Citat:
Ursprungligen postat av
Ettsjutretton
Lindeberg skriver att narkotika förvränger verklighetsuppfattningen, mer och mer ju längre man missbrukar. Detta skriver han i anslutning till att han tar upp de olika kvinnornas vittnesmål ang. "Obducenten" och dennes ev. spring på Malmskillnadsgatan.
Du får mer än gärna ge några exempel på dessa mord, du tidigare nämnde.
Det vad Lindeberg skriver behöver inte nödvändigt vara sant till exakt ordalydelse, jag har inte läst boken, men skulle anta att det är ett slags förenkling. Att han jämför med sin och andra Svenssons tillvaro och hur han rankar vad som är viktigt, och hur han prioriterar. Missbrukare som hållt på länge lever ofta tämligen asociala liv med kriminalitet, prostitution etc och även om de inte håller på med psykedeliska droger så förskjuts deras, ja vad ska man kalla det, normativa uppfattningar(?) samt att en livvstil med att dels jaga pengar till nästa fix på sätt som kan innefatta risk för våld och/eller förnedring och ofta vara eftersökt av polis leda till ett slags PTS syndrom.
Exempelvis: Om man tänker att GM finns i CdCs bekantskapskrets och några av hennes bekanta anar detta, kanske har vissa skäl för att t. o. m. ana vem. Så framstår det som otympligt för oss att de inte skulle tillkänna det, för sys hen inte in går hen ju lös och kan göra det igen. Men för dem kan det vara rationellt att knipa igen, några har antagligen friats från saker de gjort för att bevisning inte räckt och då kanske det är högst riskabelt att ha angett denne om man fortfarande måst hållas i samma krets?
Vi kanske är frågande inför att de ev. skyddar GM när de enbart skyddar sig själva.