27år och jurist, värdelöst?

Det där tror jag är skitsnack. Det finns extraordinära personer inom alla åldrar. För att lyckas som jurist är det bäst att börja så tidigt som möjligt. Dels för att orka ta all skiten och indoktrinera sig själv och komma igenom utbildningen. Dels för att ha rätt erfarenhet när man sedan också uppnår mognaden. Börja 22 år gammal är att börja med tre förlorade år.

Tror att de som lyckas som är äldre har erfarenheter som motsvarar lagboken och praktikplatser på olika sätt. Eller om man är idealist i extrem bemärkelse. Kanske har de vetat hela tiden att de vill bli jurister och är förberedda på det sättet.

Generellt är det ingen idé att tänka på att bli jurist om man är 20+. Förr i tiden började man redan i femtonårs ålder med att sitta med i rättegångar och göra någonting som kan sägas svara mot vår tids notariemeritering.

Men idag är det ju en byråkratisk sossestat där "alla ska med" så i princip finns det ju inga hinder för att börja sent. Ens om du börjar vid 40. Uppfattar det inte som att Sverige har någon åldersgräns på notariemeritering. Här i Italien är gränsen typ 35 har jag för mig, i varje fall finns det en klar gräns.

Skulle satsa på att bli någonting annat om jag vore du!

Vad menar du är risken att börja för sent då? Lite svårt att utläsa om du bara anser att det "känns" fel, eller om arbetsmarknaden skulle vara stängd för TS.

Själv var jag 24 när jag började plugga och det måste erkännas att jag kände mig gammal på plugget då. Jag hade gjort lumpen och jobbat i fyra år med data innan jag ville göra något annat. Nu är jag 29 och precis nyutexad, mitt intresse inom juridiken ligger mot affärsjuristhållet och bara på en intervju på advokatbyrå med sådan inriktning har det varit en fråga om min ålder. På Vinge frågade de hur jag skulle känna att ta order från yngre (och kvinnliga!) biträdande jurister... Ingen annanstans har någon byrå tagit upp min ålder varför det inte verkar som om det är några problem att vara lite äldre.

Nej nej nej Mahmud, det menar jag absolut inte! Mycket intressant och lärorikt med ditt perspektiv. Jag bara säger att jag har haft två vändor där jag tänkt börja plugga juridik, senast i våras och förra gången våren innan jag fyllde 24, för två år sedan, och valt bort det stenhårt. Alla skäl jag har till att avråda någon från att börja senare har att göra med själva studierna och inte alls med möjligheterna i arbetslivet, även om det flyter ihop i inlägget. Det flyter ju ihop en hel del i verkligheten också med alla betalda vidareutbildningar. Jag menar att man bör fråga sig själv på allvar om man som de sa på Vinge kan tänka sig att ta order från yngre kvinnor, tex. Vad blir nästa steg? Undanskyfflad på ett litet kontor utan fönster? Sedan säger det sig självt att ju tidigare man börjar, desto mer erfarenhet får man. Rollerna verkar å ena sidan inte så intellektuella och eftertänksamma, men å andra sidan inte tillräckligt praktiska för att vara skit samma.

Så här säger jag: Det verkar mest som att man ska ha varit inställd på att bli jurist sedan barnsben och att man ska ha satsat allt på det sedan högstadiet, och det kan vara värt att ta med det i beräkningarna innan man hoppar på själv. Möjligheterna att tänka utanför boxen ser jävligt små ut i mina ögon. Man ska vara paragrafryttare för hela slanten. Ska man slava på det sättet är det bäst att bli inkörd tidigt. Och att man har samma infantila fantasier om att "bli advokat" osv. som man hade på lågstadiet. Som sagt, det finns alltid undantag, men måste man fråga här om det är någon bra idé att börja vid 22 så tror jag att det finns betydligt bättre lösningar. Som jag förstår karriären som jurist alltså.

Risken med att börja sent är att man ledsnar och faller av. Hamnar utanför. Tar halvtaskiga betyg. Ångrar sig. Blir, precis som trådskaparen själv formulerar sig, värdelös.

Sedan tror jag att det går en gräns någonstans för vad som ser bra ut för byrån. Att ha en fyrtioåring anställd som inte har gjort någonting är nog inte så önskvärt. Det gäller ju att hugga för sig också, och det vet vi att de bästa bitarna försvinner snabbast. Har du suttit och slavjobbat sedan du var 22 23 så tror jag att du är löjligt mycket mer eftertraktad vid 29 än om du är nyutexad.

Det kan vara annorlunda inom systemet pga brist på arbetskraft. Och där märks det rimligtvis inte heller, eftersom alla är rätt gamla och det inte krävs några meriter från byråer och nöjda kunder. Så länge det faktiskt är så i Sverige att man kan notariemeritera sig oavsett ålder.

Du måste ha varit riktigt sugen som började vid 24. Då tror jag inte att det finns risker riktigt i samma utsträckning. Eller vad säger du själv, känner du dig värdelös?

Snacka om att tänka "i boxen". TS karriär i dagsläget är magsår vid 30, skrumplever vid 40, KOL vid 50 och slutligen död strax innan 65. Han kommer under den här tiden att arbeta kväll fem av veckans dagar och aldrig ha en fast månadslön som överstiger vad kursjumbos från juristprogrammet i Örebro får i ingångslön. Slutar det med att han sitter på länsstyrelsen och handlägger övningskörningsbevis är det "att lyckas" i jämförelse med många av de som inte tar sig ur restarangbranchen. Men allt under delägarskap i Vinge eller motsvarande skall kanske benämnas "värdelöst"?

Bra skrivet.

De där vill jag ha källa på. Tack. Eftersom du får och har mig veterligen aldrig fått sitta i en rättegång så länge du inte är myndig.

Möjligvis häxprocesserna på 1600 talet, men inte denna delen av tidräkningen.

När man läser dina inlägg på denna tråd blir man mörkrädd pga av alla hinder och stela stereotypiska normer som du målar upp. Jag säger inte att du har fel i ditt resonemang, men det är inte särskilt intelligent att resonera så stelt om ålder korrelerat till lyckad karriär (vad nu det betyder egentligen). Man kan visst driva sitt egen byrå och tjäna mkt pengar istället för att slava på Vinge och slicka röv i flertal år för att i slutändan tappa sin personlighet och långsamt men säkert transformeras till en robot.

All credit åt de jurister som går sin egen väg istället och tänker mer som entreprenörer istället för det utpräglade sekbeteende som finns på jurist- och ekonomibyråer.

Ok, då förstår jag dig nog lite mer. Fast du verkar ha en extremt konstig bild av vad det innebär att plugga juridik. Du får mycket fina betyg om du sitter vanliga kontorstider. Åldern kan ju då hjälpa både genom att man har arbetat upp en motivation att plugga vidare (som jag) samt att du fått disciplinen att sitta hela dagar och göra något (som jag). Jag hade 4.66 av 20 i snittbetyg från gymnasiet, så det säger väl lite om hur motiverad jag var då och hur bra det var för mig att jobba några år innan jag pluggade vidare.

Rent generellt märker jag en större motivation hos de som väntat något eller några år med att plugga, men väntar man för många år sjunker den sedan. De i vår kull som gick direkt från gymnasiet har lyckats klart sämre än de som väntade några år. De som väntade ungefär 10 år har lyckats ganska dåligt de också.

håller med dig, de som var hungrigast och prestrerade bäst och verkligen ville något, de var de med ett antal års erfarenhet. Som verkligen visste vad de ville.

Jaja... Jo visst, i princip har du rätt. I princip... Sant att det är ointelligent att fästa sig vid ålder, men bara till en viss punkt. Som sagt, åren man "väntar" kan lika gärna vara bortkastade till slut. Ligger mycket i det du säger, håller med om att robotkarriärerna inte precis lockar. Rädd för att du är något naiv dock. Sverige är fortfarande ett utpräglat klassamhälle. Det är där jag känner att man måste klamra sig fast vid någonting, ålder eller vad man än har.

Och den där källan minns jag inte. Det var något jag läste för ett par år sedan. En av söktermerna jag använde var "dommarbanan". Jodå, det stod så. Grabbarna, adliga eller från dommarsläkter, fick börja med ett slags tingsittande redan vid femton, om det inte till och med stod tretton. Du får tro vad du vill och söka vidare själv om du är intresserad. Det är väl bara att ringa till receptionen på tex. Svea Hovrätt och fråga om det inte finns någon som kan sånt här.

Tackar också Mahumd för intressant och berikande svar! Bra att det finns folk som vet vad de snackar om som uttalar sig också! Jag kommer in mer som en filosofisk strimma kan man säga. Det är det jag tycker är värdet med fb, det är ett sätt att få perspektiv och se saker man inte såg innan, tack vare de eminenta fb-rävarna.

haha sluta röka på, dra till Norge och rensa fisk istället...

Filosof my ass.

Röka på? Filosof my ass? Rensa fisk? Jag får ju nästan intrycket av att du tyckte det var något fel... Men vem fan bryr sig. -> Mr. Jidder4life