Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Detta är Jan Ericsson vittnesmål. Ericsson var en gammal vän till da Costa. Han arbetade och reste mkt i under sommaren 1984, och stötte av en slump på da Costa på Gamla brogatan i Stockholm. Hon hade sällskap av en man som Ericsson inte kände igen. Det är inte mkt till signalement Ericsson lämnar, men vittnesmålet ger ändå en ganska detaljerad bild av da Costa, hennes sätt och vanor. Intressant som komplement för den som är intresserad av fallet såklart. Själv blev jag besviken när jag läste denna redogörelse, för jag hade trott att signalementet på da Costas manliga sällskap skulle vara lite tydligare. Detta ska alltså vara det absolut sista dokumenterade vittnesmålet, den sista skymten av Catrine da Costa, och identiteten på mannen med mörkt hår är naturligtvis högintressant, men den kommer säkerligen aldrig att fastställas. Ericssons redogörelse gäller 15/6 1984.

Jag kan ej i detalj minnas vad vi pratade om, utan det blir ju dom vanligaste fraserna när människor möts om ditt och datt. Det jag kommer ihåg var att vi pratade om barn. Jag frågade hur det var med hennes barn, hon svarade att hon ej fått vårdnaden. Jag berättade att jag blivit pappa till en son som heter Olle. Hon frågade hur det gick i skivbranschen, jag berättade om marknader och butiken. Hon sa till mig som hon uttryckte det, att hon har det struligt här i byn, men att det ska ordna sig hon skulle härifrån och ta ett break. Hon var lite sliten och stressig, men annars hade hon glimten i ögat och nära till skratt. Jag vet hur hon varit när hon verkligen varit sliten. Hon var propert klädd med jeans, svarta vad iag minns, mörka i alla fall, vad jag minns väl var att hon hade en långärmad mörklila blus, huvudscarf och ett brett bälte och något slag av väska där det hängde något slag av nyckelringar eller souvenirer. Hon hade också örhängen av större modell, armband också vill jag minnas. Precis som vanligt, Catrine och krims hör liksom ihop. Under tiden vi pratade vandrade Catrines sällskap stressigt fram och tillbaka och påkallade hennes uppmärksamhet. Ungefär att dom hade bråttom, så samtalet avslutades. Sorry, Janne, jag är lite stressig måste till centralen för ett ärende. Ta väl hand om dig sköt om dig hälsa Norrland. Chao nos vemos jag svarade hej hej vi ses. Stick från stan, se till att kämpa så du får vårdnaden om dina barn . Där skildes våra vägar en fredagskväll på Gamla Brogatan. Angående hennes manliga sällskap, så var det en svensk man i medelåldern han pratade svenska utan någon slags dialekt. Det jag minns var att han vankade fram och tillbaka stressad, och ville ha med henne så fort som möjligt. Vad jag har för erfarenhet av människor och sett så var det en person som var drogrelaterad, huvudet längre än mig mörkt halvlångt hår. I övrigt inget anmärkningsvärt. Jag fortsatte sedan uppför gatan till mitt möte och tänkte ej mer på detta.

Din fråga är fel ställd och onödig, vilket inte förvånar, eftersom du har svart bälte i att blanda ihop äpplen och päron, och du är en mästare på att sikta på fel punkt, suggerera, lappa ihop totalt disparata saker osv. Helt otroligt. Det finns inte massor av vittnesmål som kan stärka läkarnas sak, och det kan inte heller finnas det, eftersom läkarna försvarade sig mot en en lynchning, en kollektiv psykos, en vandringsmyt. Man kan lika gärna fråga en häxanklagad kvinna på 1600-talet vem som kan tala till hennes fördel, vem som kan intyga att hon inte är djävulens avföda. Det går ju inte, eftersom anklagelsen och rättsprocessen är rutten från början, den är totalt verklighetsfrämmande. Härm och Allgén försvarade sig mot kollektiva fantasier, och fick medföljande problem: när de försökte försvara sig, slog de i luften, och det spelade ingen roll vilka de var, vad som hänt, vad som var rimligt. Nåväl, det är inte vänligt ställda vittnen (de senkomna vittnena förskjuter CdC:s död och det är viktigt men ej avgörande för gärningens tidpunkt kan flyttas om läkarna verkligen är skyldiga) som bevisar att läkarna är oskyldiga, det är mobbens (domstol, media, polis, anhöriga, allmänheten i otäck symbios) fullständiga oförmåga att bevisa läkarnas skuld som är avgörande. En anklagad ska inte bevisa att den är oskyldig, det är rätten som ska bevisa den anklagades skuld. Sammanfattning: du kan strunta i "massor av vittnen" (jag vet verkligen inte var du hittar massor av vittnen som intygar läkarnas oskuld), vittnen du luskat fram gud vet var, utan koncentrera dig på de negativa vittnen och de sk bevis man fick fram. Det är bara bogus alltihop. En lynchning, en häxprocess. Jag har en till fråga till dig förresten. Har du läst Lindebergs bok?

Det finns flera livstecken från Catrine da Costa efter den 10:e juni, då åklagaren anser att mordet begicks. Dels ett samtal från Catrine till en bekant, Ragnar Lindgren som äger rum den 10:e eller 11:e, samt ett till samtal som äger rum den 12:e eller 13:e. En väninna till Catrine vittnar om att hon träffade Catrine för sista gången ungefär en vecka efter den 8:e juni, efter regnperioden. En annan kvinna berättar den 17:e juni att hon träffade Catrine den 12:e eller 13:e. En nära vän till Catrine träffar Catrine den 15:e juni. Det är konstigt att du tror på ett stort antal prostituerade som säger sig ha träffar Härm, men vägrar tro på två prostituerade som säger att dom träffat Catrine efter den 10:e. Skulle Teet med ett tidskrävande jobb verkligen träffat 20-30, kanske fler prostituterade
utan att anhöriga eller polis eller sociala myndigheter känt till det?

Lite fler roliga vinklar, tankar som ytterligare kan belysa Hanna Olssons svaga trovärdighet, hennes amatörism och kvalitén på hennes tokhyllade bok. Boken Catrine och rättvisan har getts ut av inte mindre än 3 förlag (Carlsson, statliga En bok för alla och Pocky), den har sålts i över 20 år, den tog ett år att skriva enligt Hanna Olsson, och boken har använts som kurslitteratur på svenska högskolor, men boken är tydligen inte faktagranskad.

Ännu efter 22 år är två centrala namn felstavade. Olsson har inte heller försett boken med nytt förord eller reviderat den, trots att boken blivit rykande inaktuell och numera framstår som lögnaktig, klåparaktig och fräckt manipulativ. Det saknas mängder av viktiga namn (Gonerkas till att börja med) och händelser (senkomna vittnesmål som flyttar dödsdatumet, dödshot mot CdC, och CdC:s flytt med Saba och Burger tex).

Ofta tappar Olsson helt ratten, och i sin iver att suggerera fram sin mytiska berättelse, sin tvångsmässiga saga, behandlar hon läsaren som en idiot. I början av Catrine och rättvisan får man tex veta att fyndplatserna lätt nås med bil, och den upplysningen har jag skrattat mkt åt, och om man bortser från att boken drabbade verkliga människor och ställde till skada, måste man skratta åt dumheten. Olsson tycker förmodligen att hon fiffigt planterar ett frö här, lite viktig info, ngt för amatördeckaren att anteckna i blocket, och man kan roat undra varför. För det första lär det ha funnits rätt många bilar att välja på i S-holm, vilket känns rätt torrt att säga (men det måste sägas, och nej, Catrine och rättvisan präglas inte av ngn intellektuell tyngd alls och ska man bemöta boken hamnar man bland basal bråte på en gång) och båda fyndplatserna (belägna vid vägar, i tätort) nås också lätt med cykel, moped, MC, rullskidor, rullskridskor, normalt fungerande ben och fyrhjuling/buggy. Den lilla anmärkningen om bilen säger en del om boken och Hanna Olssons intellektuella hälsa. Fyndplatserna nåddes lätt med bil. Hm. Det tänkte nog varken snuten eller ngn annan på. Bra. Bra klurat där, Olsson. Och Obducenten (som Olsson envisas med att kalla Tom O fast hela Sverige vet vem karln är) körde ju bil. Hm. Vilket genial koppling. Obducent-skära-sexköpare-bilförare-rättsläkarstation Aha, det är han. Herregud vilken analys. Eller inte

Om man som lawnownerman (aka "Absolut sista makalösa mohikanen" i denna tråd) vill hålla fast vid en 20 år gammal gärningsbeskrivning och också litar på vittnen som brukar misstros, helt enkelt samhällets olycksbarn, då måste man ju också ta till sig vittnesmål från de missbrukare/prostituerade/narkomaner/bekanta som påtgligt justerar den tidigare gärningsbeskrivningen och river upp hela brottsmålet (detta betyder dock inte att läkarna är oskyldiga, nota bene, men att allt måste göras om, och att läkarna antagligen skulle bli friade istället för halvfriade pga domskälet). Det är en intressant och brokig samling vittnen som kan justera Härm/Allgén-storyn på djupet, och vittnen som kände CdC har bla talat om kriminella som dödshotade CdC (vittne: läkare/kund), att CdC blev överfallen på Norrmalm och att hon kort före sin död träffade en missbrukare som var charkuterist (vittne: CdC:s vän NK) och det var inte Gonerka ska sägas. Nu är det ju självklart att inte alla vittnen talar sanning, de flesta har ngt att dölja, och det ska kompetenta poliser ta med i beräkningen, men däremot skär sig flera vittnesmål mot varandra, och oavsett vem som talar sanning, så är gärningsbeskrivningen och CdC:s dödsdatum inte alls fastställda, och med hänsyn till den samlade infon (vittnen som kände CdC väl säger tex att CdC levde efter pingsten) är den ursprungliga gärningsbeskrivningen totalt ogrundad, både vad gäller plats, tid och gärningsman/män.

Det kan tilläggas att den fiktiva skurken Härm (och hans bisarra och underligt menlösa släpvagn Allgén) har granithård konkurrens när det gäller personlighetsprofil och koppling till CdC. Till att börja med pratade polisen med ca 200 personer utan att finna en personkoppling, en koppling mellan Härm/Allgén och da Costa (och att Härm och Allgén skulle varit tajta bygger helt och hållet på mammans berättelse om vad barnet sagt). Vidare finns det hela 5 personer som intressanta ur kontakt/styckar-synpunkt, och dessa 5 måste man fundera på om man tycker att Härm var intressant för att han köpt sex och kunde skära i döda kroppar. Det fanns 2 personer som CdC lätt kunde springa på, personer som fanns i hennes livszon (en var Gonerka) och båda var styckarkunniga. Sen fanns det 3 intressanta personer till som CdC träffade, två med jägarbakgrund och en som benämnts som ngn sorts charkuterist i förhör (samma person som jag nämnde ovan.

Vad gäller Catrine och rättvisan, känns det mer och mer som att man inte behöver polemisera mot själva boken, för det finns en uppsjö av information som automatiskt gör Olssons bok inaktuell och totalt onödig, och boken förgörs automatiskt i takt med att fallet exponeras på nätet och i bokform. Det får vi tacka envisa, upplysta människor för (tex Lindeberg och Torge), men vi får ju också tacka internet, som gör det så lätt att interagera, beställa rättslig information, läsa in sig på fackämnen och köpa böcker. För 20 år sen fanns ju inte internet, och kvällspressen, diverse demagoger och fega klåpare kunde tryggt monopolisera det offentliga samtalet, och det var säkert skönt för dom att veta att svenska folket inte visste ett jota om styckmord, att kunskapen om styckmord krävde tidsödande studier och att privata undersökningar av Stycksmordsrättegången skulle ha en mkt begränsad räckvidd. Tiden är förbi när en skamlös fuskare som Hanna Olsson kunde sätta sig på ett rättsfall och göra det till sitt.

Hon var verkligen helt ute och cyklade. Som jag nämnt i ett tidigare inlägg stavade Olsson två huvudkällor fel (det var Lindeberg som gjorde att jag såg det, han nämner det i Döden är en man), och det är två viktiga källor, centrala för Olssons kapitel om tolkningen av styckningen. När man ser dessa felstavningar öppnar sig en avgrund. Olsson inte läst sina egna källor, och de tre förlag som gett ut Olssons bok har inte korrigerat felen. Att Olsson skulle ha läst de berörda författarna och stavat fel är otänkbart, därtill är felstavningarna för grova, och Olsson stavar ett av namnen fel på mer än ett ställe, och stavar fel på samma sätt två ggr. Som sagt var, Olsson hade med all säkerhet inte ens läst den litteratur som hon använder som offentligt slagträ. Hon anser sig att ha rätt att demonisera friade personer, men kan själv inte ens bemöda som att läsa sina egna källor. Hisnande.

Oj, nu klappar jag på Olsson av bara farten. Ska försöka sluta med det. Finns viktigare saker att göra. Tiden har ju visat vilken dynga Olsson producerat, och Catrine och rättvisan kommer aldrig att bli en respektabel bok igen Skönt

Jo, vi ska absolut glömma dagboksvittnet. Hon tillmättes betydelse i början av rättsprocessen, men avgjorde inte sista rättegången, och det är ju en tröst för de nyktert tänkande och de som hellre ser att domstolar arbetar praktiskt och intellektuellt istället för att radiostyras av politiska trender och sekteristiska påtryckningar. Dagboksvittnets story/trovärdighet är hålig som en chweizerost, och det är lätt att se varför. Låt mig spalta upp några enkla men viktiga saker för nöjes skull:

1. 1984 säger Marianne (dagboksvittnet) inte ett knäpp om några perversa läkare, trots att hon påstår att hon var mkt nära da Costa, att de två var djupt förtrogna. Dagboken dyker upp ur tomma intet, efter att tidningarna skrivit ymnigt om fallet och de misstänkta läkarna.
2. Dagboken äkthetstestades aldrig och är således totalt värdelös som bevismaterial. Den är nu lämpligt nog försvunnen.
3. Mariannes syster kände CdC mkt väl, och underkände Mariannes story. Enligt systern var CdC tex för nedgången för att valla barn i juni 1984, det var uteslutet. Mariannes syster var mkt skeptisk.
4. Mariannes story är orimlig. Om den svårt nergågna CdC (som gick på heroin, knaprade benz/fludder, fick EP-anfall och söp) vallade Allgéns dotter i centrala S-holm i juni borde många ha sett det, det måste ha varit iögonfallande, och en mängd människor ha kunnat backa upp Mariannes vittnesmål. Det finns inte ett vittne som backar upp Mariannes version.
5. I Mariannes sk dagbok framstår en läkare ("moffeläkaren") som nödvändig för CdC:s medicinkonsumtion. CdC hade tillgång till flera läkare, och var således inte ens teoretiskt beroende av Härm/Allgén.
6. Marianne har ingen särskilt het information, inget specifikt som inte kunde hittas i nyhetsrapporteringen, och när hon framträder i rättssalen med dagboken, har massor av uppgifter om styckningen och fallet läckt till allmänheten. Att sekretessinformation läckt var uppenbart redan på hösten 1984
7. Dagbokens uppgifter stämmer inte tidsmässigt med andra vittnesmål.
8. Läkarna i dagboken namnges ej, och även om dagboken är äkta (vilket den inte är) kan det antas att de kunde röra sig om vilka två läkare som helst.
9. Dagboken handlar till förvånansvärt stor del om da Costa, och vissa anteckningar verkar skrivna i en följd, trots att de behandlar vitt skilda datum
10. Skrivstilen i dagboken är förvånansvärt harmonisk, de olika dagarnas anteckningar ser ibland misstänkt lika ut, som om ngn helt enkelt fyllt en en sida eller två under kort tid
11. Marianne korrigerar texten när hon läser i rätten, hon läser inte ordagrant vad som står i dagboken, vilket är ytterst graverande. Hän ändrar tex "läkarn" till "läkarna".

Ja, varför gjorde Marianne så här? Har ingen aning. Hon måste haft mkt starka motiv. Skriv till mig om du får reda på varför hon genomgick denna idiotiska process och om ngn speciell person med speciella kontakter och speciella motiv och speciella idéer samarbetade med Marianne bakom kulisserna Det kanske fanns ngn som drog i trådarna, ngn som hade dunkla motiv och en helt egen agenda, och det fanns ju som bekant många virrhjärnor i omlopp.

Där har du lite (mer) att grubbla på. Håll till godo, din gamla indian (läs mohikan)

Per Lindeberg skriver i kapitlet Stryparn och Jack The Ripper att polisen besökte Marianne i Borås. Marianne syftade på hennes dagböcker, som hon inte på anmodan kunde plocka fram, menade sig ha glömt var de var undanstoppade. Istället berättade hon ur minnet, hennes förmenta dagböckers innehåll 1983 - 1984; märk väl, denna utantillbeskrivning var cirka fyra år efter CdC:s försvinnande.

"Hon tycks ha haft en mycket tydlig bild av vad Catrine da Costa sagt och gjort fyra år tidigare, trots att dagböckerna då ännu inte var återfunna. Och när de en månad senare plötsligt blev tillgängliga, så tillförde de innehållsmässigt knappast något av intresse. Snarare ger de intryck av att vara en uppdelning på olika datum av just de uppgifter, som Marianne så utförligt beskrev redan vid sitt första möte med polismännen i Borås." (s 245-)

Det finns naturligtvis många frågetecken till fakta och utsagor från det s k dagboksvittnet, utöver en allmän brist på trovärdighet. Per Lindeberg går utförligt igenom detta.

Allt du skriver stämmer. PL har noggrant avhandlat Mariannes göranden och låtanden och hennes uppenbara/katastrofala brister som vittne, och det finns eg inte mkt att tillägga, men vad jag minns nämner inte PL att Marianne går så långt som att skarva i rättssalen (hon läser inte innantill som Hanna Olsson påstår i sin bok, utan drar ifrån och lägger till). Mariannes beteende kring dagboken, hennes allmänna attityd är också av största intresse. Till att börja med har hon ett glasklart, lysande minne, och kan rabbla upp saker som hänt fyra år tidigare, trots eget missbruk och ett hårt liv, men när hon långt senare pressas på förklaringar, när hon tvingas förhålla sig till orimligheter blir hon förbannad och säger att hon inte minns från dag till dag vad hon skrivit, och det verkar onekligen som om Marianne har mkt svårt att bestämma sig för hur hon själv funkar, om hon är glasklar minnesfantom eller en sliten missbrukare som inte kan axla ngt större ansvar. Det finns en skog av frågetecken runt Marianne, och flera personer har offentligt kallat henne menedsvittne, men som sagt var, dagboken testades aldrig, så var den än tog vägen får den betraktas som meningslös, och tiden är förbi för att köra Marianne i rättens kvarnar. Men hon är verkligen ett alamerande symptom på en rättsprocess som fullständigt imploderat.

Och så några spridda frågor om Marianne och dagboken:

- Vad hade Marianne för motiv?
- Var hon ensam om projektet?
- Om hon inte var ensam, vem eller vilka kunde tänkas hjälpa henne?
- Var dagboken Mariannes idé?
- Flyttade Marianne utomlands pga dagboken och rättsprocessen?
- Varför kunde inte närstående - tex systern - torpedera Mariannes historia så fort den dök upp?
- Var dagbokspresentationen en del av en samordnad offensiv, tex ihop med det mystiska brevet om Teet Härm?
- Varför försvann dagboken så lägligt?
- exakt varför åtalades inte Marianne för mened?

Mkt att grubbla på, som sagt var ...

.

Om det är som du säger handlar det om ytterligare en tjock och oerhört ful gren på ett historiskt svenskt konspirationsträd, och jag undrar om du har faktatips, hur kan jag gräva vidare om detta? Just den här delen av fallet är jag minst påläst på. När Lindebergs bok gavs ut fnissade proffstyckarna åt pratet om en konspiration, och det har de fått äta upp minsann. För det var verkligen en äkta konspiration, det spreds desinformation, det ljögs, sanningen förtegs, det drogs i olagliga trådar i skuggorna och rättsprocessen påverkades både av enskilda medborgare utanför rätten och av en sannskyldig lynchmobb, berusad av unken moralism och grumliga vandringsmyter. Vissa ljusskygga intressenter drog sig inte för att medvetet ljuga och manipulera på ett sätt som är straffbart enligt lag. Och vad ska man kalla dagboksvittnet Marianne om inte en del av en konspiration? Som hämtad från en medeltida kyrkdomstol ta mig fan. Jag tror också att HO var djupt inblandad i detta, men finns det bevis eller indicier? Jag vet att HO och Marianne träffades privat (ett fett observandum iofs), men finns det fler grejer dokumenterade?

Jag säger [nästan] som Ture Sventon: "-Ständigt denna 'Eremona'!"
Alltid minst ett steg före mig...

Jag tyckte namedroppandet från 'Noicer's sida var spännande.
Litet 'Cherchez la femme!' över utpekandet av Hanna Olsson som kvinnan bakom allt...

Jag förstår inte att jag under alla år har kunnat missa denna tråd och även denna 'författarinna'..
Alldeles nyligen köpte jag 'Catrine och rättvisan' (1990 Carlssons) antikvariskt för 70:-
Efter att ha slukat Lindeberg 1+2 och 1999 års upplaga, så är det ju en närmast surrealistisk läsupplevelse att ta till sig HO!

Ni som kan allt:
Kan vi vara helt säkra på att det var en 'Marianne' bakom solglasögonen och under den stora peruken när denna person vittnade i Tingsrätten?

Befann sig HO simultant i rättssalen?
Ni förstår vart jag vill?
Om HO inte var på plats, så har jag inget emot att tänka mig att HO = 'Marianne'

Nu kommer jag att bli uppläxad och korrigerad av er som kan alla fakta på era fem fingrar och det är möjligt att denna min spekulation kan råka bli en s k trådsanning.
Jag kan lätt leva med det.