Meningen med livet - samlingstråd

tackar for infon! jag maste borja lasa DN:s fragespalt da

Kaleid:
Homosexuell, jude, kommunist och "skriftställare". 4 av 4 möjliga PK-poäng...

Detta ämne har säkerligen diskuterats ett flertal gånger här på forumet, och med all säkerhet just i denna del av forumet. Men det jag vill ta upp här är en tanke som jag fick när jag försökte somna, och därför inte vill blanda i en redan befintlig debatt om ämnet i fråga!

I stort sätt fick jag fram två "teorier", som jag tänkte ta upp här.

Teori #01 - A one time life
Vi föds, vi växer upp, våra föräldrars uppfattningar om livet sätter en prägel på oss om hur vi ska leva våra liv. Vi åldras på, jobbar dag ut och dag in tills den dag vi når pensionsstadiet. Då börjar vårt "riktiga" liv. Vi kan göra i stort sätt vad vi vill (så länge pensionen täcker det). Sedan dör vi, och that´s it!!

Slutsats:
Vad är poängen? Vi kämpar dag ut och dag in för att få pengar för att kunna leva ett så flott liv som möjligt, för att sedan bara upphöra att existera!? Snacka om waste of time! Vad kämpar vi för egentligen, när vi ändå bara ska dö en vacker dag!?

Teori #02 - A multiple lifetime
Samma visa som i förra teorin, vi föds, vi växer upp osv. Men här är skillnaden att vi vet att när vi dör, så kommer vår själ att färdas till en annan plats, där vi föds om igen. Dock har vi inte visheten från våra förra liv tillgodo, utan måste ta reda på "sanningen" i varje liv.

Slutsats:
Vad är poängen? Låt mig ta ett exempel. Vi leker med tanken att livet är ett spel i monopol. Vi börjar relativt fattiga, utan några tillgångar, för att sedan köpa gator/hus/hotell och tjäna mer pengar. Till slut är alla motspelare utslagna, och du är ensam vinnare! Där tar livet slut, och du börjar om igen, fattig och utan tillgångar, bara för att upprepa samma procedur om och om och om och om och om igen till evighetens slut!

Summa sumarium:
Varför finns vi här? Vad är poängen med det hela? Nu kanske ni tänker för er själva att, "hmm, det kanske inte finns någon poäng?" Och det är precis det jag är ute efter!! Det finns ingen poäng! Oavsett om det finns ett paradis för de kristna, eller ett nirvana för hinduerna så måste ju något komma efteråt?! När vi kommit till vårt paradis, och allt är underbart, vad händer sen? Om det inte finns något bättre än underbart, så bleknar ju underbart ganska snabbt ut och verkar till synes ganska mediokert!?

Är det någon som förstår vad jag menar, eller är jag bara ute och cyklar!?

Meningen med livet

Själva meningen med livet tror jag är att föröka sig. Kolla bara på alla insekter som lever 24 h, dom hinner ju föröka sig och dö. Dom gör nog inte så mycket mer.


Döden?

Livet kommer återspeglas om och om igen, hela tiden. När vi tillslut sett vårt liv och vi dör börjar det om utan att "minnas" att vi sett det och det blir "intressant" på nytt?

Det där är bara en teori....

Ja denna fråga har ju debatterats livligt bland filosofer och det enkla svaret är att helt enkelt vara lyckig. Kanske inte helt enkelt men det är väl därför folk söker sig till droger, religion och andra saker som gör en lycklig.

Vad som kommer sen är ju helt ointressant eftersom om man har haft ett bra liv och varit lycklig hela tiden så har man ju fått ut så mkt som är möjligt av livet. Varför åma sig inför livet efter döden om man inte vet vad som kommer hända just då?

Inga av mina föräldrars uppfattningar om livet har satt sin prägel på mig
Jag arbetar inte.
Jag gör vad jag vill redan nu.
Jag har inget behov av att leva ett flott liv.


Meningen med livet är att njuta av det. Människan är inte född för att arbeta
(i varje fall inte jag).

Härlig inställning. Synd bara att staten inte vill att folk skall vara lyckliga, "människor skall arbeta för att finna lyckan sen när man blir pansionär" verkar deras måtto vara. Så fort jag har skaffat pengar, antingen genom jobb eller nått olagligt sätt så ska jag sticka utomlands... Så man slipper bli förtryckt av samhället så man äntligen kan hitta sig själv.

Visst, jag kan ju inte påstå till 100% att det jag säger nu stämmer, men nog tror jag att när du var liten, så var det dina föräldrar som lärde dig skillnaden mellan rätt och fel, dom simpla "grunderna" i etik och moral osv.. Sen allteftersom man växer upp så självklart försvinner den där prägeln, och man börjar prägla sitt egna liv! Jag kunde i och för sig uttryckt mig lite bättre där.

Du arbetar inte? Får man fråga hur du försörjer dig då? Om du svarar a-kassa eller soc, så hoppas jag själv att du förstår att det är någon annan, som arbetar, som betalar för att du ska slippa arbeta!
Du gör vad du vill redan nu, jag kan bara säga grattis!

Med flott liv menade jag ett rikt liv, och då inte på pengar, utan kärlek, vänskap, erfarenheter osv..

Självklart håller jag med dig om att livet är till för att njutas, och inte för att arbeta med något man avskyr i en jävla massa år. Men när jag skriv inlägget så menade jag hur "samhället" har sett ut under en längre tid, inte hur min personliga utopi skulle se ut!

Oavsett det, så vill jag ha någonting som kommer efter.. Att vi bara lever i cirka 80 år, och sen är det finito, det låter lite för onödigt tycker jag!

intressant.
jag kan personligen inte tänka mig ngt värre än att d skulle finnas ngt efter livet. att helvetet aldrig tar slut.
tror inte d finns ngn mening m livet, vi är organismer som alla andra och döden är slutet.

Jag växte inte upp med mina föräldrar, därav mitt svar (hehe).
Min moral har ändrats radikalt efter tonåren. Jag antar att jag har påverkats av allt jag läst/läser.

För tillfället studerar jag. Jag erhåller aktivitetsstöd (det är väl knegarna som betalar det)+socialbidrag(för att nå upp till existensminimum). Jag är inte med i facket.

Vänskap klarar jag mig utmärkt utan. Det enda jag aldrig skulle kunna vara utan är mitt bibliotek.


Vad sägs om det här: ”Meningen med livet är att dö” (undrar om inte någon filosof redan påstått det, kanske Schopenhauer?).

Älska mig:
Varför refererar du till livet som ett helvete?? Jag kan tänka mig att det finns ett ganska personligt svar till den frågan, så jag respekterar självklart om du inte vill svara!

Eremiten:
Okej, då var just ditt fall kanske lite annorlunda! Men då finns det säkert någon annan som i dina tidiga år "präglade" dig på ett eller annat sätt?!
Självklart så ändras ens moral och etik gång på gång allt eftersom man utvecklas. Speciellt när man kommer upp i tonåren, när man börja tänka lite mer på riktigt, och ifrågasätta saker och ting..

Okej, du studerar. Men precis som du själv skriver, så är det dom som arbetar som betalar för dina studier. Jag påstår inte att det är något fel i det alltså, jag bara konstaterar..

Jo, meningen med livet är att dö, det vet jag också, ur ett rent "vetenskapligt" synsätt. Men min fråga var mer tänkt ur ett filosofiskt synsätt.. Att vi föds, växer, och till sist dör, det är ju inget att ens disskutera, eftersom det är ett faktum..

Jag var också inne på ett filosofiskt synsätt. Schopenhauer ansåg att livet är ett pendlande mellan lidande och leda, varför världen är den sämsta tänkbara och det är bättre att utplånas än att finnas till. Det är möjligt att tillfälligt lindra livets plågor genom estetisk njutning, men varaktig befrielse (nirvana) får man endast genom kontemplation, askes och förnekande av livsviljan.

Nu var som bekant Schopenhauer för feg för att begå självmord (en av hans lärjungar begick självmord, har tyvärr glömt vilken filosof det var). Det krävs väldigt mycket mod för att en psykiskt frisk människa skall begå självmord, vi gör ju allt vi kan för att hänga fast vid livet.