Låt oss analysera det maximala överlevandets aritmetik lite närmare. Låt oss framför allt kvantifiera målet, den kvantitativa faktor som ska maximeras, och ta hänsyn till tidsdimensionen, så att problemet kan formuleras exakt matematiskt.
Målet är uppenbarligen att maximera antalet människoliv i världen. Frågan är bara: När? Givet ett sådant datum, så kan de optimala åtgärderna vidtas.
Den ena extremen vore att maximera antalet människoliv redan 1:a januari 2004 genom att omedelbart fördela alla resurser till livsmedel, skydd och vård åt alla, särskilt de som lider akut livsfara. Eftersom läkemedelsforskning inte kan ge resultat före det utsatta maximumdatumet, så bör dessa forskare omedelbart istället bli t.ex. personliga assistenter åt åldringar eller frakta livsmedel till Afrika. Industriell produktion och utvinning av naturresurser kan omedelbart upphöra, eftersom de befintliga lagren av varor kommer att räcka till årsskiftet utan dödsfall. Att ställa in så gott som all trafik skulle förmodligen också rädda fler människoliv än det skulle kräva fram till årsskiftet.
Den andra extremen vore att maximera antalet människoliv 1:a januari år 2100. Genom att låta befolkningen kontrahera betydligt under de närmsta åren, så att endast de mest ekonomiskt och vetenskapligt produktiva har tillgång till alla resurser, så kan man snabba på forskning och utveckling av långsiktigt livsmaximerande teknologier. Om hundra år skulle mer än hundratusen miljarder människofoster då kunna sättas till liv i gigantiska konstgjorda kuvösanläggningar. Ett helt fantastiskt resultat!
Antalet människoliv före eller efter det fastställda maximumdatum är ointressant.
För att ta hänsyn till tidsdimensionen på ett mer flexibelt sätt, så gör vi en jämförelse med företagsekonomin. Företagets syfte, som det formulerats av ägarna som har den yttersta makten över företaget, är att maximera pengaflödet till ägarna. Man kan göra detta på mycket kort sikt genom att helt enkelt auktionera ut företagets alla tillgångar en och en till första bästa köpare. Företaget upphör då och köpeskillingen delas sen ut till ägarna. Bättre är dock oftast att företaget fortsätter att bedriva sin verksamhet, eftersom mer pengar då kan genereras senare. För att jämföra värdet av pengar nu mot värdet av pengar sen, så använder man i princip den riskfria räntan. Om räntan är 5%, så har man hellre 106 kr om ett år, än 100 idag, men hellre 100 idag än 104 om ett år. 100 idag eller 105 om ett år är likgiltigt. Byt nu ut pengar i resonemanget mot människoliv.
Hur många människoliv om hundra år, är det värt att offra för att rädda ett människoliv idag? Dessutom, hur ska ett räddat människoliv definieras? Hjärndöd? Embryo? Är ett förlorat tillfälle att avla ett nytt barn, lika illa som att förlora ett redan fött liv? Bör man se till att alla fertila kvinnor är ständigt gravida, och om möjligt med tvillingar?
Om målet istället är att minimera antalet dödsfall, så är lösningen slående enkel: Döda alla människor omedelbart!

Alla som föds kommer ju att dö, så genom att försäkra oss om att inga fler föds, så garanterar vi för evigt att antalet dödsfall inte kommer att öka med mer än just de ca 6 miljarder nu levande.
Det är bara att sätta in de rätta värdena på dessa parametrar, för att den optimala politiken ska bli uppenbar!