Meningen med livet - samlingstråd

Det är löjligt med det uttjatade påståendet om att "man skapar sin egen mening". Om livet saknar objektiv mening så är det enda man kan göra att leva med en inbillning om en mening.
Tycker inte det låter vidare meningsfullt, sedan att vissa tycker sina liv är rogivande att leva är en helt annan sak.

Haha fin metafor. Det är rätt galet egentligen hur precis allt är bluff och det enda livet går ut på och någonsin gått ut på är överlevnad. Runt det är extremt mycket lögner konstruerade som genomsyrar precis allt vi sysslar med, för att charaden skall fortsätta. Kan man inte få ha lite tur i sitt skitliv för en enda gångs skull och få ett hjärtstopp!

Jag fattar inte vad ni menar med objektiv mening, mening är ju i grund och botten subjektiv. Man gör något för något, det är mening. Det är helt uppenbart att man skapar sin egen mening, så vida man inte tänker bli slav åt Gud eller föräldrarna eller WEF eller flygande spaghettimonstret. Vad fan är det för mening med att inte hitta på någon mening och inbilla sig att man är smart? Ni som tänker sådär har ju ingen mening för att det är ett självuppfyllt cirkelargument. Ni har ingen mening, för det finns ingen mening, för ni skapade ingen mening.

Här har du en objektiv mening: Skaffa barn. Där ger du liv till någon som aldrig ens skulle existerat. Barnets existens har objektiv mening, de finns för att du ville det. Barnets mening är att existera eller vilket syfte du än gav. Är det objektiv mening?

Behöver du ha en lucka i rymden som tar dig in i oändligheten för att det ska finnas någon mening? Vad exakt är denna objektiva mening om inte ett tankefel, en illusion, en fåfänga? Kan ni ens definiera objektiv mening som ni anser att universum saknar?

Varför är det löjligt om man skapar det själv? Är allt löjligt som man skapar själv, eller hur menar du? Det tycker iaf inte jag, snarare tvärtom faktiskt.

Ja, det är löjligt att sticka huvudet i sanden och förneka livets förgänglighet och att allt kommer förintas som att det var ingenting värt.
Visst du kan gå runt och fantisera medan du lever men det påverkar inte faktumet om 100 år.

Ja, ett högre syfte borde i den bemärkelsen innebära någon form av “religiöst” syfte.
*Du äter för att bli mätt, jobbar för att få pengar bla bla. Men varför lever man??*
För att dö.
Det finns en objektiv mening med livet. Att föröka sig och dö inom en inte alltför avlägsen framtid.*Och den som säger att det är en tillfredsställande mening ljuger som in i helvete.

Livet är förgängligt, ja. Om hundra år kanske ingen ens minns oss, ja.

Vad har det öht att göra med meningen med livet? Om hundra år är vi ju döda. Livet är ju det som händer innan döden.

Och så glömde du ju att svara på min fråga. Varför är något löjligt bara för att man har kommit på det själv? T ex meningen med livet.

Jag kan hålla med om att leva för att dö är ganska meningslöst för de flesta. Det är även rätt meningslöst att aldrig dö. Tänk dig scenariot att du skulle leva för evigt, antagligen skulle du ändå sitta och fundera på vad den meningen är. "Livet är ju bara lidande, varför kan det inte bara ta slut?"

Det jag funderar på är varför vissa tillfredsställs av att skapa sin egna mening, medan det inte tycks duga för andra. "Var inte rädda, jag är en ängel som kommer med den objektiva meningen med livet." Har man hittat sin egna mening blir svaret "Förlåt herr ängel, men jag är upptagen.". Vad är det som är så fel med att hitta sin egna mening?

Tänk dig att världen skapades när du blev medveten och att när du dör så försvinner den. Räcker det med att sitta där och tycka att det är absurt? Jag tycker i alla fall man kan ta till vara på det som finns, skapa mening och förändra ödet. Livet är vårt att bestämma vad det är.

Jo, jag håller med och vi bör vara oerhört tacksamma att detta livet inte varar för evigt. Ska vi ha en önskan om odödlighet så måste efterlivet vara bra mycket bättre än detta.
Jag är helt övertygad om att många människor lever per automatik. Tänk om alla hade sagt följande till sig själva "när jag dör försvinner jag för alltid och livet är mer eller mindre meningslöst, hur förhåller jag mig på bästa vis till denna vetskap?"
Tänk om du till exempel kommer fram till att din högsta önskan är att käka piller och slippa arbeta. Omständigheterna är ofta emot oss när det handlar om hur vi vill leva våra liv.
Hade livet varit som ett smörgåsbord där det bara är att ta för sig så hade min syn på livet varit annorlunda. Men nej här nere är det misär och slavmoral som gäller.

Livet är förgängligt, ja. Om hundra år kanske ingen ens minns oss, ja.

Vad har det öht att göra med meningen med livet? Om hundra år är vi ju döda. Livet är ju det som händer innan döden.

Och så glömde du ju att svara på min fråga. Varför är något löjligt bara för att man har kommit på det själv? T ex meningen med livet.

Och på vägen skall du utsättas för massa kroppsligt lidande, förlora alla du älskar en efter en, leva med bitterljuva vemodiga minnen av din ungdom och krossade drömmar och illusioner om livet. För att tillslut möta döden med rädsla och sorg. Och så var allt som inget någonsin hänt. Ehhh nej tack.