Dmt. Herrejävlar. En lång rapport om en kort tripp.

Tänkte försöka mig på en finstämd redogörelse för en liten tur till en annan del av universum (Långt långt bort. Tror jag.) som tog plats igår kväll.

Jag. Pojke. 23. 70kg.

Hursomhelst.

En gång i tiden mötte jag som av en händelse en man som vi för enkelhetens skull kan kalla Max, som satt och hade en psykedelisk session ute i en skog. Efter en stund insåg vi att vi hade ett gemensamt intresse för psykedelia även om han var avsevärt mer erfaren än mig som bara tagit svamp någon gång.
Vi kom in på Dmt vilket han hade med sig lite grann utav, pratade om vad i hela friden det var för någonting, hur det fungerade, och sådär. Det gamla vanliga snacket när man hittar trippers i skogar helt enkelt.
Han erbjöd sig att dela med sig lite av det han hade, och vi gjorde ett försök, men det hände ingenting alls. Fick inte fart på ångan så snabbt som vi borde, och jag lämnade stället med en spännande känsla av att ha rökt plast, samt en längtan till senare möjligheter.

Nu hände det sig iallafall att vi tappade kontakten ett tag, för att ta upp den igen för några dagar sedan, varför jag igår begav mig till hans våning.
Som var en mycket trevlig stearinljusbelyst våning med en soffa som skulle visa sig vara en av dom vackraste soffor jag sett.

Vi talades vid en god stund om saker som hänt sedan sist, och kom in på Dmt igen, varvid han dök upp med en egenfabricerad vaporizer i form av en glödlampa utan innehåll och ett glasrör, samt en påse med kritvitt kristallpulver. Basically samma set-up som första gången fast med renare pulver.

Han beskrev lite mer om vad man kunde vänta sig under trippen, samt att det var omöjligt att faktiskt beskriva vad man kunde vänta sig. I stora drag. Vilket gör en nyfiken jävel som mig själv väldigt intresserad.

Try 1.

Så vi laddade iallafall lampan med en liten mängd av detta pulver, och plockade ner alla dynor från soffan på golvet så att det fanns en fin bädd att försvinna på utan att någon risk för skada förelåg. Vid det här laget bultade mitt hjärta på ganska bra, som det kan göra när någon har berättat att man ska företa sin första resa in i en ny dimension och inte har en susning om vad som kan vänta en. Typ.
Så värmeljuset som var den bästa värmekällan för ändamålet vi hade tändes, och lampan med innehåll hölls av Max, medan jag med spänd förväntan höll för glasröret så att det var så tätt det kunde bli.
Kristallerna började sakna smälta ner till en klar vätska, och efter kanske en halvminut kunde vi tydligt se ångorna som for omkring därinne, som en liten storm i miniatyr. Dags att börja. Satte glasröret till munnen och började andas in så lugnt jag kunde med tanke på att hjärtat inte ens var i närheten av normalpuls.

Samma känsla av bränd plast som första gången spred sig ner i lungorna, men den var på något sätt len ändå, och jag kände aldrig för att hosta.
Men precis som den gången så insåg vi ganska snabbt att ångorna inte kom snabbt nog och när jag fått i mig mitt tredje andetag hade över en halvminut passerat. Så även om jag kände mig konstig så hade jag på känn att det ska nog dra iväg bättre än såhär.
Kan beskriva känslan med att lungorna kändes som att dom hade rökt lite för mycket bränd plast, men i övrigt lätt euforisk. Lade mig ner och flinade och tittade på väggen som plötsligt hade blivit avsevärt vackrare.
Det var en vanlig vit betongvägg, med fin struktur på, belyst rakt underifrån av en liten lampa, men den hade fått två extra genomskinliga lager som rörde sig utåt från ljuset på ett sätt som när en varm vägbana leker lite med verkligheten en bit bort när man kör bil på sommaren. Fast åt två olika håll.
Detta skådespel låg jag och njöt av i någon minut, sedan kändes allt precis som innan, men det gav mig en en känsla av uppladdning. Att jag på något sätt hade kommit lite närmare att förstå vad som skulle kunna hända när man faktiskt kom iväg.

Jag hade en gång i vintras haft chansen på en meskalintripp som vi laddat för i tolv timmar, som sedan gick åt helvete för att vi fegade ur med doseringen, och känt en ganska stor besvikelse över, men nu visste jag att jag bara kunde ta mer lite senare.

Han berättade att toleransen man bygger upp brukar ge sig någonstans efter en halvtimme, och beslöt sig för att göra ett försök själv för att komma underfund med hur vi skulle värma på det på bästa sätt inför nästa försök, och berättade mer om dosering och att man faktiskt kan komma iväg på ett enda rejält sug om man har riktigt tjock dimma där inne i lampan.
Tekniken hittades ganska snabbt och han bevisade mycket riktigt att så var fallet, lämnade lampan fortfarande halvfull med ångor till mig och försvann iväg någon helt annanstans. Jag drog i mig det sista, ingen idé att låta det gå till spillo tänkte jag, lade mig ner och fortsatte att titta på väggen och förundras över hur vackert allting var, fast jag visste att det inte skulle ta mig särskilt långt bort den här gången heller.

När han kom tillbaka diskuterade vi motivation inför trippen, jag hade ju en känsla av att herrejävlar det här kommer att vara så fullständigt mindblowing att det inte borde krävas någon egentlig dedikation alls för att fara genom tid och rum, medan han påpekade att det lilla jag sett kanske hade varit ännu bättre eller helt annorlunda om jag bara lagt mig ner med stängda ögon och låtit mig föras bort, utan att hålla mig kvar där jag var.

Vi tog en kopp te som kändes som vad jag föreställer mig att en kopp te känns som när man har rökt crack och sedan strösslat lite kokain i hela munnen. Lite skönt avdomnad helt enkelt, medan vi fortsatte att prata om livet, universum och allting i allmänhet och Dmt i synnerhet.

Try 2.

En halvtimme om inte mer, passerar ganska raskt om man är inbegripen i samtal rörande ämnen man fascineras av, kan vi konstatera här, och efter en stund insåg vi att det kanske är dags att ge det här ett riktigt seriöst försök.
Se till att ha bra med ångor i lampan innan man börjar suga, inte försöka hålla sig kvar i verkligheten, utan verkligen låta sig ryckas med. Det här, visade det sig ganska snart, var inget jag skulle ha några problem med alls.

Så ett snabbt platsbyte placerade mig på kuddbädden igen, med en mössa redo att dra för ögonen för att minska yttre stimuli, stearinljus som enda belysning utöver lampan vid väggen, och en glödlampa med vitt smältande pulver över ett värmeljus. Nu hade vi inte rengjort någonting alls i lampan mellan tripperna, utan bara laddat på med vad Max via ögonmått konstaterat vara en rimlig dos, gång på gång, så nu fanns verkligen förutsättningarna för att dra iväg.

Samma storm som under föregående försök tornade upp sig i glödlampan, och blev tjockare och tjockare medan den snurrade runt som i en kristallkula, just innan den visar dig något magiskt. Jag var fortfarande nästan lika nervös som under första försöket men det var inte mycket att göra åt annat än att utforska vad det var jag var så nervös inför.

Redan på första andetaget när jag såg hur röken i lampan bara blev tjockare ju mer jag andades visste jag att det här inte var som innan. Det här skulle bli starkare än en vägg som ångade lite.

På andra andetaget kände jag mig ordentligt mycket mer skum i hela kroppen än alla gånger innan och upplyste även Max om detta.
"Det här kommer att bli helt annorlunda!"
Han sa att han såg det, och att jag skulle hålla inne röken länge.

På det tredje andetaget fortsatte kroppen och framförallt lungorna att kännas ordentligt konstiga och saker började se annorlunda ut. Två andetag till tyckte Max, allt medan verkligheten blev tokig. Jag som inte kommit iväg dom senaste försöken hade inget att invända mot det rådet.

Andetag fyra. Minns inte vad jag kände riktigt, men jag var fullständigt fascinerad över hur allt blev väldigt... (Det är alltså nu det svåra i att skriva den här rapporten börjar)... Runt... Max fingrar blev rundare, all struktur från allt försvann, allt blev väldigt stiliserat.. Lampan blev rundare, det tycktes en omöjlighet att glasröret fick plats, samtidigt som det fanns oändligt med rum åt den, om vartannat. Jag höll inte inne det andetaget särskilt länge, för jag visste att om jag gör det så försvinner jag innan jag har fått i mig det femte.

Andetag fem. Om jag hade kunnat tänka överhuvudtaget så hade jag slagits av tanken att det här inte handlade om att låta sig sugas med, att släppa taget om verkligheten. Allting bara fortsatte på sin bana mot att bli helt bisarrt och jag kunde inte göra något åt det alls.
Fick tunnelseende vill jag minnas. Det jag såg var fantastiskt vackert, stearinljuset bakom en liten duk som agerade lampa, värmeljuset under ånglampan, Max händer. Jag måste ha andats ut och lagt mig ner.
"Dra ner mössan!"
Tystnad medan jag tydligen lyckades att slutföra den uppgiften.

Någonstans.

Någonstans så fullständigt utom denna värld att vad jag än skriver inte kommer att komma i närheten.

Jag är inuti någonting.
Det är ljust.
Det är fullständigt överväldigande 3dimensionellt.
Jag minns ett schackrutigt golv, men det är nog bara min hjärna som försöker reda ut vad i hela friden som hände.
Kuber. Väggarna och taket var gjorda av insidorna av kuber.
Allt i väldigt metallicskimmer.
Sedan börjar alltihop att pulsera. Väldigt kraftigt. Kuberna går från små på långt avstånd genom varandra till att fullständigt omgärda mig. Och sedan tillbaka. Allt i takt med ett kraftigt pustande ljud.
Jag minns att det måste ha varit några väsen där.
Dom rör sig runt, ibland finns dom med i kuberna, ibland inte.
Dom går mellan kuberna ibland, som nu har börjat vrida på sig på fullständigt omöjliga sätt.
Hur dom ser ut är mycket oklart just nu, men dom undrade vem jag var, jag undrade var jag var och vad i hela friden som hände.

Känslan jag minns är "Vad i hela friden är det här, vad gör jag här, var är jag?"
Fast utan någon som helst koppling till logik eller rationella tankar. Bara en känsla.
Den är lite obehaglig.
Jag har ingen kontroll alls.
Men allt är oerhört vackert fortfarande.
Det byter färger konstant, från guld till alla andra färger. Jag minns kuberna som generellt vita, men allt annat som väldigt skimrande.
Tidsuppfattningen är någon helt annanstans, men jag vet när jag börjar känna den här känslan att allt börjar lida mot sitt slut.
Jag tror att jag är lite skärrad och vill ut.
Vill greppa verkligheten och tolka vad som sker.
Det är en obehaglig känsla som kommer över mig att jag måste tillbaka till min verklighet för att något inte är som det ska.

Det första jag minns av verkligheten igen är att jag utifrån sett måste sett fullständigt skogstokig ut.
Jag vrider mig omkring, känner på min kropp, som fortfarande är kvar i Sverige, medan jag är någonstans mellan kuberna och resten av universum.
Jag tror att jag dreglar och försöker nafsa mig själv i mungipan, vilket inte går alls bra beroende på fysisk omöjlighet samt att jag fortfarande inte var i närheten av min mun vid den tidpunkten.
Jag inser att jag har kissat på mig, för jag är fullständigt sjöblöt, och försöker klura ut om det här är rimligt genom att fortsätta vrida mig runt, smeka soffan och mig själv, samt med fortsatta försök att bita tag i min kind.

Max pratar med mig. Han upplyser mig om att jag är på väg att landa.
Vem, var och när jag är har jag ingen aning om. Vem Max är står fullständigt uppenbart. Max är Buddha.
Även utan starka psykedelier är Max ganska lik Buddha. Rakad, rundlagd och jävligt lugn. Men nu skimrar han i guld och alla världens färger, och sitter som den enda stabila punkten i min tillvaro.

Han inser att jag nog inte riktigt är vid fullt medvetande än på ett tag, och ber mig blunda igen. Det känns skönt. Verkligheten fungerar inte alls vid det här laget, och det är väldigt skönt att komma tillbaka till kuberna, fast på något sätt med mer distans. Dom känns tryggare nu när jag vet att det finns en annan verklighet att gå till, och jag inser att jag vill se det sista av dom innan jag är helt tillbaka.

Dom börjar glida iväg. Bli otydliga, genomskinliga och acceptera att dom är på väg ifrån mig. Jag tror mig nu ha grepp om verkligheten tills jag inser att jag fortfarande inte vet vem jag är, var jag är eller vad som händer, mer än att den andra dimensionen är på väg bort.

Jag frågar Max om jag har kissat på mig. Han svarar att allting är fullständigt normalt. Jag nödgas känna efter själv och inser att han har rätt. Jag har inte kissat på mig. Mina händer känns dock fortfarande sjöblöta. Men dom är oerhört vackra. Dom skimrar i grönt och rött, och det är som att det ligger en extra dimension under huden som rör sig på makalösa vis. Jag smeker soffan.

Soffan är full av blommor. All fin struktur i soffans tyg är fortfarande helt förlorad för mina ögon, men alla blommor ligger i oändlig skärpa ovanpå och rör sig och skiftar mellan alla tänkbara färger. Nej. Alla rimliga färger.
Jag njuter av det skådespelet medan jag hypar hur fruktansvärt vacker soffan är för Max.
Han säger att den är väldigt fin, men jag vet att han inte alls förstår det som jag förstår det just nu.

Jag lyckas efter ett tag klura ut i vilken stadsdel i vilken stad jag är, men det betyder fortfarande ingenting alls för mig. Det gör ingenting, för rummet ser helt annorlunda ut hela tiden. Max ser ut på ett sätt som han alltid har gjort, sedan är väggen och taket väldigt nära mig, och rummet har en form jag är bekväm med. Sekunden efter ser Max helt annorlunda ut, fast fortfarande som han alltid sett ut. Och rummet har en ny form.

Allting kommer tillbaka väldigt sakta. Rummet skiftar mindre och mindre i form, jag börjar veta var jag faktiskt är och vem jag är.

Jag vet vad som har hänt. Jag har rökt Dmt. Allting har fortfarande en liten ångande skimrande känsla kvar, men jag är fullt inbegripen i att förklara för Max vad som hänt innan allting försvinner. Vi sitter och pratar om våra olika upplevelser en god stund, innan han tar den sista trippen som finns kvar i lampan och ger mig ett läge att se hur man ser ut utifrån, för första gången sedan jag upplevt den mest sjuka, bisarra, oväntade, mindblowing upplevelsen i hela mitt liv.

Wow detta låter riktigt häftigt...dmt verkar ju sjukt ovanligt att komma över.
Men jag fatta inte riktigt det du skrev i början? var du bara ute o gick i skogen så satt en kille där och rökte dmt?

Det var faktiskt jag och mina vänner som gick ut i skogen, vid en sjö för att grilla. Och det som möter oss vid grillplatsen är en man liggandes ner på ett liggunderlag, lyssnandes på Hallucinogen in Dub.
Två av vännerna som bara röker trodde nog mest att han låg och chillade och kanske hade rökt, den tredje vännen trodde att han hade en seans för sig själv och mediterade. Personligen tyckte jag att musiken avslöjade möjliga trippertendenser, och fick helt enkelt fråga efter en stunds samtal om det kunde vara så. Och mycket riktigt hade han legat där i ett dygn och trippat på syra. Såvitt jag förstod så var Dmt'et bara med som extra godis om suget hade infunnit sig, då det bara var mindre potent restvax.

En av dem bättre rapporter jag läst på senare tid.

mvh Gimpen

Skitbra rapport!


Bara att extrahera själv. Är du inte helt tappad bakom flötet så är det inte så svårt om du orkar läsa lite (mycket).

Sitter med goose bumps nu
Jag vill också hitta en DMT-tomte i skogen!

5/5, och det är inte bara för att tripprapporter om DMT är ovanliga här, men du skriver väldigt fängslande också!
All lycka till dig.

Intressant rapport, det verkar vara en väldigt trevlig resa in i DMT-landet du har gjort. Fick du ut någonting ur upplevelsen? Hade du några konversationer? Ställde du några frågor och fick du några svar? En DMT-upplevelse inbegriper så mycket mer än "häftiga" visuella upplevelser, det bör man vara medveten om. Söker man en upplevelse enbart i rektreationellt syfte rekommenderar jag hydroxiversionen, bufotenin (5-OH-DMT). N,N DMT har potential för så mycket utforskning och lärdom, men det gäller att man tar steget själv genom att aktivt ta del i upplevelsen. Varelserna kan visa dig mycket men du måste även låta dem göra det. Besöker du landet igen så råder jag dig att försöka ta dig djupare, väg upp 50mg och se till att hålla inne röken ordentligt. Försök att fullständigt bryta igenom till hyperspace, det du har gjort är nämligen enbart att ta en titt genom nyckelhålet!
Du ska ha eloge för texten, mycket bra skriven!

Jag har själv testat röka 5-meo-dmt en gång som tydligen ska vara väldigt likt den riktiga. Tyvärr minns jag knappt något av trippen förutom att det slog på direkt såfort man drog in röken och det var extremt visuellt men sen när jag la mej ner på en madrass så var det som jag däckade av. Minns typ inget sen när jag vakna till.
Det höll i ca 20 min.

Mkt bra. En sak som jag tycker e sjuk e att de flesta DMT-tripp rapporter jag hört slutar på ngt sätt med att buddha kommer in...

tack

I all ärlighet tog jag inte med mig så mycket därifrån, jag var så fullständigt lost att jag inte hade en aning om vad som skedde, och när jag började få minsta grepp om läget så höll resan redan på att lida mot sitt slut.

Jag kan ha missförstått min egen upplevelse eller tolkning av den, men nästa gång tar jag nog snarare mindre, för att kanske vara vid något slags medvetande där inne. Nu var jag enbart en betraktare utan relevanta frågor, och fullständigt obenägen att ge några svar, lite som en fullständigt överväldigande visuell dröm, och det känns som att ännu mer bara skulle göra mig ännu mer förvirrad. Låter det vettigt?

Tror för övrigt att jag omöjligen klarat mer, jag fick kämpa ordentligt för att hålla mig kvar i den här verkligheten länge nog för att suga i mig det sista.

Känslan efter, både samma kväll (bortsett från att jag sov lika dåligt som ett barn innan julafton) och nu är mest den av just en dröm, men vid fortsatta försök ska jag försöka att vara lite mer i kontroll. Max har berättat mycket för mig och jag har fått känslan av att man lär sig navigera bättre med tiden.

Innan jag skrev rapporten var jag ganska rädd för att försöka igen, men jag har fått lite mer klarhet och distans nu och tänker att det kan vara värt med en ny session i helgen.

Tack för alla positiva kommentarer! Den tog några timmar att skriva men det kändes nästan som en skyldighet med tanke på att folk antingen inte verkar ha tillgång till Dmt eller bara inte tycks särskilt benägna att skriva rapporter om 15minuterstrippar

Alla frågor eller invändningar från mer erfarna Dmt-användare uppskattas förresten enormt.

fet rapport! det känns som man behöver samla lite mod till sig innan man testar dmt, va?