Lumpen på stenåldern

det där defencegaming var lite intressant, men verkar dåligt uppdaterat.

finns några screenshots här:
http://www.defencegaming.org/download.htm#dl9

Tänk dig då hur det var för 10-12 år sedan... Häst och vagn.

jo, men förmodligen var det bättre förr. det fanns mer resurser samt att både befäl och värnpliktiga kände sig nog mer sporrade iom att det iaf fanns ett hyfsat reellt hot innan muren föll. nu skulle jag tro det är sämre, med nedläggningshot, inköpsstopp, daltande hit och dit med värnpliktiga osv. jag tror lumpen för 10+ år sedan var mer givande än den är idag.

Jag muckade för 12 år sedan och på den tiden hade vi sabel som tilldelat vapen.

Sabel har fortfarande de värnpliktiga vid K1, men jag antar att det är mer för ceremoniellt bruk. Själv hade jag samma kulsprutepistol som min far då jag gjorde värnpliken.

Jag muckade för 25 år sedan!! Vi hade kläder från 30-talet. Fy faan va vi frös.
Vid inspektion kollade befälen att vi inte hade privata kläder under uniformen. Vi skulle lära oss överleva med den skiten som fanns till hands. Efter muck drog jag till Sydafrika och tog värvning där. Kom snart på att svenska lumpen inte var så kass iallafall!

Nej, vi hade inte sabel. Men väl den gamla k-pisten. Det var på vippen att man var tvungen att lobba in skotten från 150 meter. Fördelen var väl att det var hyfsat enkel vapenvård.

M59 hade vi också. Den är inte bekväm på en fläck. Det var en fröjd när vi efter halva utbildningen fick m90.

Var i Flygvapnet 78-79. Vet nu inte om det var så mycket bättre då. Fast flyget var nog trevligare än Armen. Vi hade M/45B, den var väl ok för strid på nära håll.
Var i hemvärnet 98-00. 90 uniformen med kevlarhjälm var ju avsevärt mycket bättre och det är tryck i AK4

Se där ja! Om du härjade där nere för 20-25 år sedan så borde du ju ha en och annan rövarhistoria på lager...
Aldrig fått skit för det i Sverige?

Instämmer till fullo! Låt höra om Caprivi Strip, Koevoet-bataljonen och allt annat lattjo-lajbans man har hört och läst om!

Det är nästan tre år sedan vi flyttade (tillbaka) till Sverige. Första månaden var OK sen har det bara varit förjävligt. Det är först som nu som det börjar vara ok igen. Vi har kvar husen så att vi kan flytta om det blir nödvändigt och det har varit nära många gånger.
Mitt riktiga förflutna känner ingen utomstående till och så skall det förbli. Man vet ju aldrig vem man träffar på, rätt som det är stöter man t ex på någon Namibier eller Ugandier som kan börja fantisera ihop saker.
Jobbet som sådant saknar jag inte speciellt mycket, däremot kamraterna och lojaliteten oss emellan. Skador har jag fått både psykiska som fysiska, de fysiska plågar mig mest. Men jag klagar inte. Mest synd är det om min dotter.

Nog finns det historier alltid, jag ska väl ta och öppna en tråd någon gång och ”prata av mig lite”. Efter jul kanske.