Kritik mot Objetivism?

Den varken ersätter eller löser problemet med fri vilja. Genuin slumo implicerar inte fri vilja på något som helst sätt. Det förändrar i princip ingenting i problemet med fri vilja.

Att meningen med livet skulle vara att reproducera sig för att djur och andra organismer råkar göra det är såklart rent trams, finns ingen logik bakom det, dessutom tror jag inte objektivister ser det som målet med livet, Ayn Rand själv hade inga barn.

Det enda jag kan se som ett absolut mål är att vara så lycklig som möjligt, vilket inte behöver vara detsamma som att leva. Vad som gör oss lyckliga avgör sedan vår s.k. moral, vissa är wire:ade för att vara jätteempatiska, de blir väldigt lyckliga av att hjälpa andra, andra är som mig, lite mittemellan, gillar inte att se andra lida, gillar att se andra må bra, och så finns det ju de som inte är empatiska öht.
Ur ett objektivistiskt perspektiv så tycker jag inte man kan säga att nån av dem beter sig fel så länge de försöker göra sig själva lyckliga på det sätt som passar dem.

Min kritik av objektivismen är att den tar för mycket för givet om hur man bör leva, för många absoluta påståenden om saker som beror på individen.

Så en politik kommer alltid trampa någon på tårna.

Har tvekat inför att skriva i tråden, men gör ett inlägg i alla fall. Identitetslagen brukar inte behandlas som en tautologi i den här kontexten, och behandlas inte heller som en tautologi av Rand. Wikipedia har en okej sammanfattning:

De grundläggande lärosatserna i den objektivistiska metafysiken är (1) tillvarons företräde, (2) identitetslagen (Aristoteles "A är A"), och (3) medvetandets axiom. Dessutom (4) kausalitetslagen som är en naturlig följd av identitetslagen. Tillvarons företräde gör gällande att verkligheten (universum, det som är) existerar oberoende av mänskligt medvetande. Identitetslagen gör gällande att det som existerar är kvalitativt bestämt, det vill säga, har en bestämd, begränsad natur. Medvetandets axiom är påståendet att man är medvetande. Kausalitetslagen gör gällande att saker handlar i enlighet med sin natur. Samtliga dessa påståenden är enligt objektivismen axiomatiska. Enligt objektivismen är beviset för ett påstående att det både (a) är själv-evident och (b) inte sammanhängande kan förnekas, eftersom alla argument mot påståendet skulle behöva anta att påståendet är sant.

Kvantfysiken har inget alls att säga om epistemologi (även om epistemologi har en hel del att säga om kvantfysik). Det här är en debatt jag inte har tid eller ork att gå in på, men Svanberg har skrivit en del bra saker, t.ex. här, här och här. Nja. Rand menade att överlevnad är det yttersta värdet för varje levande varelse, eftersom bara levande organismer kan hysa värden. Hon menade inte att det var det "ultimata målet", det vore ju att sikta väldigt lågt här i livet! Vad gäller reproduktion, menar Rand följande: att skaffa barn har ett värde för den som vill skaffa barn, men det är inte värdefullt "i sig", än mindre värdefullt för den som är ovillig att bli förälder. Rand satte inte livet "högst". Det är inte det "högsta" värdet, men det yttersta eller första värdet, på vilket andra värden måste bygga. (Det om reproduktion nämnde jag ovan.)

Exemplifiera gärna.

Tre stora fel med objektivismen är att dess idé om hur det mänskligt beteende och dess hjärna fungerar ej överensstämmer med modern vetenskap, dess vaga språkbruk (med underhållande nog tvärsäkra slutsatser) och dess oförmåga att hitta lösningar eller sätt att angripa vetenskapsteoretiska problem som induktionsproblemet, generalisering, hjälphypoteser, förhållandet matematik-logik-empiri och metafysiskt babbel.

Sedan finns det diverse problem med etiken och politiken, men det är jag inte så intresserad av.

Hmm, är detta kritik mot objektivismen eller är det vad objektivism som sådan innebär? När en postmodernist talar om något som objektivt, så är det just denna konsensusteori om sanning man ofta lutar sig emot. Men skulle objektivism acceptera relativism och samtidigt ändå föredra en majoritetens diktatur, jag vet inte. Det blir väldigt politiskt, tycker jag, hur man än vrider och vänder på det.

Sen finns det objektivitet också, men det är väl snarare en metodologisk fråga än en ontologisk fråga.
Eller, det kan ju också vara en intressant ingång till kritik,
tror objektivister att man som forskare och vetenskapsperson kan vara objektiv
på det sätt att man helt förkastar förförståelse och analyserar helt utan tolkningar?

Ursäkta att jag bara ställer en massa frågor som verkar vara helt irrelevanta för citatet ovan,
det finns ingen bra funktion för foruminlägg när man vill både svara på ett inlägg
och tala till alla andra i diskussionen samtidigt.
Någon borde skriva en forumdatabas som applicerar fuzzy logic

Det var nog mer kritik mot oss som påpekade att objektivism är en marginell filosofi. Därav förkastande att detta skulle spela någon som helst roll för denna filosofis värde.

Så är det givetvis, dock är det inte desto mindre sant att den är ointressant för de flesta.

Konsensusteorin är nog inte aktuell för en objektivist.



Jodå, det är ju bara att starta ett nytt inlägg istället för att skriva i samma som den med citatet.

Aha, som en icke-objektivists försvar av objektivismen, förvirrande
Fast det fungerar ändå som någon form av kritik känns det som.
Bra när man kommer in på sånt som passar, av ren tur.

Fast då skulle jag behöva skriva samma sak två gånger...

Säger som Khepera härovan: Exemplifiera gärna.