När är "loppet kört"?

Under lång tid har jag hållt mitt liv på halt för mina barns skull.
Jag är ensamstående mamma och har behövt lägga alla min energi på barnen.

Förhållanden och sånt har fått stå tillbaka, inte så att jag hela tiden har varit ensam men jag har inte velat blanda in mina barn. Så det har blivit typ längre kk-förhållande med närhet som skötts när jag inte haft barnen.

Nu när barnen börjar bli mer självständiga så skulle jag vilja börja förverkliga lite av mina drömmar. Grejen är att det kommer att ta tid (många år) och eftersom jag inte vill att något ska stå ivägen så vill jag helst klara de här åren utan att också riskera att hamna i nån relation som kanske tar tid och energi ifrån mig.



Nu kommer jag till de tankar jag har kring detta:
Jag har just nu inga som helst problem med att leva ensam men jag vet ju att jag har drömmar om att hitta en man som jag kan leva med.
Jag undrar därför hur länge kan jag vänta?
Till 40 årsstrecket?
50?

Slutar folk att träffa "den rätte" för att de blir gamla? Isf när blir man för gammal?
Alla jag känner har varit ihop sen 20-25 års åldern ungefär så jag har inget att relatera till.

Vad har ni för erfarenheter?
Känner ni folk som blivit tillsammans på "äldre" dar?


För att det inte skall missförstås så tänker jag givetvis inte tacka ner om "McDreamy" står framför mig men jag vill inte behöva kompromissa med mig själv och min framtid om jag inte måste.

32 - 34 nånting om man är rockstjärna, annars finns ingen övre gräns

Kärleken är inte lätt att hitta, ta den när du finner dne. Letar du hittar du inte.!
Kärlek handlar nog också om att kompromissa lite, iaf inte vara helt omöjlig. Släng bort dina omöjliga krav och kör på. Den kommer när den kommer...

Jag tror faktiskt aldrig det är för sent. Har en tanke om att träffar man nån när man är lite äldre har man mera funnit sig själv och då kan det bli hur bra som helst. Då har man oftast lite mer erfarenhet dessutom, och det är aldrig fel, då vet man vilka krav man ska ställa och att det troligen inte blir som bilden man har över det perfekta förhållandet...

Ett exempel: min mormor är förlovad med en karl nu, dom träffades när hon var 66. Lycklig och vet vad som är viktigt i livet

Tack! Det var såna här svar som jag efterlyste och som jag skulle vilja veta lite mer om ifall det enbart är enstaka människor som träffas på äldre dar eller om det är mer vanligt.

Alla råd om hur det i vanliga fall går till är inte av intresse då jag nog vet hur det fungerar i min ålder nu osv.

Jag vill få lite information om hur mina chanser blir om jag fortsätter att hålla ev relationer på avstånd tills jag blir äldre, så jag inte beslutar mig för en sak för att senare upptäcka att jag "bränt mina chanser" för att det då inte går till som i såporna att det finns nån för alla, oavsett ålder.

Jag har inga orimliga krav på en relation. Just nu vill jag ingen ha så min fråga var inte hur jag ska göra för att få en relation.

Okej, hur gammal är du?

Vänta på vad? Springer du på kärleken så fånga den snabbare än blixten!

Man kan träffa "den rätte" när som.
Jag tror emellertid det blir svårare att träffa ny kärlek med stigande ålder, just för att antal singlar är färre? Det verkar som att människor inte gärna kastar sig ut i singellivet när de närmar sig 50-strecket även om relationen gått på sparlåga i x antal år?

Varför ett aktivt ställningstagande som "just nu vill jag inte ha en relation"?

Jag har en känsla av att många "äldre" (alltså folk som kanske varit gifta i 20-30+ år) blir lite bekväma, det skrämmer att lämna förhållandet för man vet ju vad man har men inte vad man får. Dumt av folk, tänk vad mycket bättre många kunde ha det.

Ett exempel till: min pappa bor med en dam nu, dom träffades när han var kanske...45-46isch.

Varför inte?

Det här låter lite som en av mina kompisars mamma. Min kompis pappa drog strax efter att min kompis föddes. Hans mamma ville då inte ha en ny man utan tänkte vänta tills sonen blivit större.

När sonen blivit större satsade hon på sin karriär. Sedan ville hon ut och resa. Sedan ville hon ha tid att renovera sitt hus.

Min kompis fyller 35 i år och hans mamma lever fortfarande ensam. Eftersom hon också är väninna till min mamma har jag hört att hon funderar på om det var så lyckat. Alla de män som var intresserade när hon var 30 har plötsligt försvunnit nu 35 år senare.

Vad är det du vill göra som inte går att kombinera med en partner? Många män gillar ju kvinnor som är självständiga och inte klängiga.