Jag anser att följande är en rent politisk fråga eftersom flera lärare (http://smp.se/nyheter/vaxjo/larare-vi-kraver-vaktbolag(1324235).gm) även dom vill ha strängare regler i dagens kaos som vi kallar grundskola:
Grundskolan som den är idag är en rättighet, men bör den vara det? Det skrivs miltals med poster här om hur det slösas med resurser på arbetslösa, sjuka och andra som är oförmögna att sköta sin egen försörjning, hur dessa invidier bör lämnas vind för våg av allehanda anledningar Dock skrivs det inte lika mycket om vilket fruktansvärt resursslöseri vår grundskola innebär för den svenska staten. Nu har jag inte tagit mig tid att jämföra kostnaderna eftersom det är så oerhört svårt att räkna ut i kronor och ören vilken påverkan en dålig skolgång har senare i livet. Om det fanns bättre ordning i skolan så kanske vi kunde undvika en större andel som slås ut från en egen försörjning.
Barn som förstör andra barns skolgång och möjlighet till lärande kan inte straffas eller utestängas hursomhelst. I stort sett enbart vid svår mobbning kan det dras ända till skranket. Jag misstänker att våra beslutande politiker stirrar sig blint på ordet barn och därför inte vågar ta ordet straff i sina munnar. Fraser som "men för livet" eller "tappar tilltron för samhället" väger tyngre än att skötsamma barn får en bra och lärorik skolgång. Nu drar jag liknelsen något långt men det är ung. som att tvinga alla att lära sig kinesiska istället för matematik, historia eller geografi därför att en elev vägrar prata svenska. Självklara valet är att istället för att tvinga alla andra att lida sig igenom en "kinesisk skolgång" så bör man flytta ut den avvikande eleven helt från undervisningen till en mer specialiserad (som sker men på helt andra grunder idag).
Så hur skulle man kunna komma tillrätta med problemet utan att snacka sig grön om motivering? Personligen anser jag att barn som förstör andra barns skolgång bör få någon form av straff. Nu förespråkar jag inte aga utan ett ekonomiskt straff eller kanske tom uppskjuten eller alternativ/individualiserad skolgång. Att det skulle "ge men för livet" bryr jag mig inte om då enstaka individer inte bör ges såpass stora möjligheter att förstöra majoritetens kunskapsinhämtning som sker i dagens skolor. Någon som skriker "buuu" från årskurs 7 till 9 har inte mycket att bidra med till samhället. Nu kommer alla exempel på vanartade barn som lyckats, men tänk då på alla de som misslyckades senare i livet pga att allt dom hörde under skoltimmarna var "buuu"!
Självklart bör ett ekonomiskt straff fördelas inom barnets familj. Det är bara att sätta sig ner och räkna ut kostnaden per timme (lärarkostnad, materialåtgång för den specifika undervisningen, lokalkostnader och andra service kostnader) för att sedan fördela det mellan alla i familjen som har någon form av inkomst. Är familjen socialbidragstagare så drar man av från deras bidrag, det finns alltid soppkök som dom kan besöka. Alternativt kan man tvinga dessa att arbeta ideellt med sånt som tillför skolan något - kvällsstädning av klassrum, snöskottning eller vanlig skötsel av skolgården.
Allra helst skulle jag vilja se någon form av aga men inser att detta skulle kunna gå överstyr och utmynna i regelrätt misshandel när lärare tappar besinningen. Annars är våld eller hotet om våld det allra effektivaste medlet för att få ordning.
Ett exempel på hur ett enskilt barn förstör för andra, även om några andra barn lallar med i idiotin:
http://www.youtube.com/watch?v=e1cVTLbjfZY
Oppositionen vill inte ha disciplinära åtgärder inom skolan:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2731513.svd
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_2735425.svd
Även inom Alliansen är man inte överens om Björklunds förslag. Istället talas det om motivering och hur mycket bättre det är istället för straff för då undgår man den negativa inriktningen med att ställa lärare emot barn.
har jag missat en bokstav eller fått ihop meningarna helt fel så beror det på någon som förstörde min skolgång ... kanske.
Grundskolan som den är idag är en rättighet, men bör den vara det? Det skrivs miltals med poster här om hur det slösas med resurser på arbetslösa, sjuka och andra som är oförmögna att sköta sin egen försörjning, hur dessa invidier bör lämnas vind för våg av allehanda anledningar Dock skrivs det inte lika mycket om vilket fruktansvärt resursslöseri vår grundskola innebär för den svenska staten. Nu har jag inte tagit mig tid att jämföra kostnaderna eftersom det är så oerhört svårt att räkna ut i kronor och ören vilken påverkan en dålig skolgång har senare i livet. Om det fanns bättre ordning i skolan så kanske vi kunde undvika en större andel som slås ut från en egen försörjning.
Barn som förstör andra barns skolgång och möjlighet till lärande kan inte straffas eller utestängas hursomhelst. I stort sett enbart vid svår mobbning kan det dras ända till skranket. Jag misstänker att våra beslutande politiker stirrar sig blint på ordet barn och därför inte vågar ta ordet straff i sina munnar. Fraser som "men för livet" eller "tappar tilltron för samhället" väger tyngre än att skötsamma barn får en bra och lärorik skolgång. Nu drar jag liknelsen något långt men det är ung. som att tvinga alla att lära sig kinesiska istället för matematik, historia eller geografi därför att en elev vägrar prata svenska. Självklara valet är att istället för att tvinga alla andra att lida sig igenom en "kinesisk skolgång" så bör man flytta ut den avvikande eleven helt från undervisningen till en mer specialiserad (som sker men på helt andra grunder idag).
Så hur skulle man kunna komma tillrätta med problemet utan att snacka sig grön om motivering? Personligen anser jag att barn som förstör andra barns skolgång bör få någon form av straff. Nu förespråkar jag inte aga utan ett ekonomiskt straff eller kanske tom uppskjuten eller alternativ/individualiserad skolgång. Att det skulle "ge men för livet" bryr jag mig inte om då enstaka individer inte bör ges såpass stora möjligheter att förstöra majoritetens kunskapsinhämtning som sker i dagens skolor. Någon som skriker "buuu" från årskurs 7 till 9 har inte mycket att bidra med till samhället. Nu kommer alla exempel på vanartade barn som lyckats, men tänk då på alla de som misslyckades senare i livet pga att allt dom hörde under skoltimmarna var "buuu"!
Självklart bör ett ekonomiskt straff fördelas inom barnets familj. Det är bara att sätta sig ner och räkna ut kostnaden per timme (lärarkostnad, materialåtgång för den specifika undervisningen, lokalkostnader och andra service kostnader) för att sedan fördela det mellan alla i familjen som har någon form av inkomst. Är familjen socialbidragstagare så drar man av från deras bidrag, det finns alltid soppkök som dom kan besöka. Alternativt kan man tvinga dessa att arbeta ideellt med sånt som tillför skolan något - kvällsstädning av klassrum, snöskottning eller vanlig skötsel av skolgården.
Allra helst skulle jag vilja se någon form av aga men inser att detta skulle kunna gå överstyr och utmynna i regelrätt misshandel när lärare tappar besinningen. Annars är våld eller hotet om våld det allra effektivaste medlet för att få ordning.
Ett exempel på hur ett enskilt barn förstör för andra, även om några andra barn lallar med i idiotin:
http://www.youtube.com/watch?v=e1cVTLbjfZY
Oppositionen vill inte ha disciplinära åtgärder inom skolan:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2731513.svd
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_2735425.svd
Även inom Alliansen är man inte överens om Björklunds förslag. Istället talas det om motivering och hur mycket bättre det är istället för straff för då undgår man den negativa inriktningen med att ställa lärare emot barn.
har jag missat en bokstav eller fått ihop meningarna helt fel så beror det på någon som förstörde min skolgång ... kanske.
