Daddys, Slutstriden har börjat....

På vilket sätt skulle hon behöva avprogrammeras menar du? Vet du på vilket sätt LVU är menat att användas? Jag tvivlar på att lagarna har skrivits om så att flickan kan LVU:as bara för att ni anser att flickan har blivit hjärntvättad av mamman och mormorn att tycka illa om daddy, för jag antar att det är det du menar.

Skönt att ni bestämt vilka familjer ni vill ha du och ditt ex.´Men jag antar att allt sker på friviligbasis?

DET är steg 1. I just JR´s falla är det bara sjukt. Han försöker ju skada sitt barns mor. Han använder deras gemensamma barn som vapen sen 5 år. För mig är det psykopatvarning. Så gör man inte mot någon i familjen. Gör man så, så är man ingen familj.

Så ta du och chilla med din förnumstighet.

Nej, jag vet inte hur LVU är menat att användas här. Jag känner bara att mamma och framför allt mormor har haft en stor och betydande roll för hur flickans syn på pappan "ska vara" och det gav mig känslan av att hon kanske behöver skyddas från det. En mamma som rymmer två gånger - dvs, först ska flickan ifrån skola och allt annat för att komma till UH för att sen ha en mamma som bara ska rymma därifrån (omställning nr 2 och 3 i den här soppan). Hur mår barnet när hon ska hatta som mamman vill?

Ja, barnet verkar må mycket dåligt. Bra att mamman sg det och tog bort barnet från det som barnet mådde dåligt av. ¨Det gör sunda föräldrar. Och vad ngon av oss än tycker om mammans handlande så är det så att hon känner sitt barn bäst av alla.

Berätta mer om barn som blivit LVU-ade pga föräldrarnas oförmåga att samarbeta.
Jag har aldrig hört talas om det fenomenet. Och du vet flera styckna?

Mina barns andra förälder och dess familj är och kommer alltid förbli en viktig del i barnets liv, då är det min skyldighet som god förälder att setill att det även är så i framtiden, annars så ska jag inte ha ha vårdnaden om mitt barn.
Om jag blir sambo med en förälder som har barn sedan tidigare så har jag även ett vuxenansvar gentemot dessa barn att tillse att de har en fortsatt bra relation till sin andra förälders familj.
Jag anser att den förälder/vuxen som inte kan sätta ett barns bästa i första rummet är olämplig.

Varför kan inte JR tahand om barn enligt dig?

Men mamman gick med på att vistas där, återkom och skrev på någon slags försäkran om att hon skulle stanna kvar och blev där i sju veckor. Det är vad hon gjorde först innan hon avbröt vistelsen. Hon måste ha varit motiverad och gett det en chans i alla fall.

Vad som sen hänt är ju höljt i dunkel. Nanglar verkar ha blivit väldigt insatt i vad som hänt på UH så h*n kanske kan ge svar.

Vad är det egentligen mamman skrivit på?

Det som står i dokumentet anger inget annat än att mamman skrivit på för att hon ska återvända till UH. Det gjorde hon ju. Det kan var så som vissa här säger. Men det är verkligen inte det som står i dokumentet.

Man kan inte länka till något som inte ligger ute på nätet, de dokumenten måste du, liksom övriga har fått göra, själv rekvirera.

Då kan du inte heller kalla dem sanning

Jamen R, vad har PP för övrig erfarenhet av hur det kan vara ur andra perspektiv? Jag håller väl inte med om allt hon skriver, men så såg min bild ut när jag skilde mig. Det ville jag ge det viktigaste i mitt liv, dvs barnen.

9 år senare så är det omöjligt för mig att ens se barnens pappa. Inte för allt han gjort mig. Jag kan leva med det. Utan för att han har en så vriden inställning till mig och vårat gemensamma föräldrarskap. Våra barn är så sköra av allt skit de får höra om mig hos pappan. Jag har slutat ens försöka vara förälder med honom. Det är totalt meninglöst. Om jag säger något som typ att jag tror att våra barn kanske behöver egentid med oss båda ibland, alla 3 har efterfrågat det, och jag tycker det är vettigt. Så blir exets version till barnen att jag inte vill ha barnen. Jag orkar inte med att ha alla 3 på engång osv, osv. Det enda jag ville var att försöka ge våra barn det de efterfrågat. Det är ju inte direkt så att de bad oss ta ner månen. Eller ett av våra barn behöver stöd i ett speciellt ämne. Pappan är jätteduktig på det ämnet, dessutom är han mer pedagogisk än vad jag är. Jag frågade om han kunde ta huvudansvaret just för det. Visst sa han (ibland funkar det ). En vecka senare fick jag ett sms om att jag var en skitstövel som inte ens kunde lära vårt barn i detta ämne.

Jag är en tigrinna i mitt föräldrarskap. Och någonstans så har jag gjort rätt. Just i dag sa mitt äldsta barn: Mamma, det är så skönt med dig, för du pratar aldrig illa om pappa. Säger du något så är det om hur bra han är på vissa saker. Det är faktiskt skönt att slippa höra allt skit. Jag tar det för vad det är. Hxn är tonåring så humöret skiftar kan man väl säga. Men hxxxs känsla just då.

Precis den här fällan tycks JR ha hamnat i med sitt ex. Han kan ju inte tro att mamman ska tycka att han är en hyvens grabb, när han ibland sitter i dygn och skriker ut om vilken galning mamman är. År efter år. Å så nu då. Med rapporteringar till kompisarna här om att mamman är i princip helt psykotisk och mormor borde ha tvångströja. Finns det verkligen någon som tror på det? Och hur tänker ni att mamman ska finna förtroende för JR igen.

Jag tror att JR har en hang up på mamman. Det är det största problemet. Om han kan lägga det åt sidan och vara pappa så skulle det vara det bästa för barnet.

Tror du inte jag inser att det kan se annorlunda ut? Mina föräldrar pratade inte på flera år efter sin skiljsmässa, kunde inte ens komma samtidigt på en födelsedag, jag är fullständigt medveten om hur det påverkar barn och föräldrarskap, hur tror du jag insåg vad jag INTE skulle göra vid en seperation?

Va?