Citat:
Ursprungligen postat av JanHemming
Nej det spelar väl ingen roll. Kan du för en oinsatt beskriva på vilket sätt morsan är för galen för att ta hand om barnet?
Personligen tror jag inte mamman är galen. Däremot tror jag hon står under starkt inflytande av sin moder och hon slits mellan att vilja lösa detta och stark påtryckning från modern.
Men det kvittar, sitta här och spekulera och kasta skit tar inte detta någonstans. Det som är viktigt är hur man ska gå vidare för barnets bästa. I min värld innebär det att
1. Barnet ska ha rätt till kärlek och umgänge med båda sina föräldrar
2. Det ska lösas omgående
3. Med så lite stress som möjligt för barnet.
Uppenbarligen är det ett önsketänkande i nuläget efter 2 och 3 inte fungerar på grund av mammans inställning, och därutav är 1 inte lösbart.
Jag antar det är denna inställning i nuläget tagit och därför hamnar det hela i någon form av moment 22.
Men det räcker inte, det det måste dras vidare. J säger sig inte ha någon annan stans att gå, utredningen kommer ingenstans eftersom mamman inte vill mer utredning.
Vems är ansvaret nu, vilken myndighet ska gå in och hjälpa, och det djävlaranamma fort! för det har barnet rätt till! Ett barn ska inte behöva vänta sähär länge för att få rätten till sina föräldrar, när inget i några utredningar pekar på att någon förälder är olämplig!
Trots det står det hela och trampar vatten... Hur kommer detta sig*?