Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

För den som vill läsa förundersökningen som förekom under rättegången är det bara att klampa in i rättsarkiven i Stockholm.
Var där för ca 15 år sedan och läste igenom en ansenlig mängd pärmar, de levererades på ett rullbord.
Naturligtvis finns det uppgifter i den sk slasken, men mycket av det exvis Lindeberg ändå påstår faller om man går igenom den offentliga utredningen.

Förundersökningen som åberopades som bevis mot läkarna borde vara offentlig. Borde väl vara ett par tusen sidor, skulle jag tro?

Sen finns det material (säkert flera tiotusentals dokument) som tillkommit sedan läkarna friades, detta material är skyddat av sekretess eftersom det är del av en ännu inte avslutad förundersökning, eller något i den stilen.

Ok, så kan det naturligtvis vara! Ett par tusen sidor? Då är det alltså uteslutet att begära ut den, med tanke på kostnaden..
Är det någon som vet om domen finns upplagd på nätet? Annars vore det kanske läge att begära ut den och slänga upp på t.ex Piratebay..

Ge gärna exempel på det du menar faller av det som Lindeberg påstår.

Jag gissade lite när jag skrev ett par tusen, men jag tycker det känns lite som att ju svagare bevisning som finns - desto mer sidor innehåller förundersökningen (Arbogamorden någon?). Teoretiskt så skulle förundersökningen mot läkarna kunna vara på femhundra sidor bara - vad vet jag? - men det kanske finns någon här som har koll på exakt hur många dokument den inkluderar?

De särklass galnaste uppgifterna kom från Christina kom i polisförhöret den 7 augusti 1986. Man kan faktiskt inte annat än börja fnissa i mjugg när hon börjar prata om just kokainlangning, häxkonstmästaren Magnus Badh, och hur Thomas ska ha gillat "uppföljaren till Indiana Jones och jakten på den försvunna skatten" (som ju innehåller en väldigt lång scen med blodsoffer under en svartmässa).

Jag har ibland börjat fundera över om det inte helt enkelt var så att Christina bara ville testa hur långt hon kunde gå. Hon kanske bara törstade efter uppmärskamhet, och fick stilla sin hunger på sådan när hon satt och pratade med Polisen.

Helt korkad verkade ju hon inte vara, när hon insåg att hon skenat iväg för långt i sina fantasier beträffande de där dödskallarna som Karin ska ha sett på Teets arbetsrum. Enligt polisförhöret med Christina den 7 augusti 1986 skulle ju Karin någongång vid årskiftet 85/86 ha pekat på tomteskelettet i "Tomteboken". Det var ju bara det att vid den tidpunkten så fanns inte Tomteboken längre hos Christina, eftersom den var kvar i Thomas lägenhet som hon och dottern Karin flyttade från vid årskiftet 84/85. När Per-Åke Larsson då bad att få titta i den där tomteboken, drabbades förmodligen Christina av panik.Hon hade ju inte längre boken, och hade inte heller haft den vid den tidpunkt hon sagt att barnet ska ha tittat på bilden av tomteskelettet. Hon måste ha insett att hon var ute på tunn is, så nu börjar "Jakten på den försvunna Tomteboken". Hon ringer till Thomas och undrar ifall hon kan få besöka hans lägenhet av "nostalgiska skäl". Men Thomas vägrar. Några månader senare kommer han hem till sin lägenhet och finner att Karins före detta skötrum, där Tomteboken förvarades, hade genomsökts och vänts upp och ner. Tomteboken saknades. Förstås.

Guillou skriver lite om justitiemordet i dagens Aftonblad. Finns ej på nätet.

Han jämför Stalintidens processer med agerandet mot läkarna. Att t ex lögnaren Hanna Olsson belönades och blev hedersdoktor.

Enligt min mor så fanns det igår en artikel i Expressens söndagsbilaga om hårstråna från handduken, och hon som arbetade med att analysera dom, eller något i den stilen. Ska rapportera med när jag läst det.

JK har kommit in med ett yttrande i skadeståndsmålet. Värt att notera är att JK INTE kommer att göra någon preskriptionsinvändning om målet överklagas (om inte särskilda skäl föreligger).

Alltid något!

http://www.andersagell.se/pdf/AA_Sty...nde_081219.pdf

http://www.metro.se/se/article/2009/...8-45/index.xml

Denna artikel är intressant även om den inte behandlar da Costa. Artikeln tar upp alla de som friats i USA av DNA-tekniken. Men överför man det på Sverige så ser man att det inte funkar likadant. I Sverige är man dömd för tid och evighet oavsett vad teknisk bevisning säger. Trodde aldrig jag skulle yttra dessa ord men USA har tydligen en del att lära Sverige vad gäller rättssäkerhet.

Vill sig allt väl?

Men beror nog inte på att JK anser bedömningen beträffande preskriptionen är korrekt utan för att de är så säkra på att nå framgång med sitt bestridande i tingsrätten och inte få en lång process i Hov R.....