Libertarianismen - om politikens gränser

Som svar på frågor i tidigare trådar och för att förhoppningsvis rätta till en del missförstånd om liberalism och liberterianism tänkte jag bidra med information och fakta om ideologierna.

Vad det ytterst handlar om när vi talar om politiska ideologier, är frågan om politikens gränser. Långt innan man kommer in på sådana detaljfrågor som skattesatser, socialt skyddsnät och pensionernas storlek handlar liberalismen om att begränsa politikens gränser till förmån för individens frihet. I motsats står kommunism och socialism som ser endast litet eller inget egenvärde i frihet. De vill ofta öka eller till och med maximera politikens utsträckning för att uppnå maximal rättvisa. För att kunna föra en konstruktiv debatt måste man alltså definiera rättvisa och frihet (vilket jag inte kommer att göra här) eftersom de ibland tycks hamna i konflikt.

För att göra liberterianismen rättvisa tror jag att man måste känna till liberalismens historia och känna till vad (klassisk) liberalism står för generellt. Den liberala historien börjar kanske med John Locke på 1600-talet. Locke förklarade varför människan behöver frihet, varför äganderätt är en naturlig rättighet och att statens enda uppgift är att skydda vår frihet. Adam Smiths (ofta kallad nationalekonomins fader) visade att en människas egenintresse gynnar andra människor och hur framsteg föder välstånd.

John Stuart Mills "Om friheten " (1860-tal) blev uppmärksammad och har inspirerat så många av dagens styrelseskick, författningar och lagar, bl.a. vår egen grundlag. I "Om friheten" argumenterar Mill för tanke och yttrande-friheten, liksom han gör för jämställdhet mellan könen (han tillskrivs av många vara den första manliga feministen). Han talar även om Individualiteten som en av förutsättningarna för det allmännas bästa och om Gränserna för samhällets makt över individen (Politikens gränser).

Liberala Principer
Ett liberalt minimikrav (som man kan tolka liberalismen) är att:
En normal vuxen människa bör ha suverän beslutanderätt åtminstone i varje fråga/handling sådan att den inte har några som hellst kausala effekter på någon annan annan än henne själv eller endast är av positiv art.
Dvs, samhället har rätt att besluta för eller ingripa mot en person tex om han begår ett brott eller skadar en annan person men har inte rätt att bestämma vem personen ska gifta sig med, var han/hon väljer att bo, till vem han/hon vill ge en gåva eller ett arv eller om hon vill göra abort. Dessa tankar, även om de verkar självklara för många idag, var rätt banbrytande och kontroversiella i en tid när Europa stod i en brytpunkt mellan despotstyren och demokrati och senare då Marx och Engels propagerade för Socialism och proletariatets diktatur.

Dessa tankar inspirerade och ledde till att nya partier tog form. I Sverige var Folkpartiet Liberalerna först med att vilja omsätta socialliberal ideologi i praktiken. Både Folkpartiet och Moderaterna delar den liberala synen på frihet, men kan sägas ha större meningsaktskiljligheter om vad som är rättvisa, inte minst ekonomisk rättvisa.

Ekonomisk rättvisa
Men dessa frihetsprinciper räcker inte för att veta vilka beslut man ska ta eller hur man ska handla i alla situationer. En viktig fråga är hur man ska förhålla sig till ekonomisk rättvisa och vad man menar med rättvisa. Är rättvisa att distribuera medlen till bäst behövande utan att se till om dessa har gjort något för att förtjäna dessa medel eller är rättvisa att till varje pris bevaka äganderätten så att alla får behålla allt det som de har skapat oavsett om det är mer än vad de någonsinn behöver? Eller är det något mitt emellan?
Enligt utilitarismen (största möjliga nytta åt största möjliga antal personer) så är rättvisan underordnad maximeringen av nytta. Samhället bör ordnas så, beslut bör fattas och ev. distribution av ekonomiska medel bör bara syfta till att maximera nyttan för merparten av befolkningen. Beroende på hur man värdesätter individens frihet respektive rättvisa kan man alltså åberopa Utilitarismen till stöd både för en ganska liberal politik liksom för en ganska socialistisk dito.

Liberterianernas syn på ekonomisk rättvisa
Robert Nozick - "Anarchy, State and Utopia" (1974) är förmodligen den skarpaste formulerade Liberterianen och därmed den oftast citerade (och feltolkade). Han menar att:
The minimal state is the most extensive state that can be justified. Any state more extensive violates peoples rights. Som en konsekvens förordar Nozick den sk nattväktarstaten som bara finns till för att ge människor en trygghet och ett skydd mot brottslingar och andra regioner. Denna stat försvarar Nozick emellertid mot anarkister som helt nödvändig för samhället, varken mer eller mindre.

Vidare formulerar Nozick en en rättvisprincip "Justice of Holdings" som går ut på att den som på ett korrekt och ärligt sätt, genom eget eller andras avlönade jobb kommit i besittning av en egendom (holding) också är den enda som har rätt till denna. Som en konsekvens av detta är omdistribution av medel, tex till bättre behövande enligt någon utilitaristisk princip, djupt orättvist med den rättmätige ägaren. Han menar att denna omdistributionsprincip är felaktig eftersom den syftar till att åstadkomma ett slutreslutat istället för att se på den historiska anledningen till att egendomarna har hamnat där de har. Däremot står det självklart vem som helst fritt att självmant distribuera sin rättmätigt fötjänade egendom till bättre behövande: "From each as they choose, to each as they are chosen".
Skatt på arbete, menar Nozick vidare, är att likställa med tvångsarbete: 20% skatt = 1 dag i veckan, 40% skatt = två dagar etc.

Liberalismen ett väldigt bred ideologi som betyder "frihet". Liberalism står för individens rätt att bestämma över sig själv och sin egendom — bara begränsat av andras lika rättigheter. Om vi kan enas om att det är en bra princip, så kan vi ägna mer tid åt att diskutera rättvisebegreppet och vilken tyngd vi vill tillmäta rättvisa då/om det hamnar i konflikt med frihet. Frågan kvarstår om vi vill ha ett socialliberalt samhälle som respekterar individens frihet men ändå distribuerar ekonomiska tillgångar enligt vissa principer, eller om man tror på ett Liberterianskt samhälle där rättvisa är starkt förknippat med rätt till ägande.

Jag stoppar där och hoppas att någon har blivit lite klokare och att tokinlägg om liberalismen och libertarianismen lättare kan avfärdas som nonsens i fortsättningen. Detta var mest fakta och historia, jag återkommer med synpunkter och åsikter om någon vill diskutera detta inlägg.

Enligt Nozick är alltså Justice of Holdings fundamentalt för rättvisan. Alla försök att omdistribuera tillgångar syftar till att försöka uppnå en annan idealisk distribition D1 (end-result principles) än det som uppstår om man låter saken bero (Historic principles) och distributionen D2 blir ett resultat av meriter och arbete.

Som exempel tar Nozick följande (förenklat):
Tänk dig att man verkligen har lyckats uppnå en önskvärd distribution D1 av tillgångar och medel enligt ett samhälles normer och principer.
Samtidigt skriver en mycket talangfull basketspelare ett kontrakt med en klubb där han lovas 1 dollar i intäckt per såld biljett. Basketstjärnan storspelar och drar fulla hus till matcherna och klubben är väldigt nöjd med sitt förvärv. De personer som väljer att ta av den del av kakan som de har blivit tilldelade i D1 avstår alltså frivilligt en del av kakan för att få se denna storspelande basketstjärna. En ny distribution D2 uppstår då som följd av detta.
Då är frågan enligt Nozick, varför ska man med någon princip försöka ändra tillbaka denna distribution till slutmålet D1 igen? Förtjänar inte basketstjärnan att behålla alla sina pengar eftersom han i enlighet med "Justice of Holdings" har förtjänat dessa på ett korrekt och schysst sätt? Är det inte mer rättvist att låta den nya distributionen D2 bestå?

Se vidare under "Konkret Liberal reform"

Om man utgår ifrån att D1 är rättvist så verkar det också logiskt att även D2 är rättvist (om man inte är fundamental jämviktsförespråkare eller liknande), så långt är det inga problem. Men vad säger egentligen detta argument? Faktiskt ingenting alls! Det Nozick här försöker göra är att ge ett argument för en rättvis fördelningsteori (han vill försvara sin Justice of Holdings) men det han gör är att utgå från att det redan råder rättvisa (D1). Hans argument för en rättvis fördelningsteori är således beroende av att det redan råder en rättvis fördelning (vilket leder till ett cirkelresonemang). Detta är således inte ett särskillt bra argument för Nozicks ägandeteori!

Jag har läst exemplet tre gånger nu och uppfattade det annorlunda än du. Jag kan inte se att kronologin i detsamma är elementär för budskapet. Poängen är snarare att D2, som alltså är distribution laissez-faire, skulle ha uppstått oaktat om D1 föregått D2. Poängen med laissez-faire är trots allt denna: distribution utan styrning. Så, med risk för att bli tjatig: D2 uppstår oavsett om det föregås av D1.

Nå. Ekonomisk rättvisa förefaller mig vara främst en teknisk fråga, dvs något man kan lösa med relativt små ingrepp. Jag frestas att plädera för konsumtionsskattemodellen. Jag är varken civil- eller nationalekonomiskt välunderrättad och kanske bryter jag även mot liberalismens principer men denna form av individuell beskattning är åtminstone inte tvingande; jag måste ju inte köpa en Ferrari för två miljoner varav 400.000 är skatt (räknat enligt nuvarande momssats).

För att ytterligare diskutera ekonomisk rättvisa måste man törhända först slå fast skillnaden mellan kollektiva företeelser och individuella dito. Vidare måste man identifera de företeelser som är både och. Utbildning tillhör denna senare kategori tycker jag. Därför anser jag t.ex. att det system vi de facto har i Sverige är perfekt: Studielån är en rättighet som tillfaller alla, dessutom består den till hälften av bidrag och till hälften av lån. Perfekt som sagt, totalt rättvist.

För att inte bli långrandig överlåter jag åt er att identifiera ytterligare kollektiva fenomen som bör finansieras gemensamt av medborgarna.

Koncentrerar mig på att bemöta ditt argument just runt exemplet ovan. Håller faktiskt inte alls med dig alls här, i just detta exempel är den kronologiska ordningen av betydelse. Det Nozick vill göra är inte att visa att laissez-faire politiken är möjligt/oundvikligt eller vad du vill, det han vill visa är att den är rättvis! (Nozicks exempel är bokstavligen ett skolboksexempel på ett försvar av hans principer och det har krossats otaliga gånger) För det första måste det ses i sitt sammanhang, det Nozick vill göra är att rättfärdiga laissez-faire/äganderätten/Justice of Holdings eller vad du vill kalla det ur ett rättviseperspektiv. För att visa att hans synsätt är rättvist säger han således; "tänk dig vilket system som helst som du anser vara rättvist (D1)" (detta är en förutsättning för hans vidare resonemang), sen kommer hans exempel in och hans argument är som följer: "om D1 var rättvist, måste inte då också D2 vara rättvist? för övergången från D1 till D2 var väl rättvis?" Det är det här som är poängen i Nozicks resonemang, men det han bortser ifrån, och det som gör argumentet ohållbart, är att hur D1 blev rättvist inte nämns, det kan mycket väl har varit på helt andra än libertarianska grunder. Det Nozick gör är att visa, intuitivt, att övergången från D1 till D2 är rättvis, och genom detta menar han att således måste också laissez-faire och äganderätt vara rättvist. Men, som sagt (och detta är min poäng), hans argument faller om inte D1 är rättvist, och D1 kanske inte kan bli rättvist på libertarianska grunder. Därför anser jag (tillsammans med många andra) att hans argument inte egentligen säger någonting alls! Det är intuitivt tilltalande vid en första anblick, men tänker man efter lite förstår man att det inte håller!