2009-07-04, 13:33
#1
Har ett problem som är riktigt stort för mig, jag träffade en tjej, allt klicka direkt, har känt henne i 5 år men aldrig trott att det kunde bli nått men det kunde det, iaf till problemen, jag har inga vänner längre, hon sa till mig att sluta umgås med dem, för att de var pundare, jag pundade inte men de gjorde, o hon tyckte det var olämpligt, visst sa jag så jag lämnade vännerna, märkte att jag blev mer o mer beroende av henne, för jag hade ingen att prata med annars, har ju bara henne, har ingen kompis som jag kan sticka hem till,
Problem 2, som hon inte anser vara något problem, hon blev gravid med mig, och är nu i månad 4, under hela graviditeten när hon har mått dåligt, så har jag försökt göra så mkt som möjligt för att hon ska må bra, men hon ger aldrig nått tillbaka, får inga pussar lr kramar, anledningen till alla bråk vi har, är att jag inte får nån som helst kärlek längre, men hon anser att jag behöver inte det för jag klarar mig själv, ibland säger hon att jag ska flytta ut, för det e hennes lägenhet, o eftersom jag inte har några kompisar så blir jag hemlös,
Så iaf idag kände jag att jag klarade inte mer, fick självmordstankar, känner mig inte behövd längre, hon säger knappt nått till mig om dagarna, o under hela graviditeten så har hon aldrig frågat mig om hur jag mår o om hur jag känner för att bli pappa, så idag gick jag till akutpsyk o fick prata ut lite, har inte bölat så här mkt de senaste 2 dagarna, akutpsyk ville lägga in mig, men jag sa att om det inte bli bättre så ska jag lägga in mig
Problem 2, som hon inte anser vara något problem, hon blev gravid med mig, och är nu i månad 4, under hela graviditeten när hon har mått dåligt, så har jag försökt göra så mkt som möjligt för att hon ska må bra, men hon ger aldrig nått tillbaka, får inga pussar lr kramar, anledningen till alla bråk vi har, är att jag inte får nån som helst kärlek längre, men hon anser att jag behöver inte det för jag klarar mig själv, ibland säger hon att jag ska flytta ut, för det e hennes lägenhet, o eftersom jag inte har några kompisar så blir jag hemlös,
Så iaf idag kände jag att jag klarade inte mer, fick självmordstankar, känner mig inte behövd längre, hon säger knappt nått till mig om dagarna, o under hela graviditeten så har hon aldrig frågat mig om hur jag mår o om hur jag känner för att bli pappa, så idag gick jag till akutpsyk o fick prata ut lite, har inte bölat så här mkt de senaste 2 dagarna, akutpsyk ville lägga in mig, men jag sa att om det inte bli bättre så ska jag lägga in mig