Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Ja, allt fallerade, inga normala regler gällde, hatet piskades upp till nivåer som Goebbels skulle varit nöjd över, Hanna Olsson och de andra tokfeministerna bär ett stor ansvar men ytterst få har gjort avbön. Icke att förglömma Christian Diesen,s uttalande också.

"Bengt Nilsson, varför försvarar du en likskändare? En advokat med personlig moral tackar nej till att försvara en person, som saknar varje form av moral — han överlåter åt någon likasinnad med den misstänkte att utföra försvaret."

Olle Anderssons reflektioner över "barnvittnets" mor.

" Olle Andersson började emellertid tvivla på läkarnas skuld. Han berättar om sin reaktion när han första gången fick höra mammans berättelse.

- Är det här fundamentet, då vacklar det betänkligt.

Jag trodde att hon fabulerade, men jag sa det inte i sändning. Inför hennes vittnesmål tänkte jag att här kommer en kvinna som har vänt ut och in på sin smutsiga byk inför hela svenska folket. Hon måste känna sig fullständigt krossad. Jag hade väntat mig att hon kanske bara skulle sitta där och viska om sina upplevelser.

I stället bjöd hon på stor soloshow. Hon njöt av uppmärksamheten, vältrade sig i olika beskrivningar. Rätten var hennes scen, den här dagen ägde hon. Hon svamlade, driven av hämndbegär. Åklagaren kunde inte få stopp på henne. Hon summerade vad ett barn skulle ha sagt, men banden med förhören med barnet var borta. Det fanns ingen trovärdighet i det hon talade om! Mitt intryck var att hon inte var riktigt...

Olle Andersson hejdar sig ett ögonblick innan han avslutar meningen: ...inte riktigt stabil.

- Är det detta Anders Helin går till åtal på? tänkte jag. I pauserna lade jag märke till att flera av reportrarna kände henne. Jag blev oerhört förvånad över det. Man borde ha jävsförklarat delar av journalistkåren. Nu ägnade de henne i stället en mycket stor omsorg."

http://www.catrine2009.blogspot.se/2009/12/en-lynchmobb.html

Tråkigt nog fick den instabila människan ett alldeles förfärligt inflytande på processen som blev helt förödande för de två läkarna.

Citymördaren
Den 16:e eller 17:e juni 1984 träffar en bekant till CdC en väninna till da Costa som säger att
Catrine "stuckit med en kille som nyligen kommit ut från fängelset och Catrine har det bra där hon är." Men vem stämmer detta in på i förundersökningen? Jag kommer på en person, den sk "Citymördaren", som i slutet av juli 1984 hugger en prostituerad kvinna till döds i kulverten i Klaratunneln i City. Mördaren, som kom att kallas "Leif" i pressen var vid dådet 24 år gammal, han hade ett digert brottsregister, redan som 14-åring hade han skjutit ihjäl en socialinspektör. Leif hade lämnat kriminalvårdsanstalten den 10:e juni 1984, kvinnan som hävdade att Catrine lämnat stan berättade att hon träffat Catrine da Costa på kvällen den 12:e eller 13:e juni.

Enligt Leif själv befann han sig i sin lägenhet i centrala Eskilstuna under pingsthelgen, värt att notera är att Jan Ericsson, en annan bekant till CdC i sitt vittnesmål berättat att han kände Catrine "från sin tid i Eskilstuna". Det är oklart huruvida polisen kontrollerade Leifs uppgifter. Leif hade även en koppling till Södertälje där han greps efter mordet i Klaratunneln. Han missbrukade narkotika och hade sannolikt tillgång till bil vid tiden för mordet på Costa. Den 24:e juli grips Leif för rattfylleri och olaga hot men rymde kort därefter. Det framgår även av andra uppgifter att Leif byter namn kort efter mordet på da Costa.

Även frottéhandduken kan vara av intresse i sammanhanget, kanske något han ägde från sin tid i fängelse? Leif hade även fast sällskap med en kvinna under den här perioden, såklart användbart vid behov av ev alibi.

Mycket intressanta uppgifter men de passade ju inte in i det scenario som skulle snärja de två, det var väl därför det inte las ner något riktigt krut på det.

Något om Hanna Olsson, feministen som startade drevet och det som efterföljde.

" En nyckelmening i Hanna Olssons bok ”Catrine och rättvisan” (Carlssons 1990) är: ”Det man blundar för kan man inte handskas med”. Det är mycket Hanna Olsson blundat för när hon skrivit den boken! I princip allt som gick emot hennes förutfattade mening, grundad på en ideologi vars främsta ingredienser var ”män-är-djur”- feminism, klasshat och tro på förträngda minnen.

Hanna Olsson är utan tvivel en skicklig skribent. Själv tycker jag t.ex. att kapitlen som beskriver prostitutionen och synen på ”horan” förr och nu är utmärkta. Det är hennes specialområde, något hon kan och brinner för. Där har hon gjort en insats. Det är lätt att förstå att många som bara läst hennes skildring har ryckts med av hennes patos och trott på vartenda ord. Men tyvärr hör hon inte till dem som förutsättningslöst söker sanningen. Hon sorterar bort fakta som inte passar hennes tes.

Ett utdrag ur hennes artikel i DN (29.3.88), som hon själv med stolthet citerar i boken, illustrerar tesen ”män med makt skyddar varandra.”

Offret är en prostituerad kvinna och de två åtalade männen är läkare. Klass och könsfrågorna sätts här på sin spets. Män som yrkesmässigt tillhör en social elit misstänks för mord på en kvinna som har lägst rang i vårt samhälle. Detta faktum är det omöjligt att bortse ifrån i det här målet. Det finns med som en osynlig grund, både i hanterandet av målet och i diskussionen kring det.

Hanna Olsson utgår i sin bok från att de båda läkarna är skyldiga. Hon ger dem aldrig en chans. Hon sväljer – och säljer! - vilka amsagor som helst, från ”Barnets berättelse” till ”damen med hunden”, ”dagboksvittnet” och det förvirrade fotohandlarparet. Hon struntar fullständigt i att undersöka andra spår, män som fanns i Catrines telefonbok eller som berättat att de haft kontakt med henne vid den aktuella tiden. Läkarna som lustmördare motsvarade alltför väl en feministisk och socialistisk önskedröm. Det var oemotståndligt. Olsson gjorde en sammanfattning av den engelske rättspsykiatern Robert P. Britains beskrivning av ”den sadistiske mördaren” och försökte sedan pressa in Teet Härm och Thomas Allgén i den kostymen. Att svenska läkare i samband med den första rättegången utredde Härms och Allgéns personligheter och såg dem som normala och begåvade personer utan tendenser till våld kom Hanna Olsson också att använda som exempel på att maktens män skyddar varandra. Det föll henne inte in att det helt enkelt kunde vara en saklig professionell bedömning."

http://www.catrine2009.blogspot.se/2009/12/hanna-med-doktorshatten.html

När man låter ideologi leda ens tankar så kan det gå så här illa, problemet var att hennes sjuka resonemang fick ett alldeles för stort gehör.

Mja, är det inte allas vår krimprofessor som utgår ifrån det? Att Solnamannen styckat CdCs kropp i sin bostad och att det troligen skett i dennes badkar? Ja, att det varit en transportstyckning, dvs. defensiv styckning.

Det var ju inte precis så att det hade skett några dagar tidigare, parets upplevelse alltså.

Mjo, det verkar finnas en politisk dimension i PLs skriverier också, dvs. den unket reaktionära.

Menar att det generellt är så, när folk har en övertygelse.

Måste det innebära att läkarna är oskyldiga?

Bengt H Nilsson verkar ju själv ha varit övertygad om sin klients skuld: - Pirre, det lossnar snart! (ung. så)

Varför doftar detta av konspirationstänkande?