2009-07-04, 23:38
#1
Kön: Man
Vikt: 60
Längd: 183 cm
Substanser: Xanor, Viagra, GBL, Mephe, Methy, Methe, Bofy, Amfetamin.......
Tänkte göra ett försök att på ett sansat och jordnära vis beskriva den där alfahane-mentaliteten som lätt uppstår när man en vacker sommardag stänger in ett gäng killar med uppenbara svårigheter att kontrollera dumdristiga impulser i en lägenhet sprängfylld med droger.
Om jag sådär i efterhand anser att jag misslyckats med detta så kommer jag be MOD att förpassa följande rusrapport till papperskorgens mörkaste avgrunder.
Vansinnets klimax tar sin början
När själva rusets början och slut ägde rum är så här i efterhand lite svårt att bedömma, men rapporten kommer behandla dygn nr. 3 av en tjackvaka (eller kanske snarare dom sista 12 timmarna av det), som hade uppföljt en (mycket störd) vecka sprängfylld med benzo, buprenorfin och allt som kan tänkas sänka en person som inte helt är 100% säker på vad fan han/hon pysslar med.
Jag hade hursomhelst tagit farväl av min flickvän, och väntade på en långväga polare, A, som förväntades komma till min stad och våldsgästa
mitt förråd av knark för en billig penning.
Hög på amfetamin och benzo som jag redan var, störde det inte mig inte nämnvärt att hans tåg var 30 min försenat, då det kanske snarare är detta man accepterat, och med tiden lärt sig förvänta, av SJ.
När han kom så skakade vi artigt hand och gav varandra en (enligt oss) mycket maskulin klapp på ryggen, efter detta så tog det inte många sekunder innan vi var i full fart på väg emot en offentlig toalett, båda två klädda som tattare iklädda skjorta och fula skor.
Händelse förloppet på toaletten minns jag inte, men när vi väll kom ut så var jag om möjligt ännu mer speedad än vanligt, och A hade ännu inte fått i sig något tjack, vi hade nämligen bestämt oss för att röra oss mot B för att införskaffa oss en flaska GBL.....
Utrustade med fantastiskt bra blomstertjack på fickan och ciggaretter i käften, gav vi oss bort mot busshållsplatsen, och när vi väll anlänt, betalat vår bussresa och satt oss ner slog det mig att jag inte hunnit tända min cigarett ännu, vilket såklart drog ner mitt glada humör aningen, då det, som den redan pålästa såklart är medveten om, råder rökförbud på länstrafikens bussar.
Väl framme hos B, med 10ml nyinhandlat GBL i ryggsäcken, så var det inget snack om saken, vi var alla 3 i behov av varsin rejäl bomb dos.
B ställde sig direkt skeptisk till hurvida det lilla, starkt parfymdoftande gula kletet som låg där inlindat i ciggarettplast, verkligen kunde vara amfetamin, speciellt när han frågade om vi kunde plocka fram varsin bomb till oss alla 3, och mitt svar som därefter följde i 200 km/h var:
"Mannen, har bara en liten påse till, det här ska bli 2 bomber var åt oss!
Självklart så var våran kumpans skeptis inte i närheten av att få dom där små klockorna som här faktiskt bör ha börjat ringa, att börja just ringa.
Så alla 3 svalde vi varsin ögonmätt dos av det kemiska kletet, och redan efter 5 minuter så rysste vi alla 3 av välbehag.
Ytterliggare 5 minuter passerade, och av mina polares ansiktsuttryck var det nu ett faktum.
Den där satt så jävla bra!
Vi går nu ut för att varva ner över varsin ciggaret, och det vanliga babblet om knark tar sin början, och efter en stunds bankande över bröstet, och klassiska kommentarer som "när jag och min polare ..... tog det och det så mådde vi så jäääävla bra" så börjar en vänskaplig vem-är-egentligen-mest-hardcore-stämning uppstå.
Detta måste såklart tänkas över, så fort vi intagit ytterligare varsin bomb dundertjack.
Det är svårt att förklara vad som händer nu, men efter en stund, vilket med vår dåvarande tidsuppfattningsförmåga såhär i efterhand snarare borde uppfattas som någonting i stil med 2 timmar, så sitter vi där runt bordet, fortfarande ruskigt välmående, men nu utan tjack.
Vårt logiska tänkande ledde oss till slutsatsen att om det förstnämnda skulle bestå (d.v.s. välmåendet, hurvida vi oroade oss ifall bordet skulle bestå eller ej låter jag vara osagt) skulle vi behöva fylla på det sistnämnda (d.v.s. tjacket).
Sagt och gjort, trodde kanske du nu i all din ensamhet framför datorn, men det finns alltid minst en variabel i våra ekvationer, och idag bestod den i att för att få tag i tjack måste vi ta bussen 2.5 mil utanför centrum.
I vårt, och speciellt mitt då jag varit vaken i 3 dygn, lite smått psykotiska tillstånd, så förstod vi direkt att detta skulle ta minst 1 timme, vilket resulterade i frågan:
"Hur håller vi oss flygande på EN tjackbomb i 1 timma?"
Svaret ter sig i efterhand kristallklart.
Vi hade egentligen inte behövt anstränga oss....
Den som dör sist vinner!
Fort som fan for allt i centralstimulant väg som vi kunde hitta hos B fram.
Detta resulterade i tjackskrap, mephedrone, methedrone, methylone och bofylon, plus något som enligt B skall vara delvis hallucinogent.
När jag frågade vad det var så fick jag inget svar, då B inte hade den blekaste aning, istället lade han det i sin bakficka, och gav sig själv en stund att tänka igenom vad det kunde tänkas vara.
Hursomhelst, alla blev såklart ha-galna och snortade, bombade och slickade påsar som besatta.
Jag tror faktiskt att största delen plastpåsar var svalda när alla kände sig nöjda och belåtna, och jag kom plötsligt på att vi hade tillgång till ett i princip oändligt lager av GBL, men för att verka proper så valde jag att försynt hälla upp 6ml från min nyligen införskaffade petflaska fördelat i 3 separata glas O'boy.
Det smakade ungefär som man förväntar sig att ett glas O'boy ska smaka, efter att en gó göteborgare saggat i den, det vill säga.
Bör tilläggas att varken jag eller A hade testat gobbe innan detta, kanske inte helt visste vad vi hade att förvänta oss, och därav den dumma idén.
B's halvtolerans resulterade i att när vi druckit våran spetsade chokladmjölk och ställt oss vid busshållsplatsen blev vi dubbelt så stekta som B.
Och B var inte lite sänkt han heller.
Efter en busstur till centrum som bestod mestadels av skitsnack, och några dumma samtal till brudar jag aldrig skulle få en chans på, bar det av till buss nr 2, och när vi klivit på denna så hade vårt frekventa bussresande kostat oss drygt en hundring.
Bussresan ut från centrum var magiskt, bort från stress och snutnojja.
Så fullt av intryck och endorfiner så att det kändes som om huvudet skulle explodera.
Vi satt alla 3 tysta.
Väl framme där tjacket skulle inhandlas fanns det inget tjack, snubbarna, som vi kan kalla Bill & Bull, hade helt enkelt fått ut oss då dom visste att vi hade gobbe och ciggaretter.
Men än fanns det hopp, allt vi behövda göra för att få tag i tjack var att bege oss mot stan.
Så vi hade åkt buss i onödan, men vi mådde så bra, så vad berörde detta oss?
Vi skickade flaskan med GBL runt bordet, och därefter så tryckte jag och B fort (och helt utan tanke) i oss hälften var av det (påstådda) hallucinogena preparatet, och sedan begav det sig ut i värmen igen.
För detta taxerade den sura busschaffisen oss 18 kr extra per person, trots att det var samma snubbe som kört oss iväg från stan.
"Typiskt; tänkte jag.
"...en sådan grejj hade man bara förväntat sig av SJ."
Väl inne i centrum igen, fortfarande på gott humör efter ytterliggare 30 min buss, så började hoppet sakta men säkert dala ner i en avgrund.
1 timme passerade.
Knark diskuterades.
2 timmar passerade.
Knark fortsatte att diskuteras, men ännu hade vi inte fått något svar på om det gick att fixa mer tjack.
Nu hade inte bara hoppet övergett oss, utan även A, som tyckte vi var lite väl tråkiga.
Bill började också bli rastlös och ville besöka en pizzeria och leka med spelautomaterna (och därutöver sin egen ekonomi, vilket är extremt dumdristigt enligt mig), så honom hörde vi inte av förräns en stund senare då han gjort av med ett gäng hundralappar, blivit sur och begett sig till en polares lägenhet för att få däcka ifred.
B och jag beslutade oss för att lämna Bull och ge oss av hem emot hans lägenhet för ett sista desperatskrap av påsarna, men lite lyckliga i hågen då vi fått en tom filmkamerakapsel med metatjackrester.
Detta gladde såklart både mig och B, då B diggar metatjack som fan, och jag anser att tomma färdigskrapade filmkapslar är ett elegant och billigt substitut till snapsglas.
Det tog en bra stund att gå hem till B, och ela tiden så såg jag zip-påsar fulla med droger ligga på marken i, vilket B hela tiden påstod inte stämmde, och när jag väll gick fram till dom visade dom sig vara stenar, alternativt försvann ur mitt synfält.
Om detta var en effekt orsakad av 3 dygn utan sömn eller av den där påstådda hallucinogenen vet jag inte riktigt, men det var lite smått obehagligt.
Efter en lång vandring i den starka kvällssommarsolen, och en kortare stund hemma hos B, så är jag tillräckligt laddad för att....
Exakt det, bege mig hemåt för att sova.
Slöseri med rus att sitta hem framför datorn när man är så jävla laddad anser kanske du?
Nej, det instämmer jag inte i förstår du.
Istället hoppas jag att du är lika laddad som jag var när jag vacklade in i lägenheten och slog på datorn den kvällen.
Efter några timmars mysigt surfande så öppnade jag den lilla petflaskan som låg i min ryggsäck, hällde upp en rejäl kork och somnade.
And boy, did i sleep well?
Kort sammanfattning
Ja, ibland ter sig vardagen såhär najs, och då är det bara att bocka och ta emot. Dagen efter mådde jag inte i närheten av lika bra, vilket är förståeligt då så mycket droger ska ur kroppen.
Hursomhelst ångrar jag att jag blandade så mycket samtidigt, då jag aldrig tidigare provat gobbe, och gärna velat utvärdera ruset enskillt.
Nu vet jag dock att det är en drog som ter sig utmärkt även utan 20 andra olika preparat i bilden.
Må väl bröder och systrar! / Halmgris
Vikt: 60
Längd: 183 cm
Substanser: Xanor, Viagra, GBL, Mephe, Methy, Methe, Bofy, Amfetamin.......
Tänkte göra ett försök att på ett sansat och jordnära vis beskriva den där alfahane-mentaliteten som lätt uppstår när man en vacker sommardag stänger in ett gäng killar med uppenbara svårigheter att kontrollera dumdristiga impulser i en lägenhet sprängfylld med droger.
Om jag sådär i efterhand anser att jag misslyckats med detta så kommer jag be MOD att förpassa följande rusrapport till papperskorgens mörkaste avgrunder.
Vansinnets klimax tar sin början
När själva rusets början och slut ägde rum är så här i efterhand lite svårt att bedömma, men rapporten kommer behandla dygn nr. 3 av en tjackvaka (eller kanske snarare dom sista 12 timmarna av det), som hade uppföljt en (mycket störd) vecka sprängfylld med benzo, buprenorfin och allt som kan tänkas sänka en person som inte helt är 100% säker på vad fan han/hon pysslar med.
Jag hade hursomhelst tagit farväl av min flickvän, och väntade på en långväga polare, A, som förväntades komma till min stad och våldsgästa
mitt förråd av knark för en billig penning.
Hög på amfetamin och benzo som jag redan var, störde det inte mig inte nämnvärt att hans tåg var 30 min försenat, då det kanske snarare är detta man accepterat, och med tiden lärt sig förvänta, av SJ.
När han kom så skakade vi artigt hand och gav varandra en (enligt oss) mycket maskulin klapp på ryggen, efter detta så tog det inte många sekunder innan vi var i full fart på väg emot en offentlig toalett, båda två klädda som tattare iklädda skjorta och fula skor.
Händelse förloppet på toaletten minns jag inte, men när vi väll kom ut så var jag om möjligt ännu mer speedad än vanligt, och A hade ännu inte fått i sig något tjack, vi hade nämligen bestämt oss för att röra oss mot B för att införskaffa oss en flaska GBL.....
Utrustade med fantastiskt bra blomstertjack på fickan och ciggaretter i käften, gav vi oss bort mot busshållsplatsen, och när vi väll anlänt, betalat vår bussresa och satt oss ner slog det mig att jag inte hunnit tända min cigarett ännu, vilket såklart drog ner mitt glada humör aningen, då det, som den redan pålästa såklart är medveten om, råder rökförbud på länstrafikens bussar.
Väl framme hos B, med 10ml nyinhandlat GBL i ryggsäcken, så var det inget snack om saken, vi var alla 3 i behov av varsin rejäl bomb dos.
B ställde sig direkt skeptisk till hurvida det lilla, starkt parfymdoftande gula kletet som låg där inlindat i ciggarettplast, verkligen kunde vara amfetamin, speciellt när han frågade om vi kunde plocka fram varsin bomb till oss alla 3, och mitt svar som därefter följde i 200 km/h var:
"Mannen, har bara en liten påse till, det här ska bli 2 bomber var åt oss!
Självklart så var våran kumpans skeptis inte i närheten av att få dom där små klockorna som här faktiskt bör ha börjat ringa, att börja just ringa.
Så alla 3 svalde vi varsin ögonmätt dos av det kemiska kletet, och redan efter 5 minuter så rysste vi alla 3 av välbehag.
Ytterliggare 5 minuter passerade, och av mina polares ansiktsuttryck var det nu ett faktum.
Den där satt så jävla bra!
Vi går nu ut för att varva ner över varsin ciggaret, och det vanliga babblet om knark tar sin början, och efter en stunds bankande över bröstet, och klassiska kommentarer som "när jag och min polare ..... tog det och det så mådde vi så jäääävla bra" så börjar en vänskaplig vem-är-egentligen-mest-hardcore-stämning uppstå.
Detta måste såklart tänkas över, så fort vi intagit ytterligare varsin bomb dundertjack.
Det är svårt att förklara vad som händer nu, men efter en stund, vilket med vår dåvarande tidsuppfattningsförmåga såhär i efterhand snarare borde uppfattas som någonting i stil med 2 timmar, så sitter vi där runt bordet, fortfarande ruskigt välmående, men nu utan tjack.
Vårt logiska tänkande ledde oss till slutsatsen att om det förstnämnda skulle bestå (d.v.s. välmåendet, hurvida vi oroade oss ifall bordet skulle bestå eller ej låter jag vara osagt) skulle vi behöva fylla på det sistnämnda (d.v.s. tjacket).
Sagt och gjort, trodde kanske du nu i all din ensamhet framför datorn, men det finns alltid minst en variabel i våra ekvationer, och idag bestod den i att för att få tag i tjack måste vi ta bussen 2.5 mil utanför centrum.
I vårt, och speciellt mitt då jag varit vaken i 3 dygn, lite smått psykotiska tillstånd, så förstod vi direkt att detta skulle ta minst 1 timme, vilket resulterade i frågan:
"Hur håller vi oss flygande på EN tjackbomb i 1 timma?"
Svaret ter sig i efterhand kristallklart.
Vi hade egentligen inte behövt anstränga oss....
Den som dör sist vinner!
Fort som fan for allt i centralstimulant väg som vi kunde hitta hos B fram.
Detta resulterade i tjackskrap, mephedrone, methedrone, methylone och bofylon, plus något som enligt B skall vara delvis hallucinogent.
När jag frågade vad det var så fick jag inget svar, då B inte hade den blekaste aning, istället lade han det i sin bakficka, och gav sig själv en stund att tänka igenom vad det kunde tänkas vara.
Hursomhelst, alla blev såklart ha-galna och snortade, bombade och slickade påsar som besatta.
Jag tror faktiskt att största delen plastpåsar var svalda när alla kände sig nöjda och belåtna, och jag kom plötsligt på att vi hade tillgång till ett i princip oändligt lager av GBL, men för att verka proper så valde jag att försynt hälla upp 6ml från min nyligen införskaffade petflaska fördelat i 3 separata glas O'boy.
Det smakade ungefär som man förväntar sig att ett glas O'boy ska smaka, efter att en gó göteborgare saggat i den, det vill säga.
Bör tilläggas att varken jag eller A hade testat gobbe innan detta, kanske inte helt visste vad vi hade att förvänta oss, och därav den dumma idén.
B's halvtolerans resulterade i att när vi druckit våran spetsade chokladmjölk och ställt oss vid busshållsplatsen blev vi dubbelt så stekta som B.
Och B var inte lite sänkt han heller.
Efter en busstur till centrum som bestod mestadels av skitsnack, och några dumma samtal till brudar jag aldrig skulle få en chans på, bar det av till buss nr 2, och när vi klivit på denna så hade vårt frekventa bussresande kostat oss drygt en hundring.
Bussresan ut från centrum var magiskt, bort från stress och snutnojja.
Så fullt av intryck och endorfiner så att det kändes som om huvudet skulle explodera.
Vi satt alla 3 tysta.
Väl framme där tjacket skulle inhandlas fanns det inget tjack, snubbarna, som vi kan kalla Bill & Bull, hade helt enkelt fått ut oss då dom visste att vi hade gobbe och ciggaretter.
Men än fanns det hopp, allt vi behövda göra för att få tag i tjack var att bege oss mot stan.
Så vi hade åkt buss i onödan, men vi mådde så bra, så vad berörde detta oss?
Vi skickade flaskan med GBL runt bordet, och därefter så tryckte jag och B fort (och helt utan tanke) i oss hälften var av det (påstådda) hallucinogena preparatet, och sedan begav det sig ut i värmen igen.
För detta taxerade den sura busschaffisen oss 18 kr extra per person, trots att det var samma snubbe som kört oss iväg från stan.
"Typiskt; tänkte jag.
"...en sådan grejj hade man bara förväntat sig av SJ."
Väl inne i centrum igen, fortfarande på gott humör efter ytterliggare 30 min buss, så började hoppet sakta men säkert dala ner i en avgrund.
1 timme passerade.
Knark diskuterades.
2 timmar passerade.
Knark fortsatte att diskuteras, men ännu hade vi inte fått något svar på om det gick att fixa mer tjack.
Nu hade inte bara hoppet övergett oss, utan även A, som tyckte vi var lite väl tråkiga.
Bill började också bli rastlös och ville besöka en pizzeria och leka med spelautomaterna (och därutöver sin egen ekonomi, vilket är extremt dumdristigt enligt mig), så honom hörde vi inte av förräns en stund senare då han gjort av med ett gäng hundralappar, blivit sur och begett sig till en polares lägenhet för att få däcka ifred.
B och jag beslutade oss för att lämna Bull och ge oss av hem emot hans lägenhet för ett sista desperatskrap av påsarna, men lite lyckliga i hågen då vi fått en tom filmkamerakapsel med metatjackrester.
Detta gladde såklart både mig och B, då B diggar metatjack som fan, och jag anser att tomma färdigskrapade filmkapslar är ett elegant och billigt substitut till snapsglas.
Det tog en bra stund att gå hem till B, och ela tiden så såg jag zip-påsar fulla med droger ligga på marken i, vilket B hela tiden påstod inte stämmde, och när jag väll gick fram till dom visade dom sig vara stenar, alternativt försvann ur mitt synfält.
Om detta var en effekt orsakad av 3 dygn utan sömn eller av den där påstådda hallucinogenen vet jag inte riktigt, men det var lite smått obehagligt.
Efter en lång vandring i den starka kvällssommarsolen, och en kortare stund hemma hos B, så är jag tillräckligt laddad för att....
Exakt det, bege mig hemåt för att sova.
Slöseri med rus att sitta hem framför datorn när man är så jävla laddad anser kanske du?
Nej, det instämmer jag inte i förstår du.
Istället hoppas jag att du är lika laddad som jag var när jag vacklade in i lägenheten och slog på datorn den kvällen.
Efter några timmars mysigt surfande så öppnade jag den lilla petflaskan som låg i min ryggsäck, hällde upp en rejäl kork och somnade.
And boy, did i sleep well?
Kort sammanfattning
Ja, ibland ter sig vardagen såhär najs, och då är det bara att bocka och ta emot. Dagen efter mådde jag inte i närheten av lika bra, vilket är förståeligt då så mycket droger ska ur kroppen.
Hursomhelst ångrar jag att jag blandade så mycket samtidigt, då jag aldrig tidigare provat gobbe, och gärna velat utvärdera ruset enskillt.
Nu vet jag dock att det är en drog som ter sig utmärkt även utan 20 andra olika preparat i bilden.
Må väl bröder och systrar! / Halmgris
