Citat:
Ursprungligen postat av HusvagnSvensson
Jag känner alltså inte till denna kvinnas fullständiga namn.
Det hela rör ett resonemang i Lars Borgnäs bok
Sanningen är en sällsynt gäst, sjunde kapitlet
Döden vid E4, underrubrik
Seriemord?. Rättsläkaren Olle Lindquist har tillsammans med Anne-Catherines far sedan länge varit drivande i ett ärekränkande försök att svärta ner Teet Härms rykte ytterligare genom att inte bara anklaga honom för mord på Catrine Da Costa och Anne-Catherine Härm utan även på ytterligare fyra kvinnor. Borgnäs hänger i sin bok på detta tåg genom att komma med egna teorier runt ett påstått tillvägagångssätt, bland annat teorin att de föregivna offren skulle vara kopplade samman genom närheten till E4:an. Alltihop höggradigt spekulativt.
På sidan 320 i pocketversionen av
Sanningen är en sällsynt gäst skriver Borgnäs: "När Olle Lindquist tipsade polisen om de mord han ansåg kunde ha samband med varandra ingick i serien de tre ouppklarade prostitutionsmorden på Annika, Catrine och Elisabeth.
Men Lindquist placerade också in Anne-Catherines dödsfall i serien. Han inkluderade också
en prostituerad kvinna, Eva som begått vad som såg ut som självmord 1987 (min understrykning). Även ett kvinnomord i Humlegården sommaren 1982 fanns med på Lindquist lista."
Enligt denna teori skulle alltså Teet Härm ha seriemördat sex olika kvinnor.
1. Anne-Catherine Härm (död 6 januari 1982)
2. Annika Nordberg (död 16 juli 1982)
3. Kristina Bäckman (död 31 juli 1982)
4. Elisabeth Jansson (försvunnen 18 december,funnen 22 december 1982)
5. Catrine Da Costa (försvunnen troligen 10 juni 1984, funnen 18 juli 1984)
6. Eva (1987)
Det skulle ändock vara av intresse att höra den fullständiga teorin från förstahandskällan Olle Lindquist och inte bara i referat. Jag antar att en gemensam nämnare för kvinnorna är att alla vid något tillfälle hade prostituerat sig, enligt Lindquist. Varför Bäckman anses vara prostituerad känner jag inte till, jag vet inte om något talat för detta.
http://www.expressen.se/1.761982
Frågan jag svarade på här en bra bit längre bak i tråden är vem den kvinna som Borgnäs namnger som Eva i sin bok var. Hon ingick alltså i den serie av föregivna kvinnormord den sedermera deslegitimerade rättsläkaren Olle Lindqvist trodde Teet Härm var skyldig till.
Jag kopplade av någon anledning då inte riktigt vem som menades, men Eva är alltså identisk med den kvinna som i
Döden är en man kallades Lena G.
Eva eller Lena G. var den prostituerade som sommaren 1986 berättade för polisen Jan Bihlar att Teet Härm för henne i augusti 1984 gråtande hade erkänt mordet på Da Costa. Problemet med hennes berättelse var att hon ändrat den ett flertal gånger och att hon när hon först förhördes hösten 1984 inte alls berättade om denne händelse. Historien finns med början på sidan 448 i den kartonerade orginalupplagan av
Döden är en man.
I Olle Lindqvists fantasi var Eva/Lena G: s självmord sommaren 1987 antagligen inte ett själmord, utan seriemördarens Teet Härms lyckade försök att röja ett farligt vittne ur vägen. Det behöver knappt nämnas att det inte finns minsta bevis för något sådant eller ens minsta skäl att tvivla på att kvinna tog sitt eget liv.
Jag såg för någon dag sedan Jovan Rajs framträda i TV4 angående en ung svensk man som kanske tagits av daga utomlands. Still going strong.
Lars Borgnäs gör sitt bästa för att framställa seriemördarteorin som sin egen upptäckt, men i själva verket följer han tätt i spåren av spekulationer som först framfördes av Jovan Rajs, Olle Lindqvist och Anne-Cathrine Härms far Rolf Svanberg, men som då alltså såg något annorlunda ut.
Olle Lindqvists seriemördarteori då uppdaterad:
1. Anne-Catherine Härm (död 6 januari 1982)
2. Annika Nordberg (död 16 juli 1982)
3. Kristina Bäckman (död 31 juli 1982)
4. Elisabeth Jansson (försvunnen 18 december,funnen 22 december 1982)
5. Catrine Da Costa (försvunnen troligen 10 juni 1984, funnen 18 juli 1984)
6. Lena G. aka Eva (begick självmord sommaren 1987)
Borgnäs skriver i
Sanningen är en sällsynt gäst att " De prostituerade kvinnorna från Malmskillnadsgatan, vars berättelser jag återger i viss längd i boken, ges sina riktiga förnamn".
Stämmer det, så borde kvinnans namn alltså verkligen varit Eva. Lindeberg skriver iofs inte ut att Lena G. är ett fingerat namn, så det är också möjligt att hon hette så. Om någon vet vad hennes riktiga namn var får ni gärna upplysa om det.