Ett land bäst på allt

Är det teoretiskt möjligt att ett land blir bäst på allt inom varor och tjänster, och därmed slutar handla med någon annan? Eller kommer komparativa fördelar alltid vara starka?

För att sluta handla med andra krävs också att man har alla råvaror, samt att de skall råka vara billigast att utvinna, och det vet jag inte riktigt om någon har.

Fö så kräver en del kunder vid större upphandlingar flera leverantörer. Ja, inte stollarna på IT-sidan som bara köper M$. T ex telekomoperatörer brukar vilja ha 2-3 leverantörer, och en nation kanske inte klara att hysa dessa då de inte heller får skalfördelarna av att exportera.

Kan ju bli knepigt att t ex ha de tre globalt bästa minnestillverkarna i det egna landet, som ska vara billigast men utan att slå ut de ganska astronomiska utvecklingskostnaderna på en stor försäljning i världen.

Sedan kompliceras allt av att kunderna oftast inte köper den bästa produkten utan av den med bäst marketing.

Direkt efter andra världskriget fram till mitten av femtiotalet hade vi ju ett sådant läge. USA var bäst på allt samt den billigaste producenten pga överlägsen infrastruktur och produktivitet. USAs handel med europa grundades mer på hänsyn till geopolitiska intressen för att få europa att fungera ekonomiskt igen än något egentligt behov av europeiska varor.

Detta var grunden till Marschallplanen. Västeuropa behövde sjukt mycket kapitalvaror för investeringar men saknade egna resurser och pengar att betala med. Då europa ej hade någon export som intresserade USA för att betala amerikanska exportvaror med egna varor tog helt enkelt USA och finansierade de enorma inköpen för europas uppbyggnad. Funkade så att USA tryckte in lån och bidrag i europa, europa köpte amerikanska kapitalvaror som sedan användes för att producera egna industrivaror som bara efter några år hade nåt en sådan volym att europa kunde finansiera fortsatt import genom egen export.

Rent nationalekonomiskt sker ofta inte handel efter rena komparativa fördelar utan både produktion, export och import tenderar att korrelera med varandra. Ett exempel: Sverige tillverkar bilar. Sverige exporterar bilar samt importerar ungefär lika många bilar som vi exporterar. Varför, då Sverige har egen produktion? Anledningar till varför finns nedan.

1. Vi importerar bilar därför att konsumenter föredrar variation och alternativ.

2. Industri producerar sådant som efterfrågas på marknaden. Om svenska befolkningen vill ha bilar är det vettigt att producera bilar. Samtidigt så är ju importen också sådant som efterfrågas på hemmamarknaden vilket samtidigt ger en stor import av bilar.

Vi får alltså ett handelssystem där t ex bilar byts mot bilar. Detta är iaf hur exporten mellan länder med liknande ekonomisk utvecklingsgrad ser ut. Mellan mindre utvecklade länder och rika länder är det väl mer av handel där totalt olika varutyper byts typ vin mot ullkläder fast den är i värde betydligt mindre än handeln av industrivaror mellan industriländer.

Tack för ett bra svar.

Även om ett land är bäst på allt kan det löna sig att handla.

Jo men den bakomliggande premissen för detta är väl att länderna har fullt resursutnyttjande? Ett tag sedan jag brydde mig om sådana frågor så jag är inte helt hundra på analysen och orkar inte gå igenom matematiken.

Iaf om båda länderna har fullt resursutnyttjande så kan relativa skillnader i produktivitet leda till ett bättre användande av resurser genom handel.

Säg att landet som är bäst på allt istället har halvhög arbetslöshet så blir analysen knepigare (och mer realistisk ). Då de är den billigaste producenten skulle det alltid vara vettigast för det överlägsna landet att anlägga produktionen i sitt eget land av det landet behöver tills det är ett fullt utnyttjande av tillgångar.

Teoretiskt är det väl möjligt.


Nej det skulle de inte.

Bl.a. p.g.a.


och

... kombinerat med positiv skalavkastning (se Paul Krugman).


Om man har lågt resursutnyttjande kan det väl vara ide att försöka få ordning på den egna ekonomin först - men när detta väl är gjort borde fullt resursutnyttjande kunna nås ganska snabbt givet att man var bäst på allt. Sedan kan man dubbla inkomsten via handel (om det rörde sig om en liten ekonomi som sverige)

Har man inte det är man inte bäst på allt, då man bevisligen suger på framställandet av X som man saknar.

OnT: Givetvis är det teoretiskt möjligt. ingenting är omöjligt här på teorifortet som Gunde skulle sagt.

Geijer, teoretiskt går det väl att tänka sig att den inhemska produktionen var så stor(och effektiv) att byteshandel vore meningslös pga transaktionskostnader etc. men ja, frågan är ju vad vitsen är med ett sådant resonemang i praktiken. Det enda hindret jag kan tänka mig är rent fysikaliska begränsningar såsom finita resurser i universum etc.

möjligt jag missar något som vanligt.

Jag ifrågasätter inte att det är som du säger (även om det finns en herrans massa utvecklade länder som inte har bilindustri), men anledningarna låter lite krystade. Att varje land hade var sitt flygbolag (som därtill var olönsamt) var nog inte för att konsumenterna ville ha variation utan för att det låg nationell prestige i det. Jag kan iaf inte dra någon annan slutsats just i det fallet. Samma borde gälla bilindustrin, där nationella betydelsen demonstrerats inte minst under denna krisen. Effektivitetsmässigt kan det inte finnas fördelar med att länder sysslar med samma saker. Då skulle det även gälla alla individer som skulle vara jordbrukare fast alla med någon specialitet så att konsumenten fick variation.

Likheten mellan utvecklade länders produktion skulle alltså kunna tolkas som brist på effektivitet och som resultat av nationalism och/eller ovilja att vara beroende av omvärlden.

Byteshandel vore bara meningslöst ifall:
1: angående komperativa fördelar - landet var exakt lika mycket bättre än alla andra länder på att producera varje tänkbar vara - d.v.s. exempelvis exakt dubbelt så bra på att producera fisk, apelsiner, bilar, datorer etc. Om landet däremot är dubbelt så bra på att producera ovanstående men fyra ggr så bra på att producera något annat (eller bara 50 % bättre) så blir det lönsamt att handla igen (givet inte alltför orimlig transaktionskostnader.)

2: inga skalfördelar och smak för variation. (d.v.s. vi måste antingen alla vilja köra samma volvomodell eller så måste det kosta lika mycket att producera några få volvo, ett antal jaguar, några saab etc som att massproducera en modell i en fabrik)

Även om den inhemska produktionen var extremt stor och effektiv så skulle de flesta inte ha något emot att bli antingen rikare eller kanske ännu hellre, lika rika på mindre arbete (även om ett kapitalistiskt marknadsekonomiskt system onekligen hade utvecklats till det föregående)

ja, alltså jag säger ju inte att det är verklighetsförankrat på något sätt, men i teorin är väl allt möjligt? med största sannolikhet kommer inte någonsin någon vara tillräckligt överlägsen på allt för att det ska vara rationellt att inte idka handel och på så sätt få ut maximal nytta av den egna produktionen. den inhemska produktionen är ju alltid i någon mening begränsad och "gör man mer X, så gör man mindre Y" och vice versa.

Det beror på vilken analysnivå man har. Om vi t ex utgår från ett världssystem med mogen teknologi (dvs långsam teknisk utveckling) samt totalt fria marknader skulle man kunna tänka sig att det i slutändan leder till täta industrikluster som sysslar med ungefär samma saker i vissa regioner. Det är väl detta som vi sett i mogen textilproduktion, skoproduktion och industrier där serierna är för olika för att automatisering ska vara en poäng (t ex leksaker). Energiintensiv processindustri är ju också ett exempel på klara komparativa fördelar med samma koncentrationstendenser (Aluminium i Norge och Island t ex pga pissbillig elenergi)

Men i de flesta tillverkningsindustrier är teknologin långt ifrån statisk utan i ständig revolution. Det är litegrann här som en allt för förenklad handelsanalys med komparativa fördelar enligt mig bryter ihop. I dessa industrier är inte komparativa fördelar någonting som man har utan någonting som man aktivt måste återskapa genom att överkomma tidigare begränsningar. Det är till och med knepigt att egentligen lokalisera exakt vad den komparativa fördelen består i. I moderna länder är ju detta en enormt komplex funktion av allt från forskningskomplex inom stat och företag till kapitalmarknader till regleringsstrukturen till öppna och dolda subventioner till diffusa begrepp som totalfaktorproduktivitet vilket är ökningen av underliggande produktivitet som ej kan förklaras med insatsvarorna.

Finns en väldigt bra bok av Alice Amsden som heter Asia's new giant. Den handlar om Sydkoreas ekonomiska utveckling och går in på litegrann av det som jag försöker beskriva. Det var inte Sydkoreas komparativa fördelar inom elektronik, bilindustri, stålindustri eller supertankerbygge som ledde till att dessa blomstrade. Det var Sydkoreas aktiva intervenerade på den fria marknaden för att fundamentalt förändra landets komparativa fördelar som skapade boomen. Om Sydkorea hade följt sina komparativa fördelar som fanns i början av sextiotalet hade de aldrig kommit till en högre nivå än tennisdojeproduktion.

Jag arbetar inom FoU till industrin så jag är nog lite skadad av det. Iaf så är min text ovan ingen egentlig kritik utan mer för att införa en lite mer komplicerad syn på saken. Det som egentligen intresserar mig är länders ekonomiska utveckling och då har det egentligen aldrig varit långsiktigt bra att fokusera in sig på sina rena komparativa fördelar. Någon gång måste länderna ju passera stadiet med lättidentifierade komparativa fördelar till den mer komplexa beskriven ovan. För detta är det inte direkt negativt att t ex ha inhemsk stålindustri fastän den i början ej är konkurrenskraftig.