävla problem för mig, och jag har till och med bott hos en kompis i två veckor då jag inte stod ut.
Vad fan kan man göra?!