Morsan blir aldrig nöjd

Det känns som att jag kommer bryta ihop totalt snart.

Jag har haft en ganska svår barndom. Föräldrar som bråkat mitt framför mig, flyttat 6-7 mellan olika städer. Till följd av det har jag lidit av depression i 2-3 år nu.

Anyways....
Jag går ut gymnasiet nästa läsår (09-10) och kommer gå ut med skapliga betyg (18,5-19,00). Jag har nu övervägt att läsa Industriell Ekonomi på Lth. Denna nyhet kom som en bomb för min morsa. Hon blev skitsur och började tjafsa om att jag inte är studiemotiverad och att jag inte bryr mig om plugget mer.

Lite bakgrund:
Som liten var jag SMART, och jag menar verkligen smart. Lärde mig att läsa som 4-årig och kunde 1:an till 11:ans multiplikationstabell som 7. Det började svaja lite när jag om in i högstadiet. Jag nöjde mig med VG, vilket inte jag behövde studera för att få och ägnade större tiden åt datorspel.

Då ville jag läsa SP på gymnasiet och bli ekonom. Ändringen kom i sista terminen i 9:an. Boom, jag blev bombsäker på att jag nu ville läsa till läkare utomlands. Så jag pickade NV som förstahandsval, vilket jag även kom in på.

Jag tänkte att jag skulle gå ut med 17.50 och det skulle jag vara nöjd med... Vändningen kom när jag räknade mitt snitt efter första året på skapliga 19.25 . Då blev jag motiverad som *** och började med mina researches. Efter ett tag kom jag på att det bästa för mig vore Teknisk Fysik, då jag alltid varit intresserad och bra på Matematik. Några veckor senare så läste jag en artikel på Di om hur bra Industriell Ekonomi är egentligen.
Sedan dess blev mitt val just det. Men jag höll det hemligt tills nu. Och jag ångrar verkligen att jag sa det till min morsa.

Jag vet inte hur jag ska övertyga henne om att jag fortfarande vill PLUGGA, trots min lätta depression. Hon vill ju trots allt att jag ska bli läkare .
Det är väl inget fel på min utbildning, eller?

P.S. Jupp, mina händer skakar som en fettos sittandes bredvid Megan Fox just nu.

Morsorna har en klar tendens att aldrig blir nöjda.
Frågan är om du är nöjd.
Är det inte frågan om ditt liv?

du kommer aldrig få jobb i sverige om du utbildar dig till läkare utomlands. Dom har utökat platserna på läkarprogrammet så mycket nu.

Just det som är problemet. Jag kommer att få skuldkänslor om min mamma blir missnöjd med mitt val .

Jag måste inse att hon kommer att klara sig, trots att hon också lider av kraftig depression.

1. En depression kan du aldrig skylla på dina föräldrar, det handlar liksom allt annat om dig.


2. Du har svårt att bestämma vad du ska plugga. Inget konstigt med att ändra sig flera gånger. Du har ett år kvar och du kommer att ändra dig flera gånger under den tiden.


3.Varför ska du övertyga henne?

Det är ditt liv och inte hennes, visst kan du hjälpa henne i hennes svåra stunder men du ska inte ha dåligt samvete för att du lever ditt liv som du vill.

För att jag inte kan stå ut i flera år med att jag lämnat henne onöjd hemma.

(Är detta en påföljd av min depression)?

Du _Måste_ få bort din mor från din rygg. Hon verkar ärligt talat bara vara en belastning. Du verkar vara smart nog att klara dig själv bra.
Angående plugget skulle jag rekommendera att vänta och fundera om du inte är säker på vad du vill plugga. Bättre än att ångra sig.

Oh fan så du är gift med morsan?

Svar: nej.

Skuldkänslorna är lika vanliga som morsor.
Skuldkänslorna har man haft sedan Adam&E
Det går att leva med skuldkänslorna och mycket bättre och enklare än vad du tror.

Ind. Ekonomi är väl för fan hur jävla fin utb som helst. Hon kan komma å klaga den dan du är 30 å sitter hemma å pundar utan jobb.
När du gör såhär jävla bra ifrån dig och får så bra betyg har hon fan inget å klaga över.

Depression kan man ha, det har de flesta människor. Finns piller och samtal för sånt. Sen ska inte hon pressa och bete sig bara för att HON har en oxo, då får hon fan göra nåt åt det så hon inte påverkar sin son i känslig ålder.


FFS

Skit i din morsa för fan. Klipp navelsträngen.
Det är ju ditt liv det handlar om.