jag behöver hjälp!!

vad ska man göra om man vet om att man psyiskt gör illa sin tjej och man är medveten om det. JAG VILL INTE GÖRA DET.men på nått sätt gör jag, jag älskar henne mest av allt på hela jorden, men jag kan inte hjälpa det, det måste ha med svartsjuka och osäkerhet att göra. det är vad jag tror i alla fall. jag har blivit sviken i mina tidigare förhållanden, och jag har haft en "jobbig" fader i min uppväxt. inte dugit,inte varit bra nog osv.
och jag älskar denna tjenen nått så in i helvete, och jag funderar på att lämna henne för jag vill inte göra henne illa. det är det sista jag vill, och varje gång efter hag har sagt något elakt till henne, så när jag är själv så gråter jag som fan, jag får panikattaker och mår så jävla dåligt.
jag gör henne inte fysiskt illa, utan verbalt, men va fan det är nästa värre..
jag VILL INTE göra det..

fan denna texten blev lite flummig, men jag är så otroligt nere för att jag vill inte lämmna henna, men jag vill inte göra henne illa.
vad kan jag göra, finns det någon form av hjälp?
kan det hjälpa att prata med en psykolog

Bästa är nog att ni pratar ut om det och försöker lösa problemet tillsammans och inte du och ditt internet!?!

Kan det hjälpa at prata med en psykolog? JAAAAAA! Det är självklart att du ska prata om det här. Att du har skrivit om ditt problem här är första steget mot en bättre riktning. Antingen så går du till din vårdcentral och får prata med en kurator, kostar ca 70kr/h. Eller så bokar du tid hos en privat psykolog, vilket kostar mer, men jag tror att dessa oftast är bättre. Har du mycket pengar så kan det ju vara värt det.

Ta din tid också, sånt här kan ta lång tid. Känner du att det tar för lång tid så kan du ju säga till din flickvän precis som du känner. Att du inte vill göra henne illa, att du verkligen försöker bli bättre osv, kanske kan ni ta en paus när det är som värst. För det kommer bli jobbigt, efter de första samtalen. Men det blir bättre och efter ett tag så tycker nog många att det är skönt att gå dit.

Jag tyckte ialf så, jag satte mig ner och grät mitt på gatan bland alla människor efter mitt första samtal. Tyvärr så går jag inte längre, vilket jag skulle behöva.

Lycka till och bra att du vill bli bättre!

jag har gått till psykolog när jag var mindre, men det felet jag gjode då var att jag ljög för pskologen, att jag inte sa som det egentligen va, och kanske det är det som straffar sig nu.. men jag har tänkt på det, har ringt diverse nummer med för att bara prata med folk, men det är lite svårt när det är random people hela tiden man snackar med, så jag tror att psykolog kan va en bra grej, men jag skäms för mig själv, för att jag vet om att jag inte är så, eller på nått sätt är jag ju så tvärr. men jag kan inte hjälpa det. och min flickvän säger till mig att när jag säger elaka grejer till henne så blir jag svart i min ögon. jag tycker så jävla synd om henne, och jag ser ju att hon med mår dåligt, och det gör så att jag mår ännu sämre, så det blir som en ond spiral.
det sista jag vill är att va utan henne, men det sista jag vill är med att göra henne illa.

Satsa på psykologen då. Självklart så faller hela grejjen med psykologer om man ljuger för dom. Så var ärlig, dom kommer inte döma dig, man kan säga de mest knäppa saker som finns och dom tycker att det inte alls är så farligt. Var ärlig så kommer det lösa sig.

Puss.

ja jag ska fan göra det! men jag skämdes innan så jag kunde inte säga sanningen, men nu så vet jag om själv att jag har ett problem så kanske kan det bli lättare då.

Goodie! Det är det bästaq du kan göra! Berätta gärna för flickvännen att du är ledsen och att du verkligen försöker göra det bättre. Då kommer hon bli glad och ge dig ett rejält nyp

ja, jag ska ta mig samman, jag har försökt att säga det men inte riktigt vågat, för att som sagt jag har blivit sviken innan. men jag känner samtidigt att hon är verkligen the one, så för att lyckas så måste man våga. kommer bli jobbigt som fan dock..men förhoppningsvis kommer det nått bra av det.

Jag har betett mig precis likadant och det jag kan säga kort är att du har tagit det första steget mot att bli "frisk". Du har erkänt problemet och du har bestämt dig för att det inte är ok. Du har inget att skämmas för, tvärtom ska du vara stolt över att du tar kommando över ditt eget liv och problem. Ta kontakt med psykiatrin på din ort och bekänn problemet för dem. Och oroa dig inte, det ska jävligt mycket till innan de på en psykiatrisk mottagning höjer ögonbrynen över ett beteende.

Idag behandlar jag min omgivning med respekt och om jag trampar i klaveret (hey, vafan, man är människa) så är jag snabb på att be om ursäkt och medge att jag betett mig lite snett. Men jag är inte elak och manipulativ som jag en gång var. Detta tack vare åratal av arbete, terapi, självrannsakan och så vidare. Det jag lärt mig är att jag aldrig kan slappna av gentemot mina "dåliga" sidor och att man förändras livet ut.

Så jag vet att du kan göra ändring. Men det går inte snabbt, det är inte lätt och det kräver att man lär sig att man också får göra fel men att det känns så mycket bättre att göra rätt.

Lycka till!

Edit: En viktig sak i sammanhanget är att du bör fokusera att du gör detta för din skull och inte för din kärestas. Om du fungerar bättre kommer relationer med mera fungera bättre per automatik.

Håller med om att du kanske borde försöka få hjälp av någon för att reda ut dina utmaningar. Tills dess är mitt tips att du berättar för din tjej exakt vad du skrev här:


...och be henne försöka acceptera/ha överseende för den du är till dess att du rett ut problemen.

Min syn...

Steg ett har du redan börjat ta... men slutför det steget.

Ge dig fan på att acceptera nuläget i sin helhet.
Be gäran alla berörda i omgivingen om hjälp och be dem beskriva hur de upplever situationen. Gå inte in i försvar eller diskussion utan lyssna och acceptera att de upplever vad de upplever och att du upplever vad du upplever.

Det är både enklare och svårare än vad det låter. När du väl accepterat nuläget kommer du ha mycket lättare att agera rationellt då du ser på nuläget med rationella ögon istället för genom de känslostormar som du tittar på nuläget idag.

Orden för dagen: Upplev och acceptera att det är som det är.

ja, jag ska absolut fullfölja det, helt klart!
tror jag ska sätta mig ner med henne och förklara och prata med henne.
måste göra det mot mig själv och mot henne.