Kön: Man
Ålder: 21
Svamp: Mexican Cubensis 1.5-2g “Tror jag”
Svampen hade kommit och vi delade upp varsin hög. Det var första gången för mig, fast kände mig inte så nervös. Jag hade min del i en snusdosa och kollade på den och tänkte “Nu kör vi”
Jag A, B, och C började tugga. Det smakade inte alls illa... smakade som råa champinjoner.
Efter ha tuggat hälften av det jag hade, tänkte jag: Det räcker nog så. Hade ingen aning om mängder, så visste inte hur mycket jag egentligen åt. Men efter några minuter åt jag upp resten.
Vi satt och kollade på varandra med en skön låt med shpongle i bakgrunden, och väntade in effekten.
Efter kanske 15-20 min kändes det som jag fick en massa energi. Kunde inte sitta still och dem andra verkade känna samma sak. Jag och B gick in i vardagsrummet, medans A och C spelade kort.
Jag och B kollade runt i rummet och pratade lite skit. kändes inte så annorlunda, bara fylld av energi. Efter kanske 10 minuter sa B något roligt som vi började skratta åt. Jag märkte att jag skrattade mer än vanligt. Som en liten skrattattack, som man kan få av cannabis.
Det började kännas som det var något som rörde sig inne i magen på mig, och fortsatte ut i armar och ben. Nu börjar det tänkte jag. Efter kollat runt lite i vardagsrummet utan några stora förändringar gick jag och B tillbaka till mitt rum.
På vägen kände jag hur energin bara ökade, och mina ben ville böjas vid knäna. Vi gick mot mitt rum med böjda knän. Helt plötsligt kände jag att jag ville skoja lite, och började springa på huk in i rummet. Kändes som jag satt på en skateboard och rullade in i rummet.
Alla utbrast i en skrattattack som krävdes många andetag för att återhämta sig. Kollade runt i rummet och plötsligt började kanter på saker att andas och smälta. Kände mig helt dyngsur, och som jag började smälta.
Vi bestämde oss för att gå och utforska mer av lägenheten, så vi gick ut och satte oss i köket. Efter några minuters pratande i köket kollade jag på A. Min blick fastnade i hans och kände en sjuk känsla. Jag sa: Jag är för fan du!! A kände exakt likadant och blev skräckslagen
Han lutade sig mot bordet och var helt chockad över vad som nyss hade hänt. Vi fortsatte prata och skratta tillsammans. C som brukar ligga i min soffa i mitt rum, låg nu exakt i samma ställning fast på golvet. Har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv.
Vi gick tillbaka in i mitt rum och satte på lite musik igen. Min skärm kändes helt annorlunda, var det min skärm? Var det min dator?. Alla texter på datorn var nu ett helt främmande språk. Det var som dem var bak och fram, upp och ner på samma gång. Men efter 5 minuter lyckades jag och B att få
Igång ett spel, som vi sa att vi skulle spela under trippen. “Ragdoll” heter spelet. Och det gick fan inte att köra. höger blev vänster och tvärtom. Vi tröttnade nästan direkt och stängde av. Det fanns så mycket annat i huset som var så mycket intressantare. Det var nu strax över en timme sedan vi
åt svamparna, och det gick inte prata normalt. När man skulle börja prata kändes det som en våg som tryckte ner rösten innan man hann säga klart sin mening. Så det mesta vi sa var: Va!? Öh!? haha!? Nu kände jag att det började spåra ut. Och vi behövde en “sitter” A tog telefonen
och ringde en kompis vi kan kalla D. Jag frågade om och om igen när D skulle komma. Av någon anledning döpte jag om D till “tefat” alla skrattade, vadå “tefat”? D som jag har känt i många år var nu en helt främmande person / sak som passade att heta tefat. Nu började nojan slå in.
Min far kunde ju komma hem när som helst. Och jag hade lovat att ge katterna mat och ta disken. Så jag gick ut själv mot köket och började diska. Gaffel efter gaffel, började verklighetsuppfattningen försvinna allt mer. Och jag försökte lista ut var man gör med en gaffel, som då var ett främmande föremål.
Efter att ha diskat halva disken, fick jag upp en rolig tanke i huvudet. Jag gick in mot mitt rum och sa: “Är det ofta man står och diskar i en svamptripp”? A, B, och C föll ner på golvet av skratt. Jag gick tillbaka mot köket och kände en stolt känsla, medan jag hörde allas skratt i bakgrunden.
Efter disken, satte vi oss i vardagsrummet. Det var här allt försvann för mig. Mina ögon vägde bly och jag hade svårt att uppfatta vad någon sa. Kollade på mina dansande händer och tänkte: är det där mina händer? skrattade lite för mig själv. Hur fan kan jag tänka så. Helt plötsligt så var D “tefatet” i vardagsrummet.
Och jag var för upptagen med alla tankar och hallisar så tänkte inte så mycket på honom. Det strömmade tårar från A´s ögon och han kunde inte kontrollera det. Han var ju inte ledsen på något sätt. När jag såg honom sådan, kändes det som jag fick en mask på mig med en ledsen minn, och jag sjönk ihop som en ledsen hundvalp. Tefatet frågade om man ville följa med ut en sväng. och några hängde på. Jag fick upp tanken, för fan! gå inte ut. Kändes som ingen hade kontroll.
Och hur fan ska jag stoppa dem när jag varken kan prata eller stå. “Tefatet var exakt lika påverkad i mina ögon som resten av oss”. Medan tefatet och B försvann, gick jag in i mitt rum och satte mig för mig själv. Jag kollade på klockan och försökte förstå vad den visade. Men det var omöjligt för jag hade aldrig sett en klocka förut. Det ända jag visste var att den visade tiden,
och var den enda sak, som gjorde så jag mindes tillbaka till en dold verklighet. Efter kollat på klockan kanske 30 gånger som visade samma sak hela tiden, blundade jag en stund. Såg massor av konstiga saker. Det är svårt att förklara, men det var som massa atombomber av grå rök som sprängdes och bildade svamp liknade former.
Jag öppnade ögonen och det kändes som en blixt slog ner i huvudet på mig. allt ljus var så starkt. Om jag ska försöka förklara hur det såg ut, så var det som i den där spartan filmen “300”.
fönstret drog mest uppmärksamhet, så jag gick och skruvade på persiennerna. Träden utanför såg så vackra ut och jag kände mig som en instängd katt. Medan alla träd viskade till mig: Kom Ut!
I samma ögonblick stångade min katt mig lätt på benet. Jag lyfte upp henne och höll henne mot mitt bröst. Det kändes som ja höll i en ömtålig liten bebis som blev “ett” med mig. Jag fick upp en tanke om, tänk om jag skadar henne?. Så jag släppte ner henne genast, som hon var en ballong som kunde spricka när som helst.
Utforskade vidare med mina ögon vad som fanns utanför detta fängelse. Kollade mot en bänk på en smal väg där ute, och såg att A satt där ute helt själv.
Va fan gör han där ute tänkte jag, och gick mot balkongen för att ta en närmare titt. Blev totalt chockad av att han satt på balkongen, och pratade med B och C. Vafan hände tänkte jag, och gick tillbaka in till mitt rum. Satt där ett tag och blundade och kollade på klockan som nu såg ut att vara upp och ner.
Nu minns jag inte så mycket mer. Det jag minns är att alla helt plötsligt satt i mitt rum med mig. Och jag kände igen dem så mycket. Men visste inte vilka dem var. Fick upp följande frågor i huvudet: Vem är jag? Vad är jag? Vad gör jag här? vilka är dem. Allt kändes så bekant, men jag kunde inte placera något.
Efter ha svarat: va!? huh!? ett tag började saker falla på plats. Jag visste nu att jag var i mitt rum. Men vad hade jag gjort innan det här? levde jag innan det här? Kände mig som en insekt som bara lever en dag. Tefatet frågade om jag hade jobbat idag. Vadå jobbat? har jag jobbat? jobbar jag?
Nu kom massor av minnen tillbaka. Jag såg på gitarren på väggen och tänkte: Jag har ju spelat gitarr för länge sedan. Och den där datorn känner jag igen. Fy fan va bra det kändes. Nu landade jag, och alla miljontals frågor fick ett svar.
Det dröjde inte länge innan jag var helt tillbaka. Kände mig bara överdrivet seg och trött.
När jag vaknade nästa morgon, kändes det som jag var en ny människa.
Som jag lyste upp något otroligt.
Ålder: 21
Svamp: Mexican Cubensis 1.5-2g “Tror jag”
Svampen hade kommit och vi delade upp varsin hög. Det var första gången för mig, fast kände mig inte så nervös. Jag hade min del i en snusdosa och kollade på den och tänkte “Nu kör vi”
Jag A, B, och C började tugga. Det smakade inte alls illa... smakade som råa champinjoner.
Efter ha tuggat hälften av det jag hade, tänkte jag: Det räcker nog så. Hade ingen aning om mängder, så visste inte hur mycket jag egentligen åt. Men efter några minuter åt jag upp resten.
Vi satt och kollade på varandra med en skön låt med shpongle i bakgrunden, och väntade in effekten.
Efter kanske 15-20 min kändes det som jag fick en massa energi. Kunde inte sitta still och dem andra verkade känna samma sak. Jag och B gick in i vardagsrummet, medans A och C spelade kort.
Jag och B kollade runt i rummet och pratade lite skit. kändes inte så annorlunda, bara fylld av energi. Efter kanske 10 minuter sa B något roligt som vi började skratta åt. Jag märkte att jag skrattade mer än vanligt. Som en liten skrattattack, som man kan få av cannabis.
Det började kännas som det var något som rörde sig inne i magen på mig, och fortsatte ut i armar och ben. Nu börjar det tänkte jag. Efter kollat runt lite i vardagsrummet utan några stora förändringar gick jag och B tillbaka till mitt rum.
På vägen kände jag hur energin bara ökade, och mina ben ville böjas vid knäna. Vi gick mot mitt rum med böjda knän. Helt plötsligt kände jag att jag ville skoja lite, och började springa på huk in i rummet. Kändes som jag satt på en skateboard och rullade in i rummet.
Alla utbrast i en skrattattack som krävdes många andetag för att återhämta sig. Kollade runt i rummet och plötsligt började kanter på saker att andas och smälta. Kände mig helt dyngsur, och som jag började smälta.
Vi bestämde oss för att gå och utforska mer av lägenheten, så vi gick ut och satte oss i köket. Efter några minuters pratande i köket kollade jag på A. Min blick fastnade i hans och kände en sjuk känsla. Jag sa: Jag är för fan du!! A kände exakt likadant och blev skräckslagen
Han lutade sig mot bordet och var helt chockad över vad som nyss hade hänt. Vi fortsatte prata och skratta tillsammans. C som brukar ligga i min soffa i mitt rum, låg nu exakt i samma ställning fast på golvet. Har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv.
Vi gick tillbaka in i mitt rum och satte på lite musik igen. Min skärm kändes helt annorlunda, var det min skärm? Var det min dator?. Alla texter på datorn var nu ett helt främmande språk. Det var som dem var bak och fram, upp och ner på samma gång. Men efter 5 minuter lyckades jag och B att få
Igång ett spel, som vi sa att vi skulle spela under trippen. “Ragdoll” heter spelet. Och det gick fan inte att köra. höger blev vänster och tvärtom. Vi tröttnade nästan direkt och stängde av. Det fanns så mycket annat i huset som var så mycket intressantare. Det var nu strax över en timme sedan vi
åt svamparna, och det gick inte prata normalt. När man skulle börja prata kändes det som en våg som tryckte ner rösten innan man hann säga klart sin mening. Så det mesta vi sa var: Va!? Öh!? haha!? Nu kände jag att det började spåra ut. Och vi behövde en “sitter” A tog telefonen
och ringde en kompis vi kan kalla D. Jag frågade om och om igen när D skulle komma. Av någon anledning döpte jag om D till “tefat” alla skrattade, vadå “tefat”? D som jag har känt i många år var nu en helt främmande person / sak som passade att heta tefat. Nu började nojan slå in.
Min far kunde ju komma hem när som helst. Och jag hade lovat att ge katterna mat och ta disken. Så jag gick ut själv mot köket och började diska. Gaffel efter gaffel, började verklighetsuppfattningen försvinna allt mer. Och jag försökte lista ut var man gör med en gaffel, som då var ett främmande föremål.
Efter att ha diskat halva disken, fick jag upp en rolig tanke i huvudet. Jag gick in mot mitt rum och sa: “Är det ofta man står och diskar i en svamptripp”? A, B, och C föll ner på golvet av skratt. Jag gick tillbaka mot köket och kände en stolt känsla, medan jag hörde allas skratt i bakgrunden.
Efter disken, satte vi oss i vardagsrummet. Det var här allt försvann för mig. Mina ögon vägde bly och jag hade svårt att uppfatta vad någon sa. Kollade på mina dansande händer och tänkte: är det där mina händer? skrattade lite för mig själv. Hur fan kan jag tänka så. Helt plötsligt så var D “tefatet” i vardagsrummet.
Och jag var för upptagen med alla tankar och hallisar så tänkte inte så mycket på honom. Det strömmade tårar från A´s ögon och han kunde inte kontrollera det. Han var ju inte ledsen på något sätt. När jag såg honom sådan, kändes det som jag fick en mask på mig med en ledsen minn, och jag sjönk ihop som en ledsen hundvalp. Tefatet frågade om man ville följa med ut en sväng. och några hängde på. Jag fick upp tanken, för fan! gå inte ut. Kändes som ingen hade kontroll.
Och hur fan ska jag stoppa dem när jag varken kan prata eller stå. “Tefatet var exakt lika påverkad i mina ögon som resten av oss”. Medan tefatet och B försvann, gick jag in i mitt rum och satte mig för mig själv. Jag kollade på klockan och försökte förstå vad den visade. Men det var omöjligt för jag hade aldrig sett en klocka förut. Det ända jag visste var att den visade tiden,
och var den enda sak, som gjorde så jag mindes tillbaka till en dold verklighet. Efter kollat på klockan kanske 30 gånger som visade samma sak hela tiden, blundade jag en stund. Såg massor av konstiga saker. Det är svårt att förklara, men det var som massa atombomber av grå rök som sprängdes och bildade svamp liknade former.
Jag öppnade ögonen och det kändes som en blixt slog ner i huvudet på mig. allt ljus var så starkt. Om jag ska försöka förklara hur det såg ut, så var det som i den där spartan filmen “300”.
fönstret drog mest uppmärksamhet, så jag gick och skruvade på persiennerna. Träden utanför såg så vackra ut och jag kände mig som en instängd katt. Medan alla träd viskade till mig: Kom Ut!
I samma ögonblick stångade min katt mig lätt på benet. Jag lyfte upp henne och höll henne mot mitt bröst. Det kändes som ja höll i en ömtålig liten bebis som blev “ett” med mig. Jag fick upp en tanke om, tänk om jag skadar henne?. Så jag släppte ner henne genast, som hon var en ballong som kunde spricka när som helst.
Utforskade vidare med mina ögon vad som fanns utanför detta fängelse. Kollade mot en bänk på en smal väg där ute, och såg att A satt där ute helt själv.
Va fan gör han där ute tänkte jag, och gick mot balkongen för att ta en närmare titt. Blev totalt chockad av att han satt på balkongen, och pratade med B och C. Vafan hände tänkte jag, och gick tillbaka in till mitt rum. Satt där ett tag och blundade och kollade på klockan som nu såg ut att vara upp och ner.
Nu minns jag inte så mycket mer. Det jag minns är att alla helt plötsligt satt i mitt rum med mig. Och jag kände igen dem så mycket. Men visste inte vilka dem var. Fick upp följande frågor i huvudet: Vem är jag? Vad är jag? Vad gör jag här? vilka är dem. Allt kändes så bekant, men jag kunde inte placera något.
Efter ha svarat: va!? huh!? ett tag började saker falla på plats. Jag visste nu att jag var i mitt rum. Men vad hade jag gjort innan det här? levde jag innan det här? Kände mig som en insekt som bara lever en dag. Tefatet frågade om jag hade jobbat idag. Vadå jobbat? har jag jobbat? jobbar jag?
Nu kom massor av minnen tillbaka. Jag såg på gitarren på väggen och tänkte: Jag har ju spelat gitarr för länge sedan. Och den där datorn känner jag igen. Fy fan va bra det kändes. Nu landade jag, och alla miljontals frågor fick ett svar.
Det dröjde inte länge innan jag var helt tillbaka. Kände mig bara överdrivet seg och trött.
När jag vaknade nästa morgon, kändes det som jag var en ny människa.
Som jag lyste upp något otroligt.
