Ett av de drag som utgör mig som person mest är att jag alltid är behärskad/lugn/fokuserad och alltid tänker före aktion. Detta innebär inte att jag är seg inför aktion, snarare tvärtom, jag brukar alltid vara först ut med lösningar inför radikala problem och liknande. Jag har en slags förmåga att snabbt i olika situationer kunna tänka mig olika alternativ som "löser" situationen, hur efterspelen för de olika alternativen blir och så vidare.
Alltså, detta är något som är jätte bra och som jag är mycket tacksam över, men ibland så är det också rejält jobbigt. Detta bidrar bland annat till att jag verkligen aldrig tar till nävarna, jag kan uppfattas som paranoid (inte mycket) eftersom jag alltid tänker på vad som "skulle kunna hända", detta behöver inte alltid vara riskabla saker utan annat också.
Om vi säger att det kommer ett gäng som börjar tjaffsa så lyckas jag alltid ta mig ur situationen verbalt, jag sväljer alltid min heder framför slagsmål.
Jag tycker helt enkelt inte att det är värt riskerna, jag kanske får myndighets problem, jag själv får skador, min "motståndare" får skador, skadestånd och gud vet vad. Därför slåss jag i princip aldrig.
Detta gör att jag många gånger får känna mig kränkt, även om jag själv egentligen har vunnit. Jag går på thaiboxning, har gått på boxning och provat en rad olika sporter. Totalt lite drygt 3 år med thai/boxning så jag skulle utan problem kunna sänka de flesta som jiddrar.
Mitt analyserande tankesätt gör också att jag ibland drar mig från diskussioner då jag när "motståndaren" talar redan tänker ut olika sätt som diskussionen kan sluta på och inser att ingen av oss tjänar på att fortsätta, och jag ger mig.
Jag hoppas ni förstår vad jag menar, det jag är ute efter med den här tråden är att höra lite spekulationer kring hur jag skulle kunna lära mig att tända till så att säga.. En gång gick det till och med så långt att jag lät en snubbe spotta på mig, och jag var ändå full, skulle förmodligen kunnat golva honom och hans kompisar själv men jag låter alltid bli eftersom det inte är värt det.
Men nu börjar jag undra om detta beteende kanske skadar min egna moral och att det kanske visst skulle vara värt att sätta högern över näsan på den där kaxige araben..
Alltså, detta är något som är jätte bra och som jag är mycket tacksam över, men ibland så är det också rejält jobbigt. Detta bidrar bland annat till att jag verkligen aldrig tar till nävarna, jag kan uppfattas som paranoid (inte mycket) eftersom jag alltid tänker på vad som "skulle kunna hända", detta behöver inte alltid vara riskabla saker utan annat också.
Om vi säger att det kommer ett gäng som börjar tjaffsa så lyckas jag alltid ta mig ur situationen verbalt, jag sväljer alltid min heder framför slagsmål.
Jag tycker helt enkelt inte att det är värt riskerna, jag kanske får myndighets problem, jag själv får skador, min "motståndare" får skador, skadestånd och gud vet vad. Därför slåss jag i princip aldrig.
Detta gör att jag många gånger får känna mig kränkt, även om jag själv egentligen har vunnit. Jag går på thaiboxning, har gått på boxning och provat en rad olika sporter. Totalt lite drygt 3 år med thai/boxning så jag skulle utan problem kunna sänka de flesta som jiddrar.
Mitt analyserande tankesätt gör också att jag ibland drar mig från diskussioner då jag när "motståndaren" talar redan tänker ut olika sätt som diskussionen kan sluta på och inser att ingen av oss tjänar på att fortsätta, och jag ger mig.
Jag hoppas ni förstår vad jag menar, det jag är ute efter med den här tråden är att höra lite spekulationer kring hur jag skulle kunna lära mig att tända till så att säga.. En gång gick det till och med så långt att jag lät en snubbe spotta på mig, och jag var ändå full, skulle förmodligen kunnat golva honom och hans kompisar själv men jag låter alltid bli eftersom det inte är värt det.
Men nu börjar jag undra om detta beteende kanske skadar min egna moral och att det kanske visst skulle vara värt att sätta högern över näsan på den där kaxige araben..