Bojkotta engelskan?

Eller så kan man tänka sig hur användbart det är att kunna kommunicera med en stor del av den svenska befolkningen...

En annan förklaring är att stor blir större. Den anglosaxiska kulturen har herraväldet över de stora distributionskanalerna och prånglar ut kommersiell mainstream som inte förpliktigar till något annat än en stunds ihjälslående av tiden, som en chipspåse. Blotta strömmen är överväldigande och den letar sig in i varje skrymsle så att det mesta annat trängs ut. Vår syn på världen likriktas och formas efter simplistiska amerikanska värderingar om vad som är ont och gott, vilket påverkar vår syn på den Andre i grunden.

Tack och lov finns det en hel värld av motvikter: samhällslitteratur, dokumentärer och rapmusik från Frankrike, romaner från Sydamerika, filmer från Iran och Tyskland, översättningar till svenska från arabiska och så vidare. Biblioteken har glädjande nog ännu mycket att erbjuda för den som kräver mer än anglosaxiska mainstreamprodukter, vare sig det gäller musik, film eller böcker. Det besvärande är att i takt med att klasskillnaderna ökar finns en stor risk att allt fler fastnar i skräpkonsumtion och aldrig får en chans att ta sig ur dess klor. Kunskapen, liksom fetman och sötningsmedlen, är på väg att bli en klassmarkör.

Jag tror nästan att det är just så i Khapis märkliga fall. Istället för att ifrågasätta och se på hur han egentligen ställer sig till olika ämnen så tar han det som sagts till honom som sanningar och kritiserar andra för att ha avvikande uppfattningar. Oförmågan att tillskansa sig information genom andra kanaler än trash-TV är snudd på upprörande. Det skulle inte förvåna mig om det på Khapis rum (dvs det rum han fortfarande lever i hos sina nersupna föräldrar) hänger en sydstatarflagga och bilder av diverse KKK-gäng när de bränner kors.

För att åter vara lite on-topic och åter knyta an till tidigare inlägg så tycker jag att obligatorisk undervisning i teckenspråk är en utmärkt idé, dessvärre är ju teckenspråket inte universellt som många tror, men att nå fram till våra egna döva/stumma är ju gott nog.

Vad gäller amerikaniseringen så har vi ju i Sverige dessbättre våra public service-kanaler vilka ju fortfarande, emellanåt, sänder filmer från Frankrike, Tyskland mfl länder. Själv är jag ett stort fan av fransk och dansk drama.
Dessvärre så tycks dock vissa chefer på våra public service-kanaler tro att framtiden ligger i att släta ut och amerikanisera utbudet med slätstrukna idiotprogram.


Förr i tiden sändes det radioteater på SR. Jag vet inte om det fortfarande existerar, men det var en skön form av kulturkonsumtion...

Herregud, din uppfattning om vad som är en "stor del" lämnar en del övrigt att önska. Självklart kan teckenspråk vara bra att kunna, men andelen svenskar som pratar teckenspråk är inte en "stor del" av befolkningen, snarare en "liten del". Förmodligen finns det fler i Sverige som pratar romani, urdu eller singalesiska än det finns teckenspråkare.

Du nämde förövrigt tornedalsfinska (Meänkieli stavas det - läs och lär) tidigare, som ett bra språk att kunna. Anser du att tornedalsfinnarna också är en "stor del" av befolkningen? Har du själv någonsin stött på en person som pratar meänkieli men som du inte kunnat kommunicera på svenska eller engelska med?

Bor man i Gällivare eller Pajala så kan det finnas en viss vits med att kunna meänkieli, men hittills har jag aldrig stött på en person söder om låt säga Luleå som jag hade behövt kunna meänkieli för att kommunicera med...

Nu gav jag förslag på språk som kan vara användbara inom Sverige att kunna eller intressanta att bevara...
Jag har aldrig hävdat att meänkäli skulle vara viktigare än svenska att lära sig.

Enligt Wiki så är åtta till tiotusen i Sverige barndomsdöva och fyratusen vuxendöva.
http://sv.wikipedia.org/wiki/D%C3%B6vhet

Enligt sdrf.se så finns det ca 30 000 teckenspråksanvändare och ytterligare människor (släkt, vänner, arbetskamrater) runtomkring dessa som använder sig av teckenspråk.

En döv person har inte ett val att lära sig svenska, som en invandrare har.
Hur många i Sverige talar förresten romani, singalesiska eller urdu och inte kan svenska?
Och varför skulle vi prioritera att lära oss deras språk när dom kan lära sig vårt, vilket döva inte kan?

Kan hålla med om att Usa's kultur smutsar ned väldigt mycket och att det finns mycket bra och intressant att hitta i spansk och fransk kultur, men jag tycker det är ganska orättvist att dra England över till Usa's sida enbart för att du tycker det engelska språket har för stort inflytande.

På vilket sätt är jag "paradoxal"?


Nej, det hävdar jag inte. Jag hävdar att inte tillräckligt många vill se spansk film eller lyssna på fransk musik för att det ska vara gångbart kommersiellt i större skala. Du vill uppenbarligen tvinga på saker mot folks vilja när du nu vill lägga dig i vad som lärs ut i skolan och liknande. Alternativen finns där och människor vet om dem. Guds Stad var tillräckligt bra för att kunna slå kommersiellt, och skulle fler spanska filmer vara lika omtyckta så skulle också fler se på dem. Hollywood anpassar sig efter vad publiken vill ha, och vinner därför den stora massans uppskattning. Det är fritt fram för alla jävla wetbacks att göra samma sak.

Större delen av det som USA prånglar ut kan räknas som tidsdödare, dvs tv-program som Europa köper in. Vi köper uppenbarligen bara in det absolut billigaste (worlds most amazing whatever) och jag tror att vi därför får en snedvriden bild av vad amerikansk kultur är för något. Nästan all bra "erkänd" film kommer från USA, av topp 500 på kulturvetares favoritlistor, trots att USA annars mest släpper ifrån sig ganska mycket banala grejer.


Andre...?


Det är inget man "fastnar i" och "inte kan ta sig ur". Gillar man fåniga tv-program så gillar man. För övrigt skiljer inte det där på något annat sätt från "förr i tiden". Skillnaden är väl att pöbeln idag har möjligheten att bilda sig men inte tar chansen.

Ja, efter depressionen kom ju folkbildningen i Sverige igång ordentligt, med studiecirklar, brevskolor, folkhögskolor och tusen andra saker; främst via kyrkan, politiska rörelser/partier* och nykterhetsrörelsen. Kurser i allt möjligt var tillgängligt för alla, och de flesta tog nog för sig, tror jag.
Som du antyder finns idag än mer kunskap tillgänglig, bara att "folket" inte utnyttjar den. Dels finns det väl inte samma självklara behov (till intresse då) men dessutom är kunskapen så decentraliserad. Jag tror det är det största problemet. Folkbildningen som den tydligen var, befann sig i en nästan perfekt balans mellan centralisering och decentralisering.

*Jag vet att åtminstone centern och sossarna hade på båda sina partiprogram att utbilda 'småfolket', vilket de också gjorde.

engelska pwnz! Det är jättelätt att lära sig, och jävligt många behärskar språket på en i alla fall duglig nivå. Mer engelska åt folket!

Är det verkligen jättelätt att lära sig då? De flesta här har ju i princip vuxit upp med engelskan genom datorspel, musik, film osv (för att inte nämna engelskaundervisningen i skolan, som börjar rätt ridigt). Vi kanske inte direkt är lämpade att avgöra huruvida det är lätt att lära sig.
Bara en fundering.

Tycker alla ska prata engelska. Bojkotta alla jävla språk utom engelskan.