Citat:
Ursprungligen postat av sebnie
Låter konstigt. Gallras inte sådana uppgifter 10 år efter brottet?
Eller kan luftfartsverket även se gallrade uppgifter?
Fram till den 31 december 1999 registrerades uppgifter om bl.a. påföljder för brott i polisens person- och belastningsregister, vilket i huvudsak reglerades i
Lag (1963:197) om allmänt kriminalregister,
Lag (1965:94) om polisregister m.m.,
Kriminalregisterkungörelse (1973:58) och
Polisregisterkungörelse (1969:38). Dessa författningar har upphört att gälla, men vissa bestämmelser (om gallring och registerutdrag) i kriminalregisterlagen skall fortfarande tillämpas enligt övergångsbestämmelserna eftersom uppgifter fortfarande kvarstår i registret.
Från och med den 1 januari 2000 registreras uppgifter om bl.a. påföljder för brott i ett nytt belastningsregister som i regleras i
Lag (1998:620) om belastningsregister och
Förordning (1999:1134) om belastningsregister. Även uppgifter om tillträdesförbud och besöksförbud registreras i belastningsregistret, trots att uppgifterna i sig inte avser ett begånget brott. Vissa bestämmelser (om vilka som har rätt att få ta del av uppgifter, tystnadsplikt m.m) i den nya lagen skall även gälla för de uppgifter som kvarstår i det äldre registret.
Gallringbestämmelserna för dessa olika register skiljer sig åt.
I det äldre registret gallras (i bemärkelsen förstörs) uppgifterna i princip först då en person antingen uppnår en ålder av 80 år eller avlider. Dock så
avställs uppgifter äldre än 5 resp. 10 år (beroende på påföljd för det brott som föranlett registreringen) och visas därmed inte vid vanliga registerutdrag, under förutsättning att inga nya uppgifter tillförs. I utdrag som begärs av domstol och åklagare tas alltid
avställda uppgifter med beträffande verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning. Polisen kan inte rutinmässigt ta del av
avställda uppgifter vid vanlig slagning i detta register, trots att uppgifterna finns där. Sedan polisregisterlagen upphävdes är det endast justitiekanslern, justitieombudsmannen och datainspektionen som med stöd av de fortfarande tillämpbara bestämmelserna i kriminalregisterlagen i
särskilda fall kan begära ut fullständiga utdrag (inkl.
avställda uppgifter). Tidigare så medgav den numera upphävda polisregisterlagen att även andra myndigheter såsom rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, allmän åklagare, länsstyrelse, länsrätt m.fl. eller andra av regeringen särskilt utpekade myndigheter kunde begära ut motsvarande utdrag. Om detta är ett förbiseende eller ett medvetet beslut av lagstiftaren ska jag låta vara osagt, men konsekvensen av detta är bl.a. att Säkerhetspolisen numera saknar lagstöd för att ta del av
avställda uppgifter i det äldre registret i samband med att de inom ramen för sina säkerhetsprövningar gör registerkontroller enligt säkerhetsskyddslagen.
I det nya belastningsregistret så har bestämmelserna om gallring skärpts avsevärt av integritetsskäl, och en uppgift gallras (i bemärkelsen förstörs) antingen 5 eller 10 år (i vissa fall 3 år) efter det att den har införts under förutsättning att inga nya uppgifter tillförs. Uppgifter om frihetsberövande påföljder gallras 10 år efter frigivningen. Om nya uppgifter tillförs så gallras ingen av uppgifterna förrän gallringstidpunkten inträffar för den senast registrerade uppgiften, detta gäller dock inte om den tillförda uppgiften avser penningböter. En uppgift skall dock i regel gallras senast 20 år efter den dom eller beslut som föranlett registreringen.
Uppgifter som fram till den 31 december 1999 registrerades i det äldre registret får enligt enligt övergångsbestämmelserna kvarstå i detta register under 20 års tid. Enligt författningskommentarerna till den nya lagen ska uppgifter i det äldre registret successivt överföras till det nya under denna tid, vilket jag är ytterst tveksam till om det kommer att ske. I många fall kommer det att innebära att gallringskriteriet för
avställda uppgifter uppfylls och därmed utplånas direkt vid en överföring. Polisen vill nog hellre sitta på dessa uppgifter fram till år 2020.
Något som ofta förbises är att de flesta uppgifter som registreras i polisens belastningsregister även registreras hos Brottsförebyggande rådet, som sedan år 1994 ansvarar för den officiella kriminalstatistiken i Sverige. I BRÅs lagföringsregister finns uppgifter om samtliga personer som lagförts i Sverige sedan år 1973. Uppgifterna gallras aldrig men lyder under sträng sekretess och får i princip bara lämnas ut för forskningsändamål (jfr 9 kap. 4 § sekretesslagen, 1980:100). Lagföringsregistret kan bl.a. användas för undersökningar som denna
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article165744.ab
En vanlig missuppfattning är att många tror att Säkerhetspolisen har ett eget separat belastningsregister som aldrig gallras och som innehåller allsköns uppgifter från tidernas begynnelse. Så är inte fallet. I grundförfattningen till
Polisdatalagen (1998:622) framgår det av 36 § att "
Det får inte föras något annat rikstäckande register över brottmålsdomar än belastningsregistret.". Denna lydelse togs förvisso bort i och med
Lag (2000:349) om ändring i polisdatalagen (1998:622) för att möjliggöra införandet av SIS-registret som även det i vissa ärenden kan komma att innehålla domar i brottmål, men visar ändå på lagstiftarens intentioner. Dessutom är det ointressant för Säkerhetspolisen om någon blev lagförd för 20 år sedan efter att ha stått och pissat i grannens blomsterrabatt, lurat till sig bostadsbidrag eller slagit någon på käften, såtillvida att vederbörande inte vid tillfället var föremål för något ärende hos dem. Säkerhetspolisen registrerar de uppgifter som behövs för den verksamhet de bedriver, och dit hör i allmänhet inte denna typ av uppgifter.
När det gäller kocken som sparkades från sitt jobb efter att Luftfartsverket genomfört en säkerhetsprövning, så visade det sig att han dels hade dömts för misshandel år 1979 när han som 15-åring skjuter sin kompis i benet med ett luftgevär. Men han hade även dömts för misshandel till villkorlig dom i förening med böter den 12 mars 1998 efter att ha bitit sin styvson i kinden. Ungefär 8 månader senare, den 27 november 1998, beslutar Luftfartsverket att han är olämplig ur säkerhetssynpunkt, efter att ha fått tagit del av uppgifterna från Registernämnden. Det är möjligt att Registernämnden i sin relevansbedömning ansåg att eftersom brottet var färskt och att han fortfarande var under villkorlig prövning så skulle uppgifterna om misshandel rapporteras till Luftfartsverket, vilket vanligtvis inte görs i fråga om sådan brottslighet.
En intressant jämförelse kan göras med vad som framkom i samband med incidenten vid Oskarshamns kärnkraftverk i maj 2008, där två män mer eller mindre blev utpekade som terrorister efter det att mätutrustningen i inpasseringskontrollen visade spår av sprängmedel på en medhavd plastpåse. I efterspelet framkom det att Säkerhetspolisen inte haft något att anmärka på i samband med den registerkontroll som genomfördes med stöd av säkerhetsskyddslagen av de båda männen. Detta trots att belastningsregistret beträffande en av männen sedan 20 år tillbaka innehöll uppgifter om både det ena och det andra, i form av nio domar som omfattade grov misshandel, narkotikabrott, stöld, rattfylleri, olaga hot, varusmuggling, häleri, olaga alkoholförsäljning, brott mot knivlagen, grov stöld, grov vårdslöshet i trafik, brott mot vapenlagen, olovlig körning och övergrepp i rättssak. En del av domarna var relativt färska, bland annat den från år 2002 där han dömdes mot sitt nekande till tre års fängelse efter det att han vid en uppgörelse i den kriminella mc-världen tillsammans med andra personer tvingat en man att klä av sig naken för att sedan under två timmar grovt misshandla honom med sparkar och slag i huvudet med ett basebollträ i aluminium och en stålbatong. År 2005 döms han återigen, denna gång för narkotikabrott.
Det här var uppgifter som Svenska Kraftnät (som begärt säkerhetsprövningen av mannen) aldrig fick ta del av. Han arbetar inte längre kvar vid kärnkraftverket.
Citat:
Registernämndens verksamhetsberättelse år 2007, s. 3
[...]
Som framgår av tabellen har antalet inkomna ärenden inom området skydd mot terrorism ökat kraftigt och var 2007 det högsta under den senaste femårsperioden. Ärendena avser framför allt kontroller som begärts beträffande medarbetare vid flygplatserna och kärnkraftverken. Eftersom dessa kontroller avser skydd mot terrorism, lämnar nämnden i dessa fall bara ut uppgifter som har relevans för den frågan. Det innebär att nämnden i dessa fall inte lämnar ut uppgifter om annan brottslighet (även allvarlig sådan och sådan som kan innebära säkerhetsrisker utifrån andra utgångspunkter än skyddet mot terrorism) som bedöms sakna relevans för frågan om någon utgör en risk i terrorsammanhang. Mot bakgrund av den allmänna debatt som varit kring frågan om säkerheten vid kärnkraftverken vill nämnden framhålla att vad nu anförts innebär att t.ex. uppgifter om brott som kan tyda på alkoholproblem normalt sett inte lämnas ut vid kontroll till skydd mot terrorism. På liknande sätt förhåller det sig när det gäller kontroll av medarbetare vid flygplatser. Vid kontroll till skydd mot terrorism avseende personal vid flygplatser lämnas normalt inte ut uppgifter om t.ex. stöldbrott eller andra förmögenhetsbrott, misshandel eller brott som kan tyda på alkoholproblem. Även om Registernämnden är medveten om att nuvarande ordning bygger på förutsättningen att registerkontroll utgör en del i säkerhetsskyddet i den mening som säkerhetsskyddslagstiftningen avser, ifrågasätter nämnden om den nuvarande ordningen när det gäller registerkontrollen avseende personal vid kärnkraftverken och flygplatserna är lämplig. Nämnden föreslår att regeringen överväger frågan.
[...]