Känsla av tjack?

Bäng blir man inte av amfetamin... Man är 100% vaken, kan springa en mil, allt man säger är hur smart som hälst, självförtroendet är på topp man är bäst i hela världen på allting... Man är en övermänniska...

Då man tändar av förlorar man ju tyvärr sina gudomliga superkrafter och det är förstås det som leder till ett psykiskt beroende...

*Flinar* Skjut i dig en dos så du står på gränsen till att spy så kommer du garanterat att hålla med sen..

Håller med DaddysHammer ^^

Skjuter man i sig en riktigt stadig så blir man lite bäng, men på ett väldigt behagligt vis

Det är väl så att de flesta på det här forumet inte är den typ av människor som injicerar droger. Och därmed heller kanske inte är intresserade av att bli "bäng".

Själv har man ju snaraste upplevt full kontroll, eufori, mysighet och harmoni när jag tagit nåt. Men det är ju snort förstås. Det är såvitt jag förstått också den vanligaste känslan av amfetamin.

Men nu har vi hört min åsikt och Daddyshammers, så nu får gärna nån annan uttala sig i frågan. Tack för oss.

Allting är relativt, men jag kan ju försöka ge en beskrivning av vad jag tror är en ganska vanlig uppfattning av hur amfetamin upplevs i början av ett bruk.

Första gången/de första gångerna (om man snortar/dricker)ger det total upprymdhet, eufori, allt är skönt, allt är perfekt, allt kommer bli bra och man får sköna rysningar i hårbottnen o över hela kroppen... Det kan nästan kännas som en uppenbarelse, en aha-upplevelse av att man faktiskt KAN må riktigt jävla bra.

Amfetamin kan även ge effekten att man klarar av att ta itu med sina egna eventuella jobbiga tankar och känslor och reda ut mycket inom sig själv, utan att alls må dåligt av att tänka på det som annars kan vara för jobbigt att handskas med.

Att sen ruset kan förändras och bli lite annorlunda om det inleds ett kontinuerligt bruk/missbruk, och/eller intas på annat vis kanske inte är så intressant för den som startade tråden...

jag håller med om att efter en fet panna så är man kung...men när jag har gått mej tvärslut och ska lägga ner för detta racet då är jag ett litet barn som gråter av nattsvart ångest..alltså jag klarar inget mellanting när det gälller tjacket, antingen så måste jag punda fullt ut eller låta bli..det är där det blir jobbigt...för jag kan liksom inte ta en panna då o då och må bra...nån som har nått tips? kram på er, anna

Visst gå det väl att smålulla på tjacket med om man vill? Jag har ju inte alltid skjutit heller lixom. Jag gick ett antal år med att snorta,bomba och även dricka en dosmängd och på så sätt hålla sig i ett visst rus, utan att bli bäng och utan att ha för lite i mig...

Men så vidrig du låter när du snackar om o skjuta o sånt hela tiden Daddy. Helt sjukt. Har du börjat skjuta ngt, vad det än är, så är du en knarkare. Själv håller jag mej på andra sidan och brukar bara i rimliga mängder.

peace

Det var ungefär likadant för mig, fast jag kunde aldrig kliva av racen !
Jag bara fortsatte tills jag slocknade och sov i 30-40 timmar och det första jag gjorde när jag vaknade vara att slå i mig en dos !

Det var nån som kallade sig för brukare tidigare i tråden !
99 % av dem "brukare" jag har träffat är missbrukare som inte har fattat att dem är fast än !

Sen finns det kanske 0,5 till 1 procent som klarar att bruka underen kort period och sen lägga av !

Är du ironisk eller? Så du menar att man inte är knakare om man snortar, fast skjuter man så är man det? Jo, det låter ju verkligen logiskt, amfetaminen blir ju knark om det finns i en spruta, om man snortar det så kan man ju inte ens kalla det en harmlös drog.

faktiskt ngt åt det hållet. Snortar du, så gör du d oftast för att ha kul, börjar du skjuta så är det mer att du MÅSTE. Finns säkert de missbrukare som bara snortar, men d blir oftast för "olönsamt" i längden.

Olönsamt ? Vad menar du !? Påstår du att det går åt mindre pulver när man skjuter ?