Hejhopp.
Jag har sedan ung ålder alltid varit girig och snål. Aldrig bjudit särskilt mycket(om jag inte har behövt) och har alltid fått ångest av att köpa saker.
Jag var förbi ICA igår och köpte två kaschor mat för 100 spänn. Tyckte det var svindyrt även om maten räcker 3-4 dagar.
Är egenföretagare inom databranschen och jobbar flitigt så jag får in bra med pengar. Lägger undan cirka 5000 per månad. Förra tjejen tyckte det var mycket, men vad är 5000kr att spara om man vill köpa en bil(om man nu vill det)? Tanken med sparande var någonstans att få råd med en motorcykel, senare en bil, feting resa men nu vet fan. Det har stigit mig åt huvudet och flera tjejer har kommit och gått. Sätter inte sprätt på en jävla krona om jag inte måste. Får ångest av att gå in på banken även fast jag vet att jag har fått lön och har mycket sparade pengar + att jag inte rört dom.
Hur fan ska jag komma ur skiten? Så jävla snål. Fattar att ingen tjej vill vara med mig. Köper inte ens nya kläder eftersom dom gamla fungerar. Jag fryser ju inte, varför köpa nya? Varför unna sig en massage om man lika ska lägga samma summa pengar på ett nytt däck till bilen. Då lägger jag pengarna på bilen.
Det här grundar sig någonstans i att jag inte vill stå där fattig som jag upplevde att jag var i grundskoleåldern. Men senare var jag inte fattig. Jag fick mer och mer pengar, till slut var jag rikast. Men innan fick jag aldrig någonting av mina föräldrar. Då tänker jag på moped osv. Visserligen fick jag moped, men inte den jag ville ha. Jag har alltid fått nöja mig med mindre. Nu när jag har råd vill jag inte.
Men nu vill jag leva. Har lägenhet, bil, pengar och är singel. Vill resa utan att känna ångest för pengarna. Vad ska jag göra? Den här tråden tänkte jag lägga i ekonomi-tråden. Men det handlar mer om psyket mitt.
Jag har sedan ung ålder alltid varit girig och snål. Aldrig bjudit särskilt mycket(om jag inte har behövt) och har alltid fått ångest av att köpa saker.
Jag var förbi ICA igår och köpte två kaschor mat för 100 spänn. Tyckte det var svindyrt även om maten räcker 3-4 dagar.
Är egenföretagare inom databranschen och jobbar flitigt så jag får in bra med pengar. Lägger undan cirka 5000 per månad. Förra tjejen tyckte det var mycket, men vad är 5000kr att spara om man vill köpa en bil(om man nu vill det)? Tanken med sparande var någonstans att få råd med en motorcykel, senare en bil, feting resa men nu vet fan. Det har stigit mig åt huvudet och flera tjejer har kommit och gått. Sätter inte sprätt på en jävla krona om jag inte måste. Får ångest av att gå in på banken även fast jag vet att jag har fått lön och har mycket sparade pengar + att jag inte rört dom.
Hur fan ska jag komma ur skiten? Så jävla snål. Fattar att ingen tjej vill vara med mig. Köper inte ens nya kläder eftersom dom gamla fungerar. Jag fryser ju inte, varför köpa nya? Varför unna sig en massage om man lika ska lägga samma summa pengar på ett nytt däck till bilen. Då lägger jag pengarna på bilen.
Det här grundar sig någonstans i att jag inte vill stå där fattig som jag upplevde att jag var i grundskoleåldern. Men senare var jag inte fattig. Jag fick mer och mer pengar, till slut var jag rikast. Men innan fick jag aldrig någonting av mina föräldrar. Då tänker jag på moped osv. Visserligen fick jag moped, men inte den jag ville ha. Jag har alltid fått nöja mig med mindre. Nu när jag har råd vill jag inte.
Men nu vill jag leva. Har lägenhet, bil, pengar och är singel. Vill resa utan att känna ångest för pengarna. Vad ska jag göra? Den här tråden tänkte jag lägga i ekonomi-tråden. Men det handlar mer om psyket mitt.