2009-07-07, 03:01
#1
Hej
Tänkte dela med mig av en upplevelse jag hade av 4-ho-met. Det var inte världens mest spektakulära tripp och jag gjorde inte mer än att hänga i lägenheten men det kanske ändå ger en liten inblick i hur man kan uppleva det.
Dos ca. 100 mg
Jag hade beställt 200 mg 4-ho-met som jag dagen innan tagit vad jag uppskattade var ungefär 30-40 mg av.
Dagen efter så var jag sugen på att trippa igen och visste att toleransen skulle öka en hel del. Så jag gick in på flashback och läste att folk bedömde att det gav ungefär en tredjedel så mycket om man tog det dagen efter. Det är naturligtvis inte det lättaste i världen att uppskatta eller mäta styrkan av en tripp baserat på ögonmåttade milligram men efter att ha läst några inlägg som antydde samma sak så beslöt jag mig för att köra på 3 gånger så mycket.
Så jag måttade upp vad jag tyckte såg ut som ungefär tre gånger så mycket som gårdagens dos och la till lite extra för säkerhetsskull, vilket var mer än hälften som var kvar i påsen och kring 100 mg.
Blandade ner skiten i ett glas vatten, hällde i mig det och satt mig sen vid datorn och väntade på att nåt skulle hända.
Efter en kvart fick jag en enorm bodyload och jag kände direkt på mig att det här skulle bli en ordentlig resa. Jag började kort därefter frysa som en hund så jag gick och tog på mig varma kläder och lindade in mig i en filt. Det hjälpte dock inte särskilt mycket utan jag satt där och frös och svettades och jag skakade som om jag hade riktigt hög feber.
Några minuter senare så började hallucinationerna smyga sig på och jag började känna mig lite förvirrad. Satt och skrev med en kompis på MSN och kunde helt plötsligt inte tyda hans meningar. Mina tankar avbröts hela tiden och mitt kortminne verkade vara helt ur funktion för varje gång jag hade läst en halv mening så glömde jag bort vad det var jag satt och läste och fick börja om igen. Det var riktigt frustrerande för hur mycket jag än ansträngde mig så gick det inte att fokusera tillräckligt länge för att lyckas fatta vad det var han skrev. Det här guldfiskminnet kom sen att vara kvar den närmsta timmen.
Hallucinationerna började nu bli väldigt starka. Bakgrunden på datorns skrivbord var bara blå men ovanpå det flöt ett svagt genomskinligt och lysande gult mönster som matades på underifrån skärmen från skrivbordet. Skrivbordets färger flöt liksom in i skärmen. Alla linjer och former överallt böjdes och ändrade form ganska kraftigt så texten på MSN blev i princip omöjligt att läsa och raderna i spotifylistan var 1 mm tjocka på vissa ställen och 2 cm tjocka på andra.
Allt detta var rätt fascinerande men jag kunde inte njuta av det för jag mådde samtidigt riktigt dåligt. Började tänka på hur idiotiskt det var av mig att hälla i mig sådär mycket av en RC som man inte vet så mycket om och blev orolig för att det skulle vara farlig. Tankarna malde på och efter en stund var jag i princip helt säker på det faktum att jag höll på att bli förgiftad och ville bara få ut skiten så fort som möjligt, så jag gick in till badrummet, stoppade fingrarna i halsen och spydde lite vatten. Efter ytterligare några försök gav jag upp och insåg att det mesta om inte allt redan tagits upp av kroppen ändå så det är ändå ingen idé att försöka göra något åt det. Tänkte att det får gå som det går helt enkelt.
Gick ut från badrummet vidare mot sängen. Satt mig där och studerade golvet, var ett parkettgolv och varenda ruta lyste svagt av grönt och lila och alla kvistar och ådror rörde på sig. Kändes fortfarande som att jag hade feber och olika tankar rusade fram utan att jag hade en chans att tänka färdigt någonting. Dom avbröts hela tiden och jag kände mig helt vilsen. Tänkte att det kanske blir bättre om jag vilar lite så jag la mig ner och blundade men såg bara massa färgglada mönster och jag insåg att det var helt omöjligt att sova en stund så jag satt mig upp istället. Gick upp, irrade runt och satt mig ner igen. Försökte hela tiden koncentrera mig på att sakta ner tankarna men kom ingen vart… började glömma bort att jag tagit något överhuvudtaget och istället tro att jag höll på att bli tokig på riktigt. Försökte hela tiden komma på nåt sätt att må bättre på men det var ju i princip omöjligt när det inte gick att tänka överhuvudtaget.
Till slut så kunde jag i alla fall fokusera mina tankar länge nog för att komma på att det hjälper att ta en varm dusch om man fryser. Så jag stapplade mot badrummet och väl där tog det säkert 5 minuter innan jag hade fått av mig kläderna och ställt mig i duschen. Varenda rörelse krävde en tankekraft jag inte hade då och även på väg mot och inne i badrummet så var jag tvungen att hela tiden påminna mig om vad det var jag gjorde och vad det var jag skulle göra.
Väl i duschen så kändes det som att jag började vakna upp från en mardröm jag upplevt dittills, men det var då inte bara de senaste timmarna utan hela mitt liv. Jag tänkte på upplevelser från de senaste månaderna, vad jag gjort, hur jag agerat i olika situationer och hur jag tänkt när jag gjort det och då just där så fattade jag att med tanke på hur jag betett mig så måste lida av schizofreni. Jag såg mig själv utifrån och det kändes som att jag hade vaknat upp ur en livslång psykisk sjukdom, att jag äntligen tillfrisknat från någon slags dröm där jag hela tiden handlat utan att vara medveten om vad jag egentligen gjort. Som att jag fången i mig själv tidigare bara handlat instinktivt och utan eftertanke. Kändes lagom ångestfullt att ”inse” detta då. Visste inte längre vem jag egentligen är. Samtidigt så stod jag fortfarande och kämpade med att tänka färdigt mina tankar. Det började gå lite bättre och jag kände att jag var hungrig, så jag gjorde försök till att räkna upp vad det fanns att äta i lägenheten och tänkte ordagrant ”någonstans måste man väl börja, sen kanske man kan komma på resten av sitt liv”.
När jag kom ut från duschen så mådde jag lite bättre och kände mig oerhört glad över det. Tycker alltid det är äckligt att käka när man trippar men tog en banan från kylskåpet och tuggade motvilligt i mig den för att mätta min hunger.
Kom nu på att för att hjälpa mitt guldfiskminne så skulle jag börja skriva listor över vad jag skulle göra. ”Listor, men vafan är det för idé att göra listor när jag ändå inte kommer komma ihåg att läsa dom?” Sen två sekunder senare ”Man kanske skulle göra listor…” och så vidare med oändliga upprepningar. Till slut satt jag mig ner i sängen med block och penna och slog på TVn. Hade på femman och The Tonight Show, jag kunde inte förstå någonting som dom pratade om men det kändes ändå tryggt att ha den på som bakgrundsljud.
Jag började skriva ner det jag tänkte på och gjorde listor över vad jag ville förändra med mitt liv. Tänkte att jag aldrig mer ska röra några droger efter det här, inklusive alkohol och tobak, tänkte att jag måste rycka upp mig och sluta vara så lat och ta tag i saker. ”Varför skjuta upp saker? Jag gör ju ändå inget vettigt. Varför inte bara städa? Det kan ju vara roligt att städa! Varför inte bara ringa alla gamla kompisar? Det är ju så enkelt!”. Jag började känna mig positiv och glad, ja rent av euforisk där jag satt. Allt började bara bli så bra. Allt skulle ordna sig. ”Varför mådde jag så dåligt tidigare när man kan må såhär bra. Det kanske inte går att välja bara sådär men ändå!” Satt och skrev sida efter sida med osammanhängande flumtankar och mådde riktigt bra, jag riktigt myste där framför TVn och hallucinationerna var inte längre jobbiga och påträngande utan riktigt vackra. Alla små detaljer som hur tuschen tycktes flyta ut ur pennan på blocket när jag skrev.
Satt säkert i en halvtimme där och skrev innan jag la ifrån mig pennan. Nåt annat polisprogram hade börjat på TVn, förstod inte mycket av innehållet men tyckte det var riktigt underhållande ändå då den där berättarrösten var 30:e sekund upplyste tittarna om att ytterligare 10 kilo marijuana hade konfiskerats.
Vandrade runt i lägenheten lite till och ställde mig vid garderoben. Drog lite i en korg och fascinerades över hur lätt den gled och hur fint ljuset låg just precis där. Log för mig själv och tänkte att det här nog är den bästa platsen i lägenheten och att jag borde stå där mer.
Satt mig vid datorn och började skriva med folk på MSN. Det kändes som att jag förstod precis hur alla tänkte och hur dom kände sig, och när jag läste eller tänkte på saker så kändes alla sammanhang uppenbara och självklara. Slog på lite musik och lyssnade på den på det där djupa sättet som man bara kan göra under inflytande av droger, uppmärksammade varenda liten detalj och uppslukades totalt. Jag frös inte längre utan kände mig bara blöt och varm och det var mysigt.
Efter detta så hände det inte så mycket mer utan jag satt bara kvar vid datorn och mådde bra i mitt småtrippade tillstånd.
Tänkte dela med mig av en upplevelse jag hade av 4-ho-met. Det var inte världens mest spektakulära tripp och jag gjorde inte mer än att hänga i lägenheten men det kanske ändå ger en liten inblick i hur man kan uppleva det.
Dos ca. 100 mg
Jag hade beställt 200 mg 4-ho-met som jag dagen innan tagit vad jag uppskattade var ungefär 30-40 mg av.
Dagen efter så var jag sugen på att trippa igen och visste att toleransen skulle öka en hel del. Så jag gick in på flashback och läste att folk bedömde att det gav ungefär en tredjedel så mycket om man tog det dagen efter. Det är naturligtvis inte det lättaste i världen att uppskatta eller mäta styrkan av en tripp baserat på ögonmåttade milligram men efter att ha läst några inlägg som antydde samma sak så beslöt jag mig för att köra på 3 gånger så mycket.
Så jag måttade upp vad jag tyckte såg ut som ungefär tre gånger så mycket som gårdagens dos och la till lite extra för säkerhetsskull, vilket var mer än hälften som var kvar i påsen och kring 100 mg.
Blandade ner skiten i ett glas vatten, hällde i mig det och satt mig sen vid datorn och väntade på att nåt skulle hända.
Efter en kvart fick jag en enorm bodyload och jag kände direkt på mig att det här skulle bli en ordentlig resa. Jag började kort därefter frysa som en hund så jag gick och tog på mig varma kläder och lindade in mig i en filt. Det hjälpte dock inte särskilt mycket utan jag satt där och frös och svettades och jag skakade som om jag hade riktigt hög feber.
Några minuter senare så började hallucinationerna smyga sig på och jag började känna mig lite förvirrad. Satt och skrev med en kompis på MSN och kunde helt plötsligt inte tyda hans meningar. Mina tankar avbröts hela tiden och mitt kortminne verkade vara helt ur funktion för varje gång jag hade läst en halv mening så glömde jag bort vad det var jag satt och läste och fick börja om igen. Det var riktigt frustrerande för hur mycket jag än ansträngde mig så gick det inte att fokusera tillräckligt länge för att lyckas fatta vad det var han skrev. Det här guldfiskminnet kom sen att vara kvar den närmsta timmen.
Hallucinationerna började nu bli väldigt starka. Bakgrunden på datorns skrivbord var bara blå men ovanpå det flöt ett svagt genomskinligt och lysande gult mönster som matades på underifrån skärmen från skrivbordet. Skrivbordets färger flöt liksom in i skärmen. Alla linjer och former överallt böjdes och ändrade form ganska kraftigt så texten på MSN blev i princip omöjligt att läsa och raderna i spotifylistan var 1 mm tjocka på vissa ställen och 2 cm tjocka på andra.
Allt detta var rätt fascinerande men jag kunde inte njuta av det för jag mådde samtidigt riktigt dåligt. Började tänka på hur idiotiskt det var av mig att hälla i mig sådär mycket av en RC som man inte vet så mycket om och blev orolig för att det skulle vara farlig. Tankarna malde på och efter en stund var jag i princip helt säker på det faktum att jag höll på att bli förgiftad och ville bara få ut skiten så fort som möjligt, så jag gick in till badrummet, stoppade fingrarna i halsen och spydde lite vatten. Efter ytterligare några försök gav jag upp och insåg att det mesta om inte allt redan tagits upp av kroppen ändå så det är ändå ingen idé att försöka göra något åt det. Tänkte att det får gå som det går helt enkelt.
Gick ut från badrummet vidare mot sängen. Satt mig där och studerade golvet, var ett parkettgolv och varenda ruta lyste svagt av grönt och lila och alla kvistar och ådror rörde på sig. Kändes fortfarande som att jag hade feber och olika tankar rusade fram utan att jag hade en chans att tänka färdigt någonting. Dom avbröts hela tiden och jag kände mig helt vilsen. Tänkte att det kanske blir bättre om jag vilar lite så jag la mig ner och blundade men såg bara massa färgglada mönster och jag insåg att det var helt omöjligt att sova en stund så jag satt mig upp istället. Gick upp, irrade runt och satt mig ner igen. Försökte hela tiden koncentrera mig på att sakta ner tankarna men kom ingen vart… började glömma bort att jag tagit något överhuvudtaget och istället tro att jag höll på att bli tokig på riktigt. Försökte hela tiden komma på nåt sätt att må bättre på men det var ju i princip omöjligt när det inte gick att tänka överhuvudtaget.
Till slut så kunde jag i alla fall fokusera mina tankar länge nog för att komma på att det hjälper att ta en varm dusch om man fryser. Så jag stapplade mot badrummet och väl där tog det säkert 5 minuter innan jag hade fått av mig kläderna och ställt mig i duschen. Varenda rörelse krävde en tankekraft jag inte hade då och även på väg mot och inne i badrummet så var jag tvungen att hela tiden påminna mig om vad det var jag gjorde och vad det var jag skulle göra.
Väl i duschen så kändes det som att jag började vakna upp från en mardröm jag upplevt dittills, men det var då inte bara de senaste timmarna utan hela mitt liv. Jag tänkte på upplevelser från de senaste månaderna, vad jag gjort, hur jag agerat i olika situationer och hur jag tänkt när jag gjort det och då just där så fattade jag att med tanke på hur jag betett mig så måste lida av schizofreni. Jag såg mig själv utifrån och det kändes som att jag hade vaknat upp ur en livslång psykisk sjukdom, att jag äntligen tillfrisknat från någon slags dröm där jag hela tiden handlat utan att vara medveten om vad jag egentligen gjort. Som att jag fången i mig själv tidigare bara handlat instinktivt och utan eftertanke. Kändes lagom ångestfullt att ”inse” detta då. Visste inte längre vem jag egentligen är. Samtidigt så stod jag fortfarande och kämpade med att tänka färdigt mina tankar. Det började gå lite bättre och jag kände att jag var hungrig, så jag gjorde försök till att räkna upp vad det fanns att äta i lägenheten och tänkte ordagrant ”någonstans måste man väl börja, sen kanske man kan komma på resten av sitt liv”.
När jag kom ut från duschen så mådde jag lite bättre och kände mig oerhört glad över det. Tycker alltid det är äckligt att käka när man trippar men tog en banan från kylskåpet och tuggade motvilligt i mig den för att mätta min hunger.
Kom nu på att för att hjälpa mitt guldfiskminne så skulle jag börja skriva listor över vad jag skulle göra. ”Listor, men vafan är det för idé att göra listor när jag ändå inte kommer komma ihåg att läsa dom?” Sen två sekunder senare ”Man kanske skulle göra listor…” och så vidare med oändliga upprepningar. Till slut satt jag mig ner i sängen med block och penna och slog på TVn. Hade på femman och The Tonight Show, jag kunde inte förstå någonting som dom pratade om men det kändes ändå tryggt att ha den på som bakgrundsljud.
Jag började skriva ner det jag tänkte på och gjorde listor över vad jag ville förändra med mitt liv. Tänkte att jag aldrig mer ska röra några droger efter det här, inklusive alkohol och tobak, tänkte att jag måste rycka upp mig och sluta vara så lat och ta tag i saker. ”Varför skjuta upp saker? Jag gör ju ändå inget vettigt. Varför inte bara städa? Det kan ju vara roligt att städa! Varför inte bara ringa alla gamla kompisar? Det är ju så enkelt!”. Jag började känna mig positiv och glad, ja rent av euforisk där jag satt. Allt började bara bli så bra. Allt skulle ordna sig. ”Varför mådde jag så dåligt tidigare när man kan må såhär bra. Det kanske inte går att välja bara sådär men ändå!” Satt och skrev sida efter sida med osammanhängande flumtankar och mådde riktigt bra, jag riktigt myste där framför TVn och hallucinationerna var inte längre jobbiga och påträngande utan riktigt vackra. Alla små detaljer som hur tuschen tycktes flyta ut ur pennan på blocket när jag skrev.
Satt säkert i en halvtimme där och skrev innan jag la ifrån mig pennan. Nåt annat polisprogram hade börjat på TVn, förstod inte mycket av innehållet men tyckte det var riktigt underhållande ändå då den där berättarrösten var 30:e sekund upplyste tittarna om att ytterligare 10 kilo marijuana hade konfiskerats.
Vandrade runt i lägenheten lite till och ställde mig vid garderoben. Drog lite i en korg och fascinerades över hur lätt den gled och hur fint ljuset låg just precis där. Log för mig själv och tänkte att det här nog är den bästa platsen i lägenheten och att jag borde stå där mer.
Satt mig vid datorn och började skriva med folk på MSN. Det kändes som att jag förstod precis hur alla tänkte och hur dom kände sig, och när jag läste eller tänkte på saker så kändes alla sammanhang uppenbara och självklara. Slog på lite musik och lyssnade på den på det där djupa sättet som man bara kan göra under inflytande av droger, uppmärksammade varenda liten detalj och uppslukades totalt. Jag frös inte längre utan kände mig bara blöt och varm och det var mysigt.
Efter detta så hände det inte så mycket mer utan jag satt bara kvar vid datorn och mådde bra i mitt småtrippade tillstånd.
