Ekonomin efter 1945 - bubblor av tomheter

Hej!

Vi kör en liten analysering av hur världsekonomin i stort har tagit för krokar sedan 1945! Först en liten spelöppning....

Privatiseringar, egoism och spekulation – nyliberala drivkrafter

Under 1900-talet har omkring 1500 miljoner människor fått sina liv förkortade pga den från västerlandet påtvingade kapitalismen, ytterligare miljarder har fått sina liv förstörda och förfelade pga denna ekonomiska tvångströja. Efter 1945 såg det under några decennier ut som om denna ekonomiska farsot hade betvingats, men den var inte död, den låg alltjämt och pyrde – i och med den första överkonsumtionskrisen i början av 1970-talet fann den nytt bränsle. Den återkom mot slutet av decenniet i en ny skepnad – nyliberalismen. Den nya ideologin och frälsningsläran släpptes likt anden ut ur flaskan, efter nästan tre decennier har världen åter blivit den jämmerdal den var efter år 1945, med den skillnaden att nu fanns det inte 1,5 miljarder utfattiga – utan 4 miljarder utfattiga.

Kapitalismens teori bygger på att alla individer har full frihet att göra sina egna val och fatta sina egna beslut med fri tillgång på full information. Detta ideal styr de enskilda aktörerna och också till exempel de politiska besluten för att försvara tillgången på information och friheten för individerna. Något som är logiskt omöjligt eftersom ingen kan ha alla dessa fakta samtidigt och inför alla sina ageranden på marknaden, eller resurserna till det.
Alltså försöker ofta politikerna rätta till det som kapitalismen ställer till med – eller så understödjer de kapitalisterna så att de senares ageranden på marknaden än mer gynnar dem. Därför finns det i kapitalistiska länder lagar som ska skydda den svagare parten vid avtals ingående, som till exempel marknadsföringslagen, konsumentlagstiftning, avtalsrätt med mera. Men sådana tilltag mot marknaden har alltid tvingats fram mot kapitalisternas vilja, av arbetarrörelser och andra folkliga tendenser. Eller så finns det lagar som enbart skyddar kapitalisterna – vilket torde vara vanligast.

Ett centralt begrepp för kapitalistisk teori är marknaden, som olika förespråkare vill ha mer eller mindre fri. Det finns inga helt fria marknader för produkter på världsmarknaderna där priserna sätts i fri konkurrens mellan fria säljare till fria köpare med full information. Kartellbildningar som till exempel OPEC, eller oligopolen, styr ofta enskilda producenter att producera mindre mängder av en vara eller tjänst så att priserna stiger. Eftersom total kontroll av en marknad leder till största möjliga vinst för den som kontrollerar den är just monopol och oligopol lockande i en kapitalistisk ekonomi. På en fri marknad kan det bara upprätthållas genom att man tillfredsställer behoven tillräckligt för att det inte ska uppstå ett utrymme för ett nytt företag att etablera sig och ta marknadsandelar. Det är dock en naturlig mekanism som hämmas av att staten gör det svårare att bedriva företag eftersom regleringar, arbetsgivaravgifter och liknande verkar hämmande för en ohämmad expansion av några företag – för att skydda majoriteten av befolkningen. Många åtgärder har genomförts för att försöka hindra just monopolbildningar eftersom de anses hämma konkurrensen och bidra till högre priser, men dessa åtgärder är inte helt oemotsagda. Kapitalismens försvarare hävdar att dessa åtgärder hämmar marknadens naturliga åtgärder mot monopol. Exempel på sådana åtgärder är att stoppa priskarteller och hindra företag från att utnyttja sin ställning på en marknad till att otillbörligt framhäva sig på andra aktörers bekostnader – eller så pressar de upp priserna och agerar olagligt eftersom sådant är förbjudet i lag enär detta sätter konkurrensen ur spel.

På penningmarknaderna, där olika länder och företag säljer och köper valutor, kan priset för valutor påverkas genom att politiska beslut sänker eller höjer tillgången på en enskild valuta.
För att skydda kapitalet, de fasta och lösa egendomarna i verksamheten, måste verksamheten generera största möjliga vinst på den för företaget aktuella marknaden. Genom ett effektivt resursutnyttjande åstadkomma de produkter marknaden behöver utan förlust för någon part på marknaden ifråga. Företag som agerar mindre effektivt än andra företag går i en kapitalistisk ekonomi under i konkurrensen med andra företag på samma marknad. Det som här helt räknas bort är miljöförstöringen och tredje världens fattiga massor.

MVH
bigj

Det var inte så mycket ekonomi i TS inlägg, så det borde kanske ligga under politik istället.

Vet inte om jag håller med om att de skulle vara nyliberala krafter. Egoism är betydligt starkare inom vänstern. Speciellt (S) har i alla val, med stor framgång, fört fram budskapet "rösta på oss så skall vi ta av dom och ge till er". Mer egoism än så blir svårt att hitta.

Kommer man i sydkorea att ha kortare liv än i nordkorea?


Den som väljer att konsumera upp sina inkomster förblir fattig. Den som sparar/amorterar ökar sin rikedom. Den socialistiska överheten bestjäl dock spararen, enligt sitt vallöfte ovan, varvid människorna ofta finner för gott att konsumera sig fattiga. Nyliberalismen tar bort/minskar det skälet till fattigdom. Men så länge överheten tar av den som har/spar så kommer vi att ha många fattiga/skuldsatta.


En medborgare kan få rätt mot ett företag. Dock är det snudd på omöjligt att få rätt mot en socialistisk överhet. Ta Tsesis grundstötning, på ett av Sjöfartsverket känt grund. Sjöfartsverket hade känt till grundet i 8 år men undlåtit att såväl lägga in det på sjökort, som informera lotsen. Man skyllde dock på lotsen, som fälldes trots att Ahlmark avslöjade sanningen. Han belades med yrkesförbud som straff. Inget klander riktades mot Sjöfartsverket och inga chefer har fått några konsekvenser. Detta trots att media uppmärksammat historien mycket.

För några år sedan noterade Kommunfullmäktiges ordförande(S) i Haninge att en kvinna, som han ogillade, kom tillbaka från tjänstledighet. Han gick då till hennes chef och krävde att han skulle avskeda henne. Denne vägrade dock med hänvisning till trygghetslagarna. (S)-ordföranden avskedad då först chefen sedan kvinnan. Vederlag för detta togs från skattebetalarna.

Har någon hört några fackliga invändningar?

I tidning "Mitt i" som ges ut i Stockholm beskrevs ordförande som ångerfull och reportrarna ifrågasatte ifall den avskedade kvinnan var värd vederlaget. (Kanske var reportrarna (S)-medlemmar och ville vara solidarisk med partiet).

I en icke-kapitalistisk värld gör överheten som den vill. Och då omfattar överheten samhället i sin helhet, och medborgaren är rättslös.


Alternativet till kapitalism/liberalism i det här fallet är just ett statligt monopol.

Hur skulle det vara med ett omfattande statsföretag som ansvarade för allt näringsliv och med Skandiacheferna i toppen. (Det är naturligtvis sådana personer som tar sig till sådana positioner. Tro inget annat).

Ett företag med alltför odugliga chefer går antingen under eller sätter dit dugligare personer.
Aktieägare finns för att säkerställa effektiviteten med de har inte lagstiftningen på sin sida.


Just nu ser vi hur Riksbanken under en alliansen-styrd överhet sänker räntan och därmed stjäl pengar av kapitalisterna/rika och ger till skuldsatta/fattiga.
Ska vi räkna Alliansen som hörandes till icke-kapitalismen? Jag skulle nästan vara beredd att svara ja på den frågan.


Kapitalism ordnar så vi kan få mer varor/tjänster för konstant mängd arbete. (Eller samma mängd för mindre arbete, alternativt samma mängd, samma arbete samt att vi kan spara och bli rika).


Företagen måste följa lagstiftningen. Men hur många ggr är det inte som miljöchefer på kommuner avskedas, förflyttas, eller måste ge kommunen dispens för sina miljöförstörelseprojekt.

Som sagt i en icke-kapitalistisk värld gör överheten som den vill.

Kapitalism/liberalism menar det är helt ok för tredje världen att vara med i produktion/handel/konsumtion, vilket därmed gör det möjligt för tredje världens medborgare att ta sig ur fattigdomen. Det är egoismen inom socialismen som stoppar detta, t ex med tullar, då de misstänker att det eventuellt skulle kunna innebära att socialisterna skulle kunna få det sämre temporärt. (och då är det bättre för socialisterna att människorna i tredje världen fortsätter att vara fattiga).

Det är inte så mycket vett och reson heller. För er som inte känner bigj så är hans standardtema att kapitalism=liberalism=fascism, och beviset för det består av definition och spaltmeter med text om olika politikers brott. Tanken är typ att vissa system som kan kallas för kapitalistiska har vissa fascistiska inslag. Kapitalismen försvaras av liberaler och således är liberaler för fascism! ...eller något i den stilen.

Förvänta er ingen givande debatt om ni vill bemöta hans argument.

Hej!

En Gromph har hört av sig, det är det vanliga pladdret om sossarna i Sverige och allt vad det är. Någon täckning i källorna har han dock inte, så vi besvarar dumheterna genom att fortsätta den faktabaserade genomgången av världsekonomin sedan 1945 istället, som även är trådens tema...och mot det har Gromphen inget att komma med, och hur skulle han ha det? Han vet ju troligen inget om ekonomi!

2.
Det som skiljer kapitalismen från andra ekonomiska system är bland annat synen på ägandet. Enligt kapitalismens förespråkare är rätten till enskilt ägande en orubblig rättighet. Allting fysiskt, förutom andra människor, kan ägas och ägaren har rätt att göra vad hon vill med sin egendom. Äger man någonting får man göra vad man vill med det så länge man inte stoppar någon annan från att göra vad hon vill med sin egendom – vilket inte är sant eftersom det är en logisk omöjlighet. Kapitalisterna menar att individernas prestationer utmynnar i en rättvis fördelning av allt nytt välstånd som produceras då den som står sig bäst i konkurrensen alltid är den som gjort sig förtjänt av störst belöning. Något som gäller både i avtalandet om vart företagets vinst ska gå och i vilket företag som går mest med vinst. I vår tid sätts dock detta ur spel genom statliga regleringar och även omfördelningar av inkomster – annars skulle systemet inte överleva eftersom demokratin då tar bort det från dagordningen. Kapitalismen hade inte kunnat växa fram i ett demokratiskt samhälle, vilket visar på dess auktoritära väsen.

David Rothkopf bidrar i sin bok "Superclass, hur den nya globala makteliten styr världen" med följande intressanta uppgifter:
År 1962 hade de 100 största företagen 1 228 dotterföretag, år 1998 hade de över 10 000 dotterföretag.
De 50 största finansinstituten står sammanlagt för 48,5 biljoner i tillgångar - mer än en fjärdedel av de globala.
De två rikaste 2 procenten av världens befolkning äger halva världens tillgångar och den högsta procenten äger omkring 40 procent.
De 100 största företagen omsatte mer än 9,72 biljoner, och de fem största (Exxon, Mobil, Wal-Mart, Royal Dutch Shell, BP och GM) hade en sammanlagd omsättning som uppgick till nästan 1,4 biljoner - mer än BNP i alla utom 13 länder.
Av de 166 "enheter" med en omsättning på mer än 50 miljarder dollar är hela 106 - företag - och enbart 60 är stater.

”De är sex tusen bland sex miljarder människor. De finns i regeringar, de största företagen och finansinstituten. De styr över media, företräder religioner och leder, bakom kulisserna, hänsynslösa terroristgrupper. Aldrig tidigare har så få haft så mycket makt. David Rothkopf kartlägger vilka de är och deras inbördes nätverk. Han sitter med vid hemliga sammanträden och deltar i deras middagsdiskussioner. Han visar hur de utövar sitt inflytande och vilka oerhörda ekonomiska, politiska och militära resurser som står till deras förfogande.
Vad händer bakom de stängda dörrarna när de möts varje år i Davos eller ombord på ett flygplan på 12 000 meters höjd? Vem sätter reglerna för dessa makthavare som verkar långt bortom alla lagar och internationella överenskommelser? De styr våra liv och vår vardag. Deras beslut kommer att förändra vår framtid. Frågan är bara hur?”

”Med tanke på det inflytande som dessa företag utövar - deras potentiella påverkan på andra branscher och företag, deras globala nätverk av anställda och aktieägare - kan man få uppfattningen att de är ännu mäktigare än länder av jämförbar storlek. Företagen bestämmer ju arbetstider, var de anställda arbetar och vilka förmåner de har. Lagarna styr dessa beslut, men idag kan företagen flytta sin verksamhet och föra över investeringar och aktiviteter till ställen där lagarna inte är lika betungande. Dessutom representerar stora bolag stora grupper, personer med politisk makt som vill slå vakt om utvecklingsmöjligheter inom sina egna organisationer. De kanaliserar resurser till lobbyverksamhet, till stöd åt politiker, till kampanjer i medierna där deras åsikter förs fram och utformar den offentliga debatten nationellt och internationellt.”

Nej, jag ser det, nu när jag sett repliken. Det varker vara en sådan som mest producerar olika påståenden som sedan aldrig kan supportas med fakta och resonemang.

Och borde också gälla om bigj hävdar "kapitalism=liberalism=fascism". Då fascism har sin grundare från ett socialist/syndikalist-parti och har korporativism som en viktig bas. Synnerligen närbesläktat med socialdemokrati.

Jaja, någon läsare kanske fick något matnyttigt iaf.