Citat:
Ursprungligen postat av BubbleKid
Jag är 34 år fyllda och har i mitt liv endast träffat på en kvinna som jag respekterar o älskar - min mamma.
Kvinnor ger lite och kräver enormt. De lever med ngn sorts aura av "det bra könet" när jag tamefan inte träffat en kvinna som känns genuint god / rejäl. De lyfter själva fram patriarkatet genom att trycka sina musar mot det. De är alltid offer och är helt oförmögna att ta upp sin egen inblandning i de olykliga strukturer som finns i samhället. De ska bli uppraggade, försörjde och imponeras. De räds manlig svaghet som pesten och har patenterat ställningen som svag och behövande. De är statistiskt sett mer olojala. Själva har de gjort sitt om de sett bra ut och gett lite sex. Har ingen statistik på't men i mitt liv så är lögn näst intill obefintligt bland män, medans en vit lögn känns som vardagsmat för en kvinna.
Feminism är en omskrivning av mer åt de rika.
Hej allihopa
Intressanta inlägg i den här tråden. Jag försöker att inte ta något personligt utan vill ge er min syn på detta.
Kvinnor och män är av naturen olika, rent generellt. Så mkt vet vi alla, och det kan vi nog alla acceptera också, då det har en social och kulturell funktion. Sen finns det alltid undantag, killiga tjejer, tjejiga män etc.
Vi vet att kvinnor är mer emotionellt expressiva. Män är ofta socialiserade att hålla inne med känslor och "get on with it", även om detta förändrats MYCKET sista tio åren. Tittar man på en grupp 12-åringar är det ganska troligt att tjejerna i gruppen har mer sociala konflikter än killarna, som tenderar att använda nävarna. Vissa ser det som att killar är "enklare", dock kan man ju ifrågasätta hur "enkelt" det är att man tar till våld för att man inte klarar att uttrycka sig verbalt. Det är helt enkelt inte ok för en tolvårig kille att börja gråta och fråga sina polare "varför är ni så elaka?! vad har jag gjort för fel?".
Redan från grunden uppfostras vi olika, generaliseringar underbygger och förstärker dessa skillnader "boys will be boys", "typiskt tjejer" etc.
För mig som alltid varit väldigt maskulin i mitt sätt att tänka är det intressant att läsa ett sånt inlägg som det ovan. Om man ska hårddra det tycker jag att tjejer generellt använder social bestraffning och psykisk mobbning mer än män. Så visst kan man säga att tjejer kanske är "falskare", på vissa sätt. Jag har alltid varit som en kille på det sättet, och får höra att jag är "för ärlig" eller "så ovanligt okomplicerad".
MEN.. män.. ni är inte så sköna alla gånger heller. Genom hela skolgången fick jag och mina fellow tjejkompisar stå ut med att bli nypta i rumpan, kallade hora eller andra sex-relaterade grejer, upptryckta mot skåp, höra era historier om porr och höra er frusta av garv när ni berättar om helgens eskapader, om hur ni körde ut tjejen direkt efter ni satt på henne osv. Detta är tyvärr alltför vanligt. Få killar har INTE tagit till sådan jargong. De som inte gjort det är ofta de blygare killarna som kanske inte har så mkt sexliv.
Som tjej blir man förolämpad och ledsen när man hör sånt snack. Det ackumuleras och efter 10 år är man kanske snarare bitter eller arg.
Könskriget är ett faktum..
Jag har personligen blivit mkt sämre behandlad av män av vad jag har behandlat dem. Nu har jag en jättebra partner sen x antal år och vi är helt jämlika, men jag ser inte så många förhållanden i min omgivning. Det är ofta lögner, manipulering, kontroll, otrohet etc. Och jag ser det från BÅDA håll. Att tro att ett kön är "elakare" än det andra är att förenkla ett fenomen.
Enligt min erfarenhet är män oftare otrogna och tar mkt lätttare på det. De har lättare att se sex som "bara sex". Tjejer använder sig oftare av kontrolltekniker och manipulation. Det kanske inte är så konstigt då det är så himla ingrained i vårt samhälle att tjejer "gör så".
Sen kan jag säga som så att jag har fler killkompisar än tjejkompisar. När jag var yngre hade jag svåt att komma överens med tjejer och jag bestämde mig för att hålla mig till killar. Nu när jag är äldre har jag tack och lov blivit lite visare och lärt mig att se lite längre. Det finns bra och dåliga tjejer och killar, det finns underbara killar och tjejer. Det handlar mkt om personlighet.
Om du blivit utnyttjad och illa behandlad kan det bero på att du satt dig i position till att bli det. Det låter hårt men vi är ansvariga för vår egen lycka, vem vi släpper in i våra liv etc. Om man känner vibbar att man blir uttnyttad eller trampad på är det bara att tacka för sg och gå vidare.
Att du säger att den enda kvinnan du nånsin älskat eller respekterat säger tyvärr mer om dig än om oss kvinnor

Det finns garanterat en fantastisk stark kvinna därute som varken är ett offer eller kör falska spel. Du kanske måste acceptera det faktumet innan du kan "se" henne bara.
Lycka till!
(och sorry för ett rörigt inlägg, multi-tasking!)