Citat:
Ursprungligen postat av
Lawnmoverman2011
(det fetade)
Visst är det ett väldigt besvärande vittnesmål som MR har avlämnat i TR och KR och det går inte att ignorera eller ens försöka bortförklara observationen tidigt 1984 om man är seriöst intresserad av att få veta vad som egentligen hände för prick 30 år sedan.
MR såg paret endast 4 meter bort vid observationstillfället och det rakt framifrån och på detta avstånd är det väl rätt så otänkbart att hon skulle ha förväxlat Catrine med en helt annan kvinna ?
Observationen gjordes också i bra belysning och personerna som sågs i sällskap med varandra var välbekanta ansikten sen tidigare, självklart hade det gått att köpa snacket om en "felobservation" om MR endast sett en halvtaskig bild av Catrine i en dagstidning efter själva säckfynden men MR hade tidigare innan Mariatorget träffat C vid ett tjugotal tillfällen och dessutom språkats vid hälften av dessa gånger, hur troligt är det då att hon helt plötsligt skulle förväxla C med någon annan ?
Var finns logiken i att det hela bara var en missuppfattning från MR:s sida ?
Självklart kan alla människor förväxla, missuppfatta och se fel ibland, inget snack om den saken men i just det här fallet så finns det ingenting som ger något som helst stöd för att det var en felobservation.
Mvh
Minnet är ett försåtligt ting. Vad vi vill tro eller tror oss tro påverkar vad våra minnesbilder. Just viljan att hjälpa till, som nog Rådén kan antas ha influerats av, kan också påverka minnesbilderna.
Om hennes observationer varit oberoende och minnet av dem återkallats i närtid hade de kanske varit tillförlitliga och risken för en förväxling liten. Men nu var det ju inte så. Det är fullt möjligt att Rådén verkligen såg Härm och Da Costa, men det är också fullt möjligt att hon tror sig ha sett dem och har blivit fullt övertygad om det, men att denna minnesbild är felaktig.
Flera andra debattörer har redan gett lite referenser som behandlar problemet. Det går säkert att hitta otaliga exempel i kriminalhistorien.
Det behöver ju för övrigt inte vara så att det är Da Costa hon förväxlat med någon annan, utan det kan ju också vara så att hon verkligen sett Da Costa i sällskap med någon som hon förväxlat med Härm eller senare blivit övertygad om var han.
Rådéns vittnesmål kan inte ignoreras, men det är bara ett relativt svagt indicium på att Härm möjligen förtiger att han vid ett tillfälle åkt tunnelbana med Da Costa. Styrkan eller svagheten i det indiciet påverkas inte heller av exempelvis fotohandlarparets osäkra Schröders vittnesmål.