Meningen med livet - samlingstråd

Vad universum har för plan/mening med allt är helt omöjligt för oss små fragment att förstå.

Okej, jag har inget svar på din fråga men eftersom du hade dödsångest så kan jag bidra med:

1. Antingen lever vi och anpassar oss för ett "greater good", eller så är det bara slumpen och inget mer bra utav det.

2. Om du vill dämpa din dödsångest så gå in på paranormal-delen av forumet, läs på, och hoppas på att du finner någon form av sanning i det. Med det menar jag:

spöken = liv efter döden och en gnutta hopp i alla våra hjärtan!

Samtidigt är det en skillnad på att överleva och att leva.
Vissa människor går igenom hela sina liv utan att leva dom.

Låter konstigt, hur kan man leva utan att leva?

Menar du förverkliga sig själv, varför skulle det vara meningen med livet? Finns det inget värde i att lida över det som aldrig gjort? Själv ser jag det som så att det finns ett värde i lidande, det är en del av livet och visst lidande kan vara så fantastiskt att man kan unna andra det. Därmed inte sagt att jag är sugen på att lida på sätt som jag inte vill. Men det finns väl ett värde i det också, tänker jag.

Tänk vad fantastiskt intensiv en sådan upplevelse skulle kunna vara, hur klart man såg alltet.

Att förverkliga sig själv låter för mycket New Age för min smak, man är redan förverkligad.

Att lida över det man aldrig gjort är väl också "mer" än att bara överleva?

Nej, det kanske låter fel det också. Svårt att sätta ord på det. Som jag använder mig av det i mitt liv iallafall, så ger mig cigaretter och sprit livsglädje, även om det förkortar min livslängd. Vissa kanske tycker om att göra allt för att överleva så länge som möjligt, men frågan är om man då inte lever i en framtid som inte finns. Om man gör allt för att inte dö, så lever man inte här och nu. Och ok, det kan säkert många finna meningsfullt, att äta smaklösa linser istället för en fantastisk stek, men jag tror inte att dom då vet om skillnaden mellan att leva och att överleva.

Jag tycker att Agent Smith från The Matrix besvarar frågan väldigt väl:

http://www.youtube.com/watch?v=mHyKDrGzn-I

Han missar iofs att handling kommer före reflektion.

What is the Absurd? It is, as may quite easily be seen, that I, a rational being, must act in a case where my reason, my powers of reflection, tell me: you can just as well do the one thing as the other, that is to say where my reason and reflection say: you cannot act and yet here is where I have to act... The Absurd, or to act by virtue of the absurd, is to act upon faith ... I must act, but reflection has closed the road so I take one of the possibilities and say: This is what I do, I cannot do otherwise because I am brought to a standstill by my powers of reflection.[5]

– Kierkegaard, Søren, Journals, 1849 ( http://en.wikipedia.org/wiki/Absurdism#S.C3.B8ren_Kierkegaard )

Själv tror jag meningen med just 'livet' är att låta det leva vidare och föröka sig.

Sedan hur man ska utnyttja den tid som man är tillägnad är någonting helt annat.

Åka motorcykel. Finns inte mycket bättre sätt att leva på

Jag ser det så här, det finns två olika sätt att se det hela på (ett objektivt och subjektivt).
1. Jag tror inte att det finns någon direkt mening med livet. Det låter så meningslöst att meningen med livet endast går ut på att fortplanta sig.. Det låter dåligt med att det inte finns någon mening med livet och just därför finns det en punkt nr 2.

2. Eftersom att människan är ett såpass utvecklat djur, kan vi själva "skapa" våra egna meningar med livet. Din mening med livet kan verka helt absurt för någon annan men det betyder inte att det är fel. För att sammanfatta det hela kan vi säga att det handlar egentligen om den frihet vi har inom vissa ramar (bara du inte skadar andra och berövar deras frihet).

Även om vi en dag kommer fram till att livet är meningslöst så kan vi inte bara lägga oss ner och ge upp, utan vi måste fortsätta sätta upp mål att eftersträva vilket i sin tur medför en mening till att fortsätta leva. Jag tror starkt på att ALLA måste ha någon sorts tro till något vad det än må vara, religion, vetenskap eller något annat. Jag säger inte att man måste vara någon fanatiker utan att tro på något lite kan räcka. Om man tror på något leder det till att man skapar någon mening med livet. För vem vill leva ett meningslöst liv? ingen vad jag vet.

Man kan skriva mycket om det här ämnet.. men det får räcka för i natt.

Jag tycker att jag mer och mer kunnat observera den åsikten bland folk. Att det enda som är direkt värt att sträva efter är att vara bekväm. Bekväm med normala saker, bekväm med konstiga saker, bekväm med obekväma saker. Ni vet. Att vara tillräckligt självsäker och integritetsfylld att man alltid känner att man har kontroll och inte blir pressad, stressad eller mår dåligt av någonting utifrån.

Var osäker på om psykologi eller filosofi var rätt forum - men jag undrar, hur skulle man kunna kritisera den här inställningen ur ett filosofiskt perspektiv, tycker ni?

Livet har inget bestämt mål, en del människor har satt sina egna mål dock. Sen så måste livet även föras vidare, om det inte ska ta slut, och varför skulle livet finnas för att försvinna direkt? Människan anpassar sig för att överleva, och tar död på sina konkurenter, och även oliktänkande. Något som nästan alla strävar efter är att bilda familj.