BangTheDrum: "ganska nykter" klockan 10.05: tack för morgonens skratt... Ett enkelt skrivfel?
Dingalinga skrev något som är helt sant: varje fall är ett enskilt fall. Allt är dessutom konkret. Att peka på andra skräckexempel är ett retoriskt knep. Det är väl mest Daddy som hållit på med sådant, men jag tror mig ha sett en del liknande även på motsatt håll - kan inte belägga det just nu, men just det där att måla upp ett skräckscenario (titta på det här fallet, det sociala lyssnade inte på barnet och mamman och nu är de döda) är såklart inte hederligt. Det är inte heller hederligt att påstå sig ha blivit misshandlad om man inte har blivit det. Men allt sånt rinner förstås ut i sanden.
Om man varit med om något som har anknytning till daddyfallet, är det väl lätt hänt att man läser in saker som inte finns där, eller övertolkar, eller vill en massa saker. Det är därför det är så viktigt inom journalistiken att de som skriver om ett visst ämne inte själva är för involverade i en liknande tvist. Men det här är ju inte journalistik, för all del.
Att de samhälleliga institutionerna kan fela är ju självklart, och det måste ofta vara svårt för det sociala - det blir förstås ett större ramaskri om ett barn råkar illa ut för att man underskattat en risk, än om en pappa har övervakat umgänge tills vidare och för säkerhets skull. Att bedöma vad som är en befogad oro och vad som är en överdriven oro är svårt. Daddy hade besöksförbud för sitt ex under en tid, han har skrivit en väldig massa grejer om exet i sin blogg osv, för mig är det omöjligt att inte känna sympati för exet, inte minst eftersom man inte fått höra hennes egna ord (vilket är bra, jag tycker - dubbelmoraliskt nog - att vårdnadstvister inte ska diskuteras på nätet, förhör med barn ska inte läggas ut på nätet, barn ska inte utsättas för en sådan offentlighet. Därför skriver media nästan aldrig om vårdnadstvister).
Dingalinga skrev något som är helt sant: varje fall är ett enskilt fall. Allt är dessutom konkret. Att peka på andra skräckexempel är ett retoriskt knep. Det är väl mest Daddy som hållit på med sådant, men jag tror mig ha sett en del liknande även på motsatt håll - kan inte belägga det just nu, men just det där att måla upp ett skräckscenario (titta på det här fallet, det sociala lyssnade inte på barnet och mamman och nu är de döda) är såklart inte hederligt. Det är inte heller hederligt att påstå sig ha blivit misshandlad om man inte har blivit det. Men allt sånt rinner förstås ut i sanden.
Om man varit med om något som har anknytning till daddyfallet, är det väl lätt hänt att man läser in saker som inte finns där, eller övertolkar, eller vill en massa saker. Det är därför det är så viktigt inom journalistiken att de som skriver om ett visst ämne inte själva är för involverade i en liknande tvist. Men det här är ju inte journalistik, för all del.
Att de samhälleliga institutionerna kan fela är ju självklart, och det måste ofta vara svårt för det sociala - det blir förstås ett större ramaskri om ett barn råkar illa ut för att man underskattat en risk, än om en pappa har övervakat umgänge tills vidare och för säkerhets skull. Att bedöma vad som är en befogad oro och vad som är en överdriven oro är svårt. Daddy hade besöksförbud för sitt ex under en tid, han har skrivit en väldig massa grejer om exet i sin blogg osv, för mig är det omöjligt att inte känna sympati för exet, inte minst eftersom man inte fått höra hennes egna ord (vilket är bra, jag tycker - dubbelmoraliskt nog - att vårdnadstvister inte ska diskuteras på nätet, förhör med barn ska inte läggas ut på nätet, barn ska inte utsättas för en sådan offentlighet. Därför skriver media nästan aldrig om vårdnadstvister).