Limerick

Hur är det nu egentligen med limerickar; finns det några regler och förordningar för versradernas stavelser och ska man helst använda någon speciell versfot eller är det enda egentliga kriteriet (som förövrigt är möjligt att kringgå) för en limerick att första, andra och femte raden rimmar med varandra medan den tredje och fjärde rimmar med varandra? Att man dessutom bör ha ett geografiskt namn som första rimord och att en ekivok poäng är at föredra är jag väl medveten om...

EDIT: Har redan lyckats få fram svaret själv...

1. Den skall ha fem textrader
2. Den första, andra och femte raden skall ha tre betonade stavelser och rimma på varandra
3. Den tredje och fjärde raden skall ha två betonade stavelser och rimma på varandra
4. Eventuellt måste även den första raden avslutas med ett ortsnamn och limericken som helhet vara skabrös

men ni kanske har lust att bidra med några trevliga limerickar då?=)

Jag skrev en limerick i den här trevliga tråden:http://www2.flashback.info/scandinavia/showthread.php?p=607245#post607245

En vältrimmad dam ifrån Gränna
sin stjärt till den grad kunde spänna
att hon i detta hål
kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna



// Roger P.

R. Persson vet säkert att Joakim Lindengren gillar limerickar? John Holmesserierna innehåller ofta små snygga sådana.

Oh ja... Jag skrattar gott...

// Roger P.

Hasse Alfredsson?

Just densamme. Limerickarnas okrönte konung.

Här är en annan personlig favorit, också den från Svea Hund:

Det bodde en herre i Hessen
som hade så aparta intressen.
han ville älska i gröt
endast iklädd en söt
liten pappershatt vikt av expressen.

Det var en man i från Hessen
var ädlaste kroppsdel var lessen
när tidningen kom
han vira' den om
ty ALLT kan ju stå i expressen!

vi var tvugna att skriva limericks i skolan, för ca 1 månad sen.
vår svensklärarinna är lite kinky, så hon skrev lite snuskiga limericks

Denna har jag hittat på nätet, författare okänd.

En tomte, han var visst från Bremen
fick en spark mellan benen av renen.
Renen sa: Nu din fan
ser du ut som en gran:
du har färgade kulor i grenen.

H. Alfredsson (Vem annars?)

När hon älskar, jättinnan av Joppe
vill hon ha Gösta Ekman där oppe.
Och på mitten ska va
Gunnar Svensson och ja´
och där nere ska vara Nils Poppe.

En urgammal man från Ardennerna
han bjöds på bordell utav vännerna.
Det blev kyssar och smek,
"Jag vill bitas!", han skrek
"Kan nå´n springa hem efter tännerna?"

En slöfock ifrån Magelungen
han satt på en sten bort i dungen
han kved: "O, jag dör"
och jag fråga´ varför
"Det gör ont, för jag sitter på pungen."

En vis man ifrån ECUADOR
har sagt att en kvinna hon får
liksom känslo-kravaller
av den starke som faller,
men hon älskar den veke, som står.

(Tänk på den en stund. En viss manlig kroppsdel, kan väl med lite fantasi liknas vid en ljusveke...)

(När det gäller att hitta omöjliga ortsnamn att rimma på, är Hasse en mästare.)

Dessa är inte mina, men jag har en viss förkärlek för dem, och om inte jag hade väl nån annan känt sig tvungen.

There was a young man from Japan
Whose verses would never quite scan
When told this was so
He replied, yes I know
But I always try to fit as many words in the last line as I possibly can.

&...

There once was a girl from Peru
Whose limericks stopped at line two.

Och den här hade jag som min location tills alldeles nyss:

I once knew a man from Verdun.

För att ni inte ska känna er för lurade, så

There once was a plumber of Leigh
Who was plumbing a maid by the sea
Said the maid, - Cease your plumbing,
I think someone's coming!
Said the plumber, still plumbing, - It's me.

En besläktad version är ju denna:

The limerick, peculiar to English,
Is a form that's hard to extinguish.
Once Congress in session
Decreed its suppression,
But people got around it by writing the last line without any rhyme or meter.

Exemplet ur Bure Holmbäcks Limerickboken, som jag tycker får extra kvaliteter genom författarens förtjusta hat mot dåliga limerickar som allmänheten glatt skickat in till pristävlingar och veckotidningars insändarsidor. Här ett fabulöst exempel ur Året Runt 24/1989:

Gubben Lundbom, en något berusad snubbe som bodde i Haparanda
halkade på trottoaren som man glömt att sanda.
Han gick i sicksack
när han föll. Byxbaken sprack.
"Så klumpig du ändå är", tyckte Lundboms Amanda.