Bryr ni er om vad andra tycker om er??

Gör ni det?
Om man är tystlåten eller blyg så är det väl för att man just gör detta lite för mycket(alltså tänker på vad andra ska tycka/tänka om en) och blir då rädd typ.
Många svenskar verkar ju vara lite såhär, jag själv kan dra ett tråkigt exempel; då jag i tidigare tonåren och ville jag att min tjej skulle göra sugmärken så att jag sedan kunde visa grabbarna, då att de skulle tycka jag var en j-la gangster eller nåt. När jag sen blev lite äldre så ville jag inte att hon skulle göra detta då detta gav mig lite fjortisvibbar...
Och nu idag så skiter jag i vad andra tycker om jag har sugmärken eller inte.
Eller överhuvudtaget egentligen så skiter jag i vad folk tycker om mig, ingenting är särskilt pinsamt längre...däremot är det inte sagt att jag monar för folk och sånt skit för att jag inte bryr mig, där handlar det om respekt bara, tycker jag...

Så hur är ni?
Skiter ni i vad andra tycker/tänker om er eller är ni lite som den här killen i en tidigare tråd som inte ville gå till butik att handla och istället blev det hemkörda varor?
Bryr ni er så lite om vad andra tycker att ni t.o.m. kan släppa brakare på offentlig plats utan att 'give a shit' ?

Jag är extremt mycket för att fisa offentligt, det får mig att känna mig rebellisk

Nä men... Till en viss del bryr man väl sig? Det bör väl även du göra? Om vad dina nära och kära tycker och tänker om dig? Det är väl så långt jag orkar sträcka mig iallafall.

Alla bryr sig om vad andra tycker. Men till vilken grad är individuellt.

Svenskar är väl ändå en av de mer extrema folkslagen inom att bry sig om vad andra tycker. Hela detta jävla PK-samhället. Här tittar man ju extra länge på en afrosvensk !

Klart att man bryr sig om vad folk tycker. Kanske mer eller mindre beroende på vem det är som tycker.

Vad mina närmsta vänner tycker spelar i regel ganska stor roll, beroende på ämnet. Sen om någon random på en fest säger att jag har fula skor så kan jag nog inte bry mig mindre.

För mig beror det på mitt humör. Ibland skiter jag fullständigt i vad folk tycker och det är också då jag mår bäst och ibland så kommer fobin in.

Jag har brytt mig allt för mycket om detta genom åren. Lite alkohol hjälper alltid till att hålla denna känsla borta. Och något som jag på senare tid lagt märke till är att om jag har lite dyrare kläder på mig så bryr jag mig midre =)
Man lurar ju sig själv men det funkar förvånansvärt bra ^^

Jag bryr mig väldigt mycket, främst angående hur andra personer uppfattar min personlighet. T.ex. har jag lärt känna en hel del nya personer genom min kompis flickvän, detta har gjort att jag ägnat allt för mycket tid åt att värdera och analysera hur dessa personer bemöter mig alternativt tänker om mig.

Det är faktiskt rätt jobbigt med tanke på att jag aldrig kan få svar på dessa frågor till 100% utan jag får gissa mig till en massa antaganden.

Jag tänker troligtvis alldeles för mycket och i själva verket tror jag dessa personer tycker väldigt bra om mig. Dock är min personlighet att jag kopplar samman andras kommentarer och beteende till ett personligt plan väldigt lätt...

Jag bryr mig alldeles för mycket omvad folk tycker om mig. Försöker vara glad och snäll hela tiden om säger sällan nej, och det för mig in i konstiga och smärtsamma situationer.

Jag tror att detta grundar sig i att jag när dricker glömmer bort vad som har hänt och går omkring med ångest mest hela tiden.

Nu har jag dock ställt spriten åt sidan.

Men jag blir jättenervös när andra är på dåligt humör, tror att det är mitt fel och sådär, eller att de har forskat i mitt förflutna, haha, jag vet att det låter absurdt, men så tänker jag. Att de känner någon jag har ljugit för på fyllan eller liknande.

Jag bryr mig om vad andra tycker och tänker, nästan alltid det en plåga att vandra på stan för jag tycker att folk tänker och tittar på mig. Extra jobbigt om det är någon man känner lite grann som man ser på stan och man vet att de kommer hälsa.

Den enda gången det inte är jobbigt att gå på stan är väll i stort sett klockan 02 - 03 på en lördag och man går hem från krogen.

Sedan är det även jobbigt tycker jag när man är nästan hemma och så ser man grannen står där och man vet att han kommer lägga en liten kommentar om någonting till exempel: Är du nykter idag höhö.. även fast det är en tisdag och han vet att jag inte dricker utan kommer från stan. eller någon annan jobbig och helt onödigt som: Jaså blåhäst!, du skolkar idag! när man går hemifrån huset när man börjar klockan ett..

Jag bryr mig för mycket!

Jag låter bli att säga som jag tycker, klä mig i det jag tycker själv är snyggt (eller jag klär mig i det jag tycker är snyggt men inte helt fullt ut.) och en massa liknande.

Jag hatar detta.. enormt.
Jag kan inte säga det jag vill till min psykiatriker eftersom jag är rädd att hon kommer tycka något konstigt om mig.. det är faktiskt ett hinder..