2009-07-18, 20:36
#1
Nedanstående tripprapport är skriven av Farbror-Brajj, en man som tröttnat på värdelöst formulerade tripprapporter och bestämde sig för att formulera en egna. Håll till godo när FARBROR BRAJJ delar med sig av sina finaste stunder.
Det började dra sig mot kväll och vädret var som gjort för en fisketur. En behaglig kvällsvärme som låg över sjön kombinerat med den typiska svenska rödblåa solnedgången. Ringde upp en polare på direkten för att styra upp någonting och sätter mig i bilen för att hämta han och motor. Vi hade pratat lite om att dra med lite "nödbrajj" då det var ett bra tag sen (hela 3 veckor) sen vi haft en rejäl monstertripp. Detta var dock bara rent teoretiskt, min polare verkade dock väldigt mycket mer på än jag och när jag träffar han inser vi att det vi bör göra är nog att röka lite brajj istället för att fiska.
Vi struntar helt enkelt i att ta med oss fiskespön och börjar ringa runt till lokala dealers, klockan är redan 21.00 och det visar sig vara riktigt svårt att få tag i något fett. Efter att gjort hembesök hos en dealer som tack till oss blev busted av sin familj så satt vi i bilen lite snopna och undrade: Vad fan ska vi göra nu? Man blev så stridslysten över att få tag i något till varje pris att vi sänkte våran standard med många mått, vi började bläddra igenom telefonböckerna efter någon som kanske pundat för något år sen som kanske skulle ha något nummer. Väldigt osäkra kort helt enkelt, till slut fixar jag mobilnumret till en kille jag vet fortfarande är riktigt aktiv. Ett samtal senare så pratar jag med hans dealer. Han hade en hemmagjord rökmix med en hel del spice i och skulle se om han kunde få tag i brunt då klockan redan var 22.30.
Han ringer upp en halvtimme senare varpå jag och min polare redan bryggt oss en god cappuchino och säger att han inte fick tag i något brunt men kan lösa den här luriga rökmixen till oss. Jag frågar om det garanterat ger effekt och hoppas att innerligt att han inte säljer te, vi kommer överens om att mötas om 20 min. Jag spenderar några minuter och frågar runt en vänskapskrets som handlat av han om han är pålitlig och får svaret att han är en bra kille att ha att göra med. Vi möter upp han, köper 3 gram av den luriga Unknown homemade rökmixpåsen för en 300 kronor. Helt okej pris för att vara såhär sent och en sådan nödlösning som det faktiskt är (grejor mitt i natten av luriga personer man inte känner som man hittade genom wildcard i mobilen). Vi skyndar hem och inser att vi aldrig kommer orka fixa båten och kränga på motorn, så vi tar en halv kladdkaka jag bakade just för detta tillfälle och beger oss till närmaste brygga vid sjön. Vi hittar en som ligger perfekt, avlägset på en skogsstig som bara leder till bryggan. Risken är alltså minimal för mugglare, vilket är nice. Man ser på sig själv och börjar undra vad man egentligen gör för droger, här skiter man i allt och fixar fram saker till bästa pris och tar vad man hittar för att sedan sitta på en satans brygga och bli bäng? Men med mottot "allt som kan pundas ska pundas" så får man väl acceptera det.
Eftersom vi inte har allt för stor experience på annat än just brajj så kör vi på som vanligt, ingen av oss har hunnit läsa på om hur man bäst drar spice så vi slänger upp en 1,5 g och blandar med en cigg och smäller ner i en hembyggd bong. Efter ett par, eller många par så händer verkligen ingenting. Vi börjar diskutera möjligheten om det faktiskt är te som han sålt oss och jag börjar oroa mig över att jag slängt 300 kronor i sjön. Vi inser dock att om det är Te kan vi lika gärna röka upp det ändå, det skadar ju oss inte. Sagt och gjort, vi kastar in mer och bongar på för fullt, jag börjar få känslan av något men det är fortfarande inte så att jag kan ta på det, han är inte där ännu. Tänker att det antagligen är placeboeffekten som spökar igen. Vi sitter med benen i vattnet eftersom det är så varmt och bara chillar, knotten börjar bli riktigt obehagliga såhär vid sjön men vi håller ut. Efter att ha kickat på rejält, satt i oss nära ett gram så bestämmer vi oss för att ta en nypa rent och köra hårt på. Sagt och gjort. Någonstans här börjar han dyka upp, Farbror Brajj. Han smyger bakom trädena och beskådar oss där vi sitter, han väntar på tillfälle att slå till men han har inte riktigt funnit det ännu. Tändaren tar slut och då inser Farbror att det är rätt tillfälle.
Jag bestämmer mig för att gå hem och hämta en tändare och säger till min polare en kommentar likt:
"Det här funkar inte, nu går jag och hämtar en tändare så att vi kan ta resten av skiten och få detta överstökat"
Så försöker jag ställa mig upp och inser hur jävla bäng jag faktiskt är. Det går i onaturligt segt a la slowmotion style att ens resa på sig. Att få en muskel att arbeta är tufft och jag lyckas efter mångt och mycket resa på mig. Min polare sitter där och ser på mig som om jag vore gravt handikappad, jag ber han resa sig upp och han inser lika han att Farbror Brajj har vart framme bakom hörnet och hälsat på. Farbror Brajj är lurig han säger jag och börjar gå. Det är nu det sjuka börjar hända, skogen känns oändligt lång, som i Oändligt lång. Jag går och går och går och den tar aldrig slut, eftersom det inte finns några riktmärken för mina ögon i en mörk skog var det sjukt svårt att bestämma var jag var och hur långt jag hade kommit på stigen. Till slut, efter att ha vänt mig om och börjat tro att jag fastnat i tiden så kommer jag slutligen ut från stigen, en ännu mer lurig uppförsbacke som heller aldrig verkar ta slut väntar mig. Det känns som tiden går oändligt sakta, jag går och går och går och undrar vad min polare kommer säga när jag kommer tillbaka, det kommer ju hinna bli förmiddag tänker jag. Väl hemma hämtar jag en tändare och bestämmer mig för att cykla tillbaka vilket kändes så mycket skönare, allt gick i normal takt när jag cyklade och kunde komma tillbaka. Det första min polare gör är att fråga om jag fick tag i en tändare för att han tyckte att jag kom tillbaka så sjukt fort, insåg då att jag sprungit hela vägen dit och cyklat såfort jag kan tillbaka.
Dumt nog kör vi på lika hårt fortfarande, man visste ju inte hur långt man kunde nå med den här påsen och man var tvungen att testa gränsen så vi tryckte på och fyllde på gång på gång. Det jag insåg med denna drog är att man inte blir lika stukad på samma sätt man blir av brunt, du blir jävligt seg men du är inte mentalt gone. Ska man göra en dålig beskrivning så är det som att Cannabis är det bästa ur alkohol utan det negativa, den här rökmixen var det en blanding av båda. Du kan fortfarande förstå och tolka mer nyktert än vad man kan göra av riktigt cannabis. Dock blir man så många gånger segare än vad man blir på cannabis, allting verkade för mig och min polare gå i extremslowmotion hela tiden. Min polare beskrev det som "att inte vara way out, utan att vara mer där". Man är alltså mycket mer "där", som i där vid ruset men inte lika way out som man är med cannabis. Så upplevde vi vår luriga rökmix i vilket fall. Vi ger oss på kladdkakan och börjar käka, man märker direkt att allting smakar mycket mer, man är mer känslig för olika smaker och den där kladdkakan smakar Så gott. Vi slänger i oss hela kladdkakan och sitter sedan nöjt och beskådar vattnet.
Tiden rullar vidare och vi kastar i mer och mer, desto mer vi kastar i desto mer sega blir men aldrig way out tyvärr. Man blir lite småbesviken men ändå nöjd över hur borta vi är. Till slut bestämmer vi oss för att cykla mot stan och köpa något att äta. Vi tar varsin cykel och cyklar långt och länge tills vi når den enda butiken som är öppen dygnet runt i innerstan där vi handlar diverse goda saker att äta. Här märker man att det går Så mycket bättre att handla än vad det går på Cannabis. Dock går det inte alls snabbt, jag är rädd över att ha röda ögon så jag undviker direktkontakt med personen bakom kassan, jag hade dock ej röda ögon ser jag i efterhand. Vi cyklar vidare och hamnar till slut på en lastkaj på en textilfabrik brevid en motorväg där vi avnjuter det vi köpt. Allt var som vanligt på impuls men smakade gott, Estrellas ostbågar var dock INGEN höjdare (knappt så att dom gick att äta i nyktert tillstånd). Vi skiljs åt och jag börjar cykla tillbaka hem. Väl hemma sitter jag och testar lite olika saker som musik, film osv men inser att ruset helt enkelt inte är lika djupt som på cannabis. Man faller aldrig ner i sig själv, man hamnar aldrig i luriga tankebanor, man bara är där man är och väldigt seg.
Vaknar 7 på morgonen och inser direkt att jag är SÅÅ bäng. Det satt i alltså. Läser senare på flashback att det sitter i ganska länge och visst gjorde det. Det omfamnade mig två dagar efter och gjorde mig allmänt seg och efterbäng, det är det här som verkligen drar ner betyget för Spice. Det hände både mig och min polare, en enorm "bakfylla" (fast utan huvudvärken) som låg över en i någon dag. Man är fast i samma stenade läge som tidigare, man gör allt väldigt sakta, man förstår ingenting och man är allmänt negativt inställd mot livet. Var på middag med ett par bekanta och insåg att jag var klar med halva min varmrätt när andra redan fått in sin efterrätt, jag åt väldigt alltså Enormt sakta. Min polare hade vart på grillfest dagen efter och berättade liknande historia. Det är raka motsatsen mot göttenajs brajj. Mot kvällen någon dag senare när jag mår bra igen sätter jag mig i bilen och åker och köper Riktigt brajj, sen var jag nöjd.
Vi gav rökmixen 2/5 och upplevelsen 3/5.
2:an till rökmixen är pga att den faktiskt gör jobbet, men att inte tar dig hela vägen ner. Det låga betyget kommer pga eftereffekterna.
3 för att det ändå var en helt ok upplevelse, men inte en av dom mest otroliga.
Det började dra sig mot kväll och vädret var som gjort för en fisketur. En behaglig kvällsvärme som låg över sjön kombinerat med den typiska svenska rödblåa solnedgången. Ringde upp en polare på direkten för att styra upp någonting och sätter mig i bilen för att hämta han och motor. Vi hade pratat lite om att dra med lite "nödbrajj" då det var ett bra tag sen (hela 3 veckor) sen vi haft en rejäl monstertripp. Detta var dock bara rent teoretiskt, min polare verkade dock väldigt mycket mer på än jag och när jag träffar han inser vi att det vi bör göra är nog att röka lite brajj istället för att fiska.
Vi struntar helt enkelt i att ta med oss fiskespön och börjar ringa runt till lokala dealers, klockan är redan 21.00 och det visar sig vara riktigt svårt att få tag i något fett. Efter att gjort hembesök hos en dealer som tack till oss blev busted av sin familj så satt vi i bilen lite snopna och undrade: Vad fan ska vi göra nu? Man blev så stridslysten över att få tag i något till varje pris att vi sänkte våran standard med många mått, vi började bläddra igenom telefonböckerna efter någon som kanske pundat för något år sen som kanske skulle ha något nummer. Väldigt osäkra kort helt enkelt, till slut fixar jag mobilnumret till en kille jag vet fortfarande är riktigt aktiv. Ett samtal senare så pratar jag med hans dealer. Han hade en hemmagjord rökmix med en hel del spice i och skulle se om han kunde få tag i brunt då klockan redan var 22.30.
Han ringer upp en halvtimme senare varpå jag och min polare redan bryggt oss en god cappuchino och säger att han inte fick tag i något brunt men kan lösa den här luriga rökmixen till oss. Jag frågar om det garanterat ger effekt och hoppas att innerligt att han inte säljer te, vi kommer överens om att mötas om 20 min. Jag spenderar några minuter och frågar runt en vänskapskrets som handlat av han om han är pålitlig och får svaret att han är en bra kille att ha att göra med. Vi möter upp han, köper 3 gram av den luriga Unknown homemade rökmixpåsen för en 300 kronor. Helt okej pris för att vara såhär sent och en sådan nödlösning som det faktiskt är (grejor mitt i natten av luriga personer man inte känner som man hittade genom wildcard i mobilen). Vi skyndar hem och inser att vi aldrig kommer orka fixa båten och kränga på motorn, så vi tar en halv kladdkaka jag bakade just för detta tillfälle och beger oss till närmaste brygga vid sjön. Vi hittar en som ligger perfekt, avlägset på en skogsstig som bara leder till bryggan. Risken är alltså minimal för mugglare, vilket är nice. Man ser på sig själv och börjar undra vad man egentligen gör för droger, här skiter man i allt och fixar fram saker till bästa pris och tar vad man hittar för att sedan sitta på en satans brygga och bli bäng? Men med mottot "allt som kan pundas ska pundas" så får man väl acceptera det.
Eftersom vi inte har allt för stor experience på annat än just brajj så kör vi på som vanligt, ingen av oss har hunnit läsa på om hur man bäst drar spice så vi slänger upp en 1,5 g och blandar med en cigg och smäller ner i en hembyggd bong. Efter ett par, eller många par så händer verkligen ingenting. Vi börjar diskutera möjligheten om det faktiskt är te som han sålt oss och jag börjar oroa mig över att jag slängt 300 kronor i sjön. Vi inser dock att om det är Te kan vi lika gärna röka upp det ändå, det skadar ju oss inte. Sagt och gjort, vi kastar in mer och bongar på för fullt, jag börjar få känslan av något men det är fortfarande inte så att jag kan ta på det, han är inte där ännu. Tänker att det antagligen är placeboeffekten som spökar igen. Vi sitter med benen i vattnet eftersom det är så varmt och bara chillar, knotten börjar bli riktigt obehagliga såhär vid sjön men vi håller ut. Efter att ha kickat på rejält, satt i oss nära ett gram så bestämmer vi oss för att ta en nypa rent och köra hårt på. Sagt och gjort. Någonstans här börjar han dyka upp, Farbror Brajj. Han smyger bakom trädena och beskådar oss där vi sitter, han väntar på tillfälle att slå till men han har inte riktigt funnit det ännu. Tändaren tar slut och då inser Farbror att det är rätt tillfälle.
Jag bestämmer mig för att gå hem och hämta en tändare och säger till min polare en kommentar likt:
"Det här funkar inte, nu går jag och hämtar en tändare så att vi kan ta resten av skiten och få detta överstökat"
Så försöker jag ställa mig upp och inser hur jävla bäng jag faktiskt är. Det går i onaturligt segt a la slowmotion style att ens resa på sig. Att få en muskel att arbeta är tufft och jag lyckas efter mångt och mycket resa på mig. Min polare sitter där och ser på mig som om jag vore gravt handikappad, jag ber han resa sig upp och han inser lika han att Farbror Brajj har vart framme bakom hörnet och hälsat på. Farbror Brajj är lurig han säger jag och börjar gå. Det är nu det sjuka börjar hända, skogen känns oändligt lång, som i Oändligt lång. Jag går och går och går och den tar aldrig slut, eftersom det inte finns några riktmärken för mina ögon i en mörk skog var det sjukt svårt att bestämma var jag var och hur långt jag hade kommit på stigen. Till slut, efter att ha vänt mig om och börjat tro att jag fastnat i tiden så kommer jag slutligen ut från stigen, en ännu mer lurig uppförsbacke som heller aldrig verkar ta slut väntar mig. Det känns som tiden går oändligt sakta, jag går och går och går och undrar vad min polare kommer säga när jag kommer tillbaka, det kommer ju hinna bli förmiddag tänker jag. Väl hemma hämtar jag en tändare och bestämmer mig för att cykla tillbaka vilket kändes så mycket skönare, allt gick i normal takt när jag cyklade och kunde komma tillbaka. Det första min polare gör är att fråga om jag fick tag i en tändare för att han tyckte att jag kom tillbaka så sjukt fort, insåg då att jag sprungit hela vägen dit och cyklat såfort jag kan tillbaka.
Dumt nog kör vi på lika hårt fortfarande, man visste ju inte hur långt man kunde nå med den här påsen och man var tvungen att testa gränsen så vi tryckte på och fyllde på gång på gång. Det jag insåg med denna drog är att man inte blir lika stukad på samma sätt man blir av brunt, du blir jävligt seg men du är inte mentalt gone. Ska man göra en dålig beskrivning så är det som att Cannabis är det bästa ur alkohol utan det negativa, den här rökmixen var det en blanding av båda. Du kan fortfarande förstå och tolka mer nyktert än vad man kan göra av riktigt cannabis. Dock blir man så många gånger segare än vad man blir på cannabis, allting verkade för mig och min polare gå i extremslowmotion hela tiden. Min polare beskrev det som "att inte vara way out, utan att vara mer där". Man är alltså mycket mer "där", som i där vid ruset men inte lika way out som man är med cannabis. Så upplevde vi vår luriga rökmix i vilket fall. Vi ger oss på kladdkakan och börjar käka, man märker direkt att allting smakar mycket mer, man är mer känslig för olika smaker och den där kladdkakan smakar Så gott. Vi slänger i oss hela kladdkakan och sitter sedan nöjt och beskådar vattnet.
Tiden rullar vidare och vi kastar i mer och mer, desto mer vi kastar i desto mer sega blir men aldrig way out tyvärr. Man blir lite småbesviken men ändå nöjd över hur borta vi är. Till slut bestämmer vi oss för att cykla mot stan och köpa något att äta. Vi tar varsin cykel och cyklar långt och länge tills vi når den enda butiken som är öppen dygnet runt i innerstan där vi handlar diverse goda saker att äta. Här märker man att det går Så mycket bättre att handla än vad det går på Cannabis. Dock går det inte alls snabbt, jag är rädd över att ha röda ögon så jag undviker direktkontakt med personen bakom kassan, jag hade dock ej röda ögon ser jag i efterhand. Vi cyklar vidare och hamnar till slut på en lastkaj på en textilfabrik brevid en motorväg där vi avnjuter det vi köpt. Allt var som vanligt på impuls men smakade gott, Estrellas ostbågar var dock INGEN höjdare (knappt så att dom gick att äta i nyktert tillstånd). Vi skiljs åt och jag börjar cykla tillbaka hem. Väl hemma sitter jag och testar lite olika saker som musik, film osv men inser att ruset helt enkelt inte är lika djupt som på cannabis. Man faller aldrig ner i sig själv, man hamnar aldrig i luriga tankebanor, man bara är där man är och väldigt seg.
Vaknar 7 på morgonen och inser direkt att jag är SÅÅ bäng. Det satt i alltså. Läser senare på flashback att det sitter i ganska länge och visst gjorde det. Det omfamnade mig två dagar efter och gjorde mig allmänt seg och efterbäng, det är det här som verkligen drar ner betyget för Spice. Det hände både mig och min polare, en enorm "bakfylla" (fast utan huvudvärken) som låg över en i någon dag. Man är fast i samma stenade läge som tidigare, man gör allt väldigt sakta, man förstår ingenting och man är allmänt negativt inställd mot livet. Var på middag med ett par bekanta och insåg att jag var klar med halva min varmrätt när andra redan fått in sin efterrätt, jag åt väldigt alltså Enormt sakta. Min polare hade vart på grillfest dagen efter och berättade liknande historia. Det är raka motsatsen mot göttenajs brajj. Mot kvällen någon dag senare när jag mår bra igen sätter jag mig i bilen och åker och köper Riktigt brajj, sen var jag nöjd.
Vi gav rökmixen 2/5 och upplevelsen 3/5.
2:an till rökmixen är pga att den faktiskt gör jobbet, men att inte tar dig hela vägen ner. Det låga betyget kommer pga eftereffekterna.
3 för att det ändå var en helt ok upplevelse, men inte en av dom mest otroliga.
